Fråga 7

 

Författaren Richard Flanagan föddes i Tasmanien 1961. Han har tidigare skrivit Den långa vägen mot norr som skildrar faderns tid som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Fadern överlever och fraktas till Omahalägret i Japan. Nu reser Richard Flanagan själv till Japan för att ta reda på mera om faderns upplevelser som slavarbetare vid Omahakolgruvan. Han träffar till exempel den fångvaktare som varit allra grymmast; en prydlig gammal herre som inte kommer ihåg så mycket om lägren och våldet. En kvinnlig guide vid gruvan ler överseende när Richard Flanagan frågar om slavarbetet. Det har aldrig förekommit något sådant. Det som räddar fadern är bomben över Hiroshima som avfyras av Thomas Ferebee. Fråga 7 - efter en novell av Anton Tjechov - är en essäroman som är en biografi. Essäerna handlar om HG Wells som redan tidigare förutspått atombomben och myntar begreppet atombomb i romanen Hur världen blev fri 1914. Wells kärlekshistoria med Rebecca West finns med liksom ett par andra amorösa äventyr. Wells och atombombens framväxt ägnas stort utrymme. Wells arbete ledde till att Leo Szilard kom på atomklyvningen och så var kedjereaktionen igång. Det ena leder till det andra även i den här essäromaen. Liv, död och moraliska frågor behandlas liksom kolonialismen. Tasmanien lydde under en tid under amerikanskt kolonialstyre. Richard Flanagans egen nära-döden-upplevelse är andlös läsning. Han lever med den för resten av livet. Fråga 7 är storartad läsning som en måste ge sig tid med. Hade jag haft en egen bok hade den varit fullklottrad av understrykningar. På biblioteket är den placerad som författarbiografi. Översättaren är Niclas Hval vilket borgar för kvalitet.

Titel: Fråga 7

Författare: Richard Flanagan

Översättare: Niclas Hval

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 301

Veckans mening v. 42 2026

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v. 42   "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

MIN

"Mrs Barker, som var så oerhört fattig, som aldrig hade sett en glass förut och köpte sju strutar för sina sista slantar när hon var på besök i Launceston, en glass till varje barn, och lade dem i handväskan och knäppte igen den innan hon tog tåget tillbaka till Cleveland."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan

En smakebit på søndag v. 40 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 40

"Framåt augusti 1945 var Japan nere på knä, befolkningen var nära svältgränsen. Byborna i närheten av pappas läger tvingades i princip leva på rötter. För slavarbetarna fanns ännu mindre att äta. Vintern hade varit exceptionellt kall. Pappa hade slutat tro att han skulle överleva. Han var i ett så eländigt skick att han stod ut även bland de eländiga och slapp därför arbeta i kolgruvan ibland. Han fick lättare uppgifter som att bära avföring från latrinerna till en köksträdgård uppe på kullen - som kallas yama  på japanska - tunga hinkar med exkrementer som träddes upp på en bambustång och bars av två män. Uppgiften gick under benämningen bära skit upp till Yaman."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval

Veckans mening v. 40 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v.40: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

"Under vintern 2012 besökte ja, mot bättre vetande och av orsaker som inte helt hade med skrivandet att göra - även om jag påstod det - och som inte ens nu är tydligaför mig, platsen för Ohamalägret i Japan där min pappa en gång var internerad."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval.