Tematrio - Margaret, Meg, Maggie, mm

Lyran:
"Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!"

Meg Wolitzer skrivit Hustrun, till exempel.

Meg March en av systrarna i Unga kvinnor av Louisa May Alcott; vacker och fåfäng

Marguerite Gautier, det vill säga Kameliadamen, skriven av Alexandre Dumas d. y. 1852. MG var kurtisan och led av tuberkulos.

Inlandet

Natur&Kultur

Nu har jag så gott som sträckläst Elin Willows fina debutroman Inlandet. En ung kvinna flyttar med pojkvännen från Stockholm till Norrlands inland och upptäcker så gott som omedelbart att det var fel. Inte på Norrland eller pojkvännen eller någonting, men deras förhållande är slut. Pojkvännen är på samma linje. Inga hårda ord yttras. Tvärtom. Han har kvar omtanken om henne i nära nog två år. Hon känner väl att hon kommer utifrån. Alla undrar naturligtvis varför hon stannar kvar. För det gör hon. Hon arbetar i affär och har trevliga arbetskamrater, men hon håller sig mycket för sig själv. Samhället är inte stort. Det består i stort sett av två gator och nöjena är få. Jo, en kan gå till Hotellet och dansa och festa på lördagarna. Så det gör hon. Utan större engagemang, visserligen, men hon följer med de andra. Och en kan köra bil på isen. Det tycker hon är fruktansvärt obehagligt. Hon tar körkort och köper bil. Naturen finns inpå knutarna och hon vandrar omkring en hel del. Flickan har inget förflutet och inga planer för framtiden förefaller det som. Hennes liknöjdhet känns lite oroande. Och varför har hon näsblod och huvudvärk? Står Inlandet för något annat än Norrlands inland? Ändå tycker jag att det mot slutet av romanen känns som om det ligger aningen av förändring i luften. På samma gång har hon införlivat en hel del av omgivningens koder och hon börjar räknas in i olika sammanhang. Hur kommer hon att göra? Elin Willows har skrivit mycket skickligt om det som händer medan det inte händer någonting egentligen. Vardagliga göromål i mataffären skildras så att en känner sig som en gick och letade bland hyllorna. Och en läser med stort intresse. Språket är enkelt, rent och vackert. En ren fröjd att läsa. Kommer en att få träffa den här flickan igen?

En smakebit på søndag

Schildts & Söderströms

"Jag skulle kunna hoppa ner från balkongen", sa jag häromdan åt Stina och efter en liten konstpaus fortsatte jag:" Men då skulle jag väl inte ha bättre tur än att en mamma med barnvagn skulle passera strax nedanför och jag skulle ramla på barnvagnen." - "Du har din humor i behåll i alla fall, Alma", sa Stina, "du förmår fortfarande vara rolig." Å, vad jag var trött på det ordet, det har hängt om halsen på mig som en koskälla sedan jag var ung flicka. Söderskälm, så var det kamraterna, de gamla kvinnliga, kallade mig under studietiden. Lilla Söderskälm. Hon som ingenting såg ut men som alltid hade ett rappt svar på tungan. Jag brydde mig inte om att tillägga att jag vid närmare eftertanke var fullt medveten om att jag aldrig med egen kraft skulle kunna ta mig över balkongräcket. Gud vet om jag ens skulle kunna ta mig ut på balkongen." från sidan 5 i Alma. En roman om Alma Söderhjelm, Finlands första kvinnliga professor, skriven av Merete Mazzarella.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser - utan  spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Jord av järn, himmel av koppar

 








Yasar Kemal föddes 1923 i en by i Anatolien, Turkiet, av kurdiska föräldrar. Han är romanförfattare och aktiv debattör för yttrandefrihet. Efter trakasserier och mordhot i Turkiet sökte han skydd i Sverige.  1977 tilldelades han Stig Dagerman-pris för att han har använt språket som en "väg till varaktig fred och frihet".  Samma år  fick han de tyska bokhandlarnas fredspris för sin kamp för mänskliga rättigheter. Hans verk är översatta till över 40 språk. Kemal var omåttligt populär både i hemlandet och utomlands. Ingen vågade röra honom för att han var så känd. Men han dog utan att ha fått skriva en enda roman på sitt modersmål, kurdiskan. En missad nobelpristagare helt klart. Jord av järn himmel av koppar kom ut 1974 på Gidlunds förlag och i översättning av Tora Palm. Den är fristående fortsättning på Bomullsvägen och fortsättes av Gräset som aldrig dör. Den lilla bondbyn Yalak lider svårt av den hårda vintern och bristen på mat. Bomullsplockningen slog fel förra året och människorna kan inte betala sina skulder till handlaren i staden. De väntar på att han ska komma och kräva sin rätt. De gör sig de hemskaste föreställningar, ryktena går, allt uppförstoras och till slut vet ingen vad som är sant och inte. Byns ledare, Sefer, kommer på att alla ska gömma undan sina tillgångar. Alla gör som han säger - utom Tashbash som hela tiden håller huvudet kallt och lugnt ser tiden an. En bybo får en uppenbarelse och ser Tashbash komma med sju glödande eldklot dansande bakom sig som ystra föl. (Grönt är islams färg.) Tashbash antar ett helgons gestalt och Sefer, byledaren, känner sin ställning hotad. Tashbash uppsöks av människor från när och fjärran för att få hjälp med plågor av alla slag. Folket vet inte vilken herre de ska hålla sig till. Språket är enkelt och mycket mustigt och vitalt. Tonen mellan byborna är rå, men det tycks inte betyda så mycket. De flesta namn har adjektivattribut, Magre Mehmet, Mjölige Muslu, Gamle Halil och Fläckige Kemal. Här finns mycket av folkligt berättande. Kemal har stor kännedom om livsbetingelserna för det folk han berättar om. Turkiska är Månadens språk i Ugglans&Bokens läsutmaning med samma namn. Dessutom passar romanen in på nr 37. Läs en bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslagsbilden i Fröken Christinas Kaosutmaning.                     

Helgfrågan v. 18

Mias Helgfråga:

Vad tycker du? Är det viktigt att kommentera?

Visst är det viktigt att kommentera. De flesta tycker väl att det är trevligt att någon besökt deras blogg och gjort sig besväret att formulera en kommentar. Åsiktsutbyte är trevligt.

Så kör vi en lite enklare Bonusfråga: 

Vad läser du nu?

Just nu läser jag Inlandet av Elin Willows

och

Jord av järn, himmel av koppar av Yasar Kemal

Konturer

Den här boken fick jag jobba med, Rachel Cusk, Konturer. Vem är Faye, som åker till Aten för att undervisa i skrivande? Hon är författare, frånskild och har två barn. Precis som Rachel Cusk själv. På flyget träffar Faye en grek med yvigt grått hår som börjar prata. Faye lyssnar. Mannen har mycket att berätta. Han har varit gift tre gånger och har flera barn.  Han är rik och äger en ö där hans missanpassade son bor. Sonens mor har tagit sin hand ifrån honom. Vi får veta mycket om den här mannen och hans liv men mycket lite om Fayes. Hon ställer frågor och undviker att tala om sig själv. Det mönstret följer hon även i mötet med andra människor. Rachel Cusk säger att hon blandar skönlitteratur med biografiskt material i  den trilogi som börjar med Konturer är färdigskriven. Andra delen, Transit, kommer ut på svenska i september. Rachel Cusk har den kvinnliga erfarenheten som röd tråd i trilogin. Hon vill skriva om det som är sant och bryr sig mindre om att bli omtyckt. Hon har skrivit nio romaner. En handlade om moderskap och en om en bitter skilsmässa. För dem fick hon hård kritik. Jag tycker att Konturer handlar om skrivande, språk och identitet. Men framför allt om lyssnande. Jag tänker köpa den när den kommer i pocket och läsa om och stryka under och göra kommentarer i kanten. Och så är jag nyfiken på de två kommande delarna. Konturer innebar en ny slags läsning. Rebecca Alsberg har översatt. Albert Bonniers förlag 2018

Olikhetsutmaningen: Rött och blått

enligt O: Veckans olikhetsutmaning handlar om färgerna rött och blått. Tänk politik om ni vill, eller helt enkelt två fina färger.

Vicky Leandros sjöng L´amour est bleu i ESC 1967 och kom fyra. Jag kommer ihåg både melodi och text någonstans ifrån dock icke från själva tillfället. Vicky Leandros var grekiska och det hörs på hennes franska att det inte är hennes modersmål.

Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf är en klassiker som säkert många läst för barn och barnbarn. Originalutgåvan kom redan 1974 så den har mer än fyrtio år på nacken.

An der schönen blauen Donau av Josef Strauss II är också en klassiker. Här spelas den av wienerfilharmonikerna under ledning av Daniel Barenboim. Den kommer mig faktiskt att längta efter balklänning och god dansör.

Balladen om Röd-Eemeli

Röd-Eemeli föddes
i torpets bastu:
smuts och gråt.
Flickan knöt näven
kring horungens strupe:
bättre för dig och
bättre för mig –
men hon blödde och dog.
Ett kvidande barn
i moderns stelnade blod
såg vintermorgonen gry.
---
Elmer Diktonius. 1930

Det finns ytterligare sju strofer.