Veckans mening v. 41 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v.41: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

"Och Karin räddes inte några höjder, så medan hon ännu vallade blev det oftast hon som fick klättra upp där i de för ändamålet iordningsställda tallarna vid fäbodarnas utkanter och ropa när något kräk förirrat sig eller när meddelanden behövde fram genom skogen, förmedlas från ställe till ställe tills det nått dit det var ämnat."

Ur Doften, när de rörde sig genom porsriset av Birgitta Lillpers
 

Fem en fredag v. 41 2026: Enkelt

 elisamatilda: Fem en fredag v. 41: Enkelt

1. 
   Vad längtar du efter? Barnbarnen och våren
2. Vad kan du gärna göra om och om igen? Äta frukost och läsa tidningen på altanen
3. Vad kan du lätt hoppa över? Städning, matlagning
4. Vad är det lataste du gjort den här veckan? Har inte haft möjlighet att vara lat. Tyvärr
5. Vad är alltid ett bra val? Fläskkotlett

Krabbskeppet

 

Krabbskeppet av Takiji Kobayashi kom ut 1929 men det är inte förrän nu den översatts till svenska av Björn Wada. Det är den främsta klassiska japanska arbetarromanen och en kollektivroman. Krabbsskeppet handlar om fartyget Hakkodamaru som var en flytande konservifabrik. Man fångade krabbor, kokade och konserverade dem. Manskapet var en blandning av fattiga arbetslösa från olika håll; rallare, bönder, gruvarbetare och studenter. Deras förman, Akasawa, var en grym person utan minsta misskund med sina underställda hur sjuka och eländiga, hungriga och utmärglade de än var. Manskapet hatar honom. Kaptenen fruktar honom. Förmannen vägrar bistå ett systerskepp i nöd under en våldsam storm. Han lyssnar oberörd till nödropen tills de tystnar. När ett krabbstim identifieras skickas det ut kawasakibåtar som sätter efter dem. Moderskeppet befinner sig i ett eländigt skick efter att ha använts i rysk-japanska kriget. Besättningen bor i det som kallas skitgrottan. Det är trångt, luktar illa och ohyran flyttar in i kläderna och hudvecken på männen. På något sätt växer det fram ett motstånd. Männen börjar maska. Det märks ju mindre när alla gör det. Något börjar växa. "Ni som vill leva, förena er", säger en student. Hakkodamaru utgick från Hakodate i norra Japan och gav sig av emot Kamtjaktkahalvön. Havet ryter och vågorna är jättelika. Männen spyr, svär och förbannar. Och slavar. En gång i månaden kom ett provianteringsskepp med rena kläder, förnödenheter och brev hemifrån. Krabbskeppet är en fantastisk kortroman som skildrar både förfärliga arbetsförhållanden och hur det föds något upproriskt hos männen och något liknande solidaritet tar form. Författaren var själv mycket aktiv inom arbetarrörelsen. Han hade också dragit fram polisens våld i ljuset, vilket inte gjorde honom populärare. Tarkiji Kobayashi slutade sina dagar i en fängelsecell torterad till döds endast 29 år gammal. Myndigheterna berättade att han dött av en hjärtattack. Ingen vågade obducera. Krabbskeppet känns inte som hundra år gammal. Havet skildras ingående som den naturkraft det är men utan onda avsikter. Henrik Johansson, ordförande i Föreningen Arbetarskrivare, har skrivit ett fint förord. Vad det gäller översättningen störs jag av att manskapet benämns som "fiskarna" och inte som de fiskare de faktiskt är. Uttryck som Bra där! och Heja dig! passar inte i sammanhanget.

I epilogen står det: Den här berättelsen är första delen ur Historier om kapitalismens invasion i kolonierna. Något nämns också om hur det gick sedan.

Titel: Krabbskeppet

Författare: Takiji Kobayashi

Översättare: Björn Wada

Förlag: Federativs förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 127

ABC+ T+

Klimakteriehäxan har nu kommit fram till U+ i sitt trevlighetsalfabet ABC+

Utvecklingspotential tycker jag är ett hoppfullt och spännande ord. Det säger inget om hur och till vad utan lämnar allt öppet.

Utrikeskorrespondent skulle jag gärna vilja vara. (Helst i Japan, förstås.) Krigsområden skulle jag inte våga mig på. 

Underbar+ är ett ord som jag ganska ofta använder trots allt. Oftast blir det naturligtvis om barnbarnen, men det finns mycket annat också som är underbart. Vädret idag, till exempel. Att jag överlevde tandhygienistens hårdhänta utgrävningar igår. Att jag ska träffa några väninnor i eftermiddag. Att jag ska baka machakakor någon dag, jag säger inte när. Men de är japanska och gröna av machapulvret.

Tisdagstrion v. 41 2026: Regn

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 41: Regn

1. Duggregnet av Hjalmar Söderberg. En novell som ingår i Historietter. Den gode guden har tröttnat på människorna. Han tycker att de är så dåliga att han vill straffa dem och göra dem ännu sämre. Han ville att människorna skulle förgöra varandra. Men han kommer inte på något riktigt bra sätt så han vänder sig till djävulen och ber om råd. Djävulen är visserligen inget helgon, men han har ibland goda idéer. Djävulen biter i sin svans; smickrad och fundersam. Så erinrar han sig att statistiken säger att de flesta brott begås på hösten när dagarna är mörka och himlen är grå och världen är svept i regn och dimma. Den gode guden vet nu vad han ska göra. Hädanefter ska det alltid duggregna. 

2

Nhã Nam av Nguyên Huy Thiệp. Nhã Nam är en provins och en stad i nordöstra Vietnam. Titelnovellen i Nguyen Huy Thieps novellsamling Regn i Nhã Nam tilldrar sig under tiden som fransmännen kolonialiserade Vietnam. Det pågår fredsförhandlingar mellan den mindre kände frihetshjälten Dê Thám och fransmännen. Förhoppningarna grusas efter ett blodigt slag då Dê Thám dödar alla inblandade fransmän.

3. Regn av Josephine Klougart. Det handlar om ett envist regnande. Pölar svämmar över , åarna växer till sjöar och sjöarna växer till ännu större sjöar. Snart stiger vattnet uppåt björkarnas stammar så att lövverket ser ut som om det famnade något. En bonde ror ut till sina får som finns på en ö. Han ger dem mat och sedan skär han halsen av ett får, ser till att allt blod rinner ut och ror därifrån. 

En smakebit på søndag v. 40 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 40

"Framåt augusti 1945 var Japan nere på knä, befolkningen var nära svältgränsen. Byborna i närheten av pappas läger tvingades i princip leva på rötter. För slavarbetarna fanns ännu mindre att äta. Vintern hade varit exceptionellt kall. Pappa hade slutat tro att han skulle överleva. Han var i ett så eländigt skick att han stod ut även bland de eländiga och slapp därför arbeta i kolgruvan ibland. Han fick lättare uppgifter som att bära avföring från latrinerna till en köksträdgård uppe på kullen - som kallas yama  på japanska - tunga hinkar med exkrementer som träddes upp på en bambustång och bars av två män. Uppgiften gick under benämningen bära skit upp till Yaman."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval

Veckans mening v. 40 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v.40: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

"Under vintern 2012 besökte ja, mot bättre vetande och av orsaker som inte helt hade med skrivandet att göra - även om jag påstod det - och som inte ens nu är tydligaför mig, platsen för Ohamalägret i Japan där min pappa en gång var internerad."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval.