Helgfrågan v. 14

MIA : "Jag har insett (eller har jag det) att jag måste göra någon slags prioritering av vilka böcker jag vill läsa. Hur väljer ni bland alla nya böcker? Har ni någon slags prioritering? Eller bryr ni er kanske inte om nyutkomna böcker?"

 Ja, dessvärre måste en prioritera. Jag hittar böcker på andra bloggar som jag känner att jag bara måste läsa. Jag läser tidningar och tidskrifter och hittar referenser till både ny och äldre litteratur. Svensk Bokhandels vår - och höstnummer är alltid intressanta. Och jag ser på Babel och lyssnar på kulturradion. Och sedan råkar man ju ut för böcker på en del oväntade ställen. Och hela tiden måste en prioritera. Vilka kan jag inte avstå ifrån bland kända och redan lästa författare? Vilka nya, okända ska jag satsa på? Några klassiker måste få plats. Kanske rent av några omläsningar. Författarbiografier och litteraturvetenskap måste få plats. Och romaner från främmande miljöer och kulturer. Det som fått stryka på foten ordentligt de senaste åren är deckare och kriminallitteratur.

Jag har äntligen läst en novell!

Fåglarna och andra noveller heter en novellsamling som nyligen kommit ut på Modernista. Fem noveller av Daphne du Maurier med förord av Johan Theorin. Jag har inte läst några noveller av Dapne du Maurier tidigare utan bara ett par tre romaner. Nu har jag läst Inte efter midnatt - en kuslig och ganska sorglig historia av Terence Grey, en målande lärare som åker på en olycksalig semesterresa till Kreta. Efter ett visst besvär lyckas ha få precis den bungalow som passar hans syften. Många ruskar varnande på huvudet och berättar om en tragisk olyckshändelse som drabbade den förre hyresgästen. Men Terence Grey vill bo nära havet, vara ifred och måla. Och det får han. Några dagar. Ända tills det rika amerikanska paret Stoll stör friden för gott. Mr Stoll dricker och är högljudd och oförskämd. Mrs Stoll är smal, stel och förefaller vara helt döv. Terence Greys nyfikenhet blir ödesdiger. Han upptäcker att någon snorklar i havet intill hans hus och han uppdagar att det är mrs Stoll. Makarnas egendomliga förehavanden upptar honom alltmer. Ganska snart efter hemkomsten inser Terence Grey att det är bäst att han frivilligt går i pension innan han blir avskedad. Inte efter midnatt är en mystisk, mörk berättelse där spänningen stegras hela tiden. 
Den här novellen passar in på punkt 31. Läs en novell där någon råkar ut för en 
olyckshändelse

Olikhetsutmaningen: skratt och gråt

Veckans motsatspar är skratt och gråt i Olikhetsutmaningen hos enligt O.

1. Jag tänkte att jag skulle läsa Medusas skratt av den franska feministen, filosofen och litteraturvetaren Hélène Cixous. Medusas skratt är ett av Cixous nyckelverk, en essä som först 2015 kom på svenska på Modernista. Jag antar att jag kommer att gråta över den eftersom jag inte förstår någonting, men jag vill i alla fall försöka.

2. Mormor gråter  är en fullständigt halsbrytande tragikomisk novell av Jonas Gardell. Naturligtvis kommer den allra bäst till sin rätt om författaren själv läser. Den handlar om ett misslyckat julfirande i en familj där pappan hela tiden bestämmer om julgranen är sned, om det ska vara glitter i granen, om bilden är suddig på TV:n, om färgerna är fel, om skinkan som han anser ska tillredas i mikrovågsugnen, osv. Slutligen välter julgranen över mormor som gråter, vilket pappa inte alls tycker är konstigt. 
3. Pojken som slutade gråta är en välskriven kriminalroman av Ninni Schulman där ett av motiven är tonårens osäkerhet och känsla av utanförskap. Handlingen framåt genom en sorts växelsång mellan polisen Petra Wilander och journalisten Magdalena Hansson. Till polisens stora förtret ligger Magdalena ofta steget före. 

PS Började just läsa Nötskal av Ian McEwan. Inom loppet av två sidor hade jag brustit ut i högt och okontrollerat skratt. Två gånger! Har aldrig hänt tidigare. DS

Sträckläsning

Det kom en bok ifrån Historiska media. En debutroman, skriven av en bibliotekarie, Erika Olofsson Liljedahl, som gått Lunds författarskola. Huvudperson i Någonstans brister himlen är den unge Elis som bor i ett bohuslänskt fiskeläge med mor, far och systern Signe. Vi befinner oss i 1920 - talet. Elis är 13 år och hans stora stöd i tillvaron är den glada, pratsamma Signe. Fadern har ett hiskligt humör speciellt när han druckit för mycket. Efter en schism med fadern ger sig Signe iväg ifrån hemmet och söker sin tillflykt hos en kvinna vid namn Anna i Höganäs. Elis är otröstlig och förstår ingenting. Varför gjorde Signe så? När modern dör ger sig Elis iväg för att söka upp Signe i Höganäs. Han har ingen kunskap om världen utanför fiskeläget och träffar ganska omedelbart ut för en ung bondfångare. Å andra sidan möter han en gammal man som något reparerar den kantstötta tron på mänskligheten. Staden känns stort och främmande, men Anna och Gustaf tar väl emot Elis också. Ett besök i kolgruvan blir en chock för Elis. Han får en panikattack och kan inte andas. Han inser att hans plats är havet och fisket. Han ska hem till Bohuslän. Och han vill ha Signe med sig. Elis gör sina erfarenheter på flera områden. Han lär sig och växer. Och han får äntligen veta sanningen om familjen. Jag frågar mig vad det är som gör att det är ett sådant driv i boken? Det är svårt att släppa den. Den är oerhört välskriven, lågmäld och vacker. Naturen skildras med övertygande förtrogenhet. Gruvmiljön får en att i likhet med Elis kippa efter luft. Unge Elis skiftande erfarenheter av sorg, svek och ensamhet behandlas varsamt och empatiskt. Det handlar om dramatiken och storheten i ett vanligt, enkelt liv. Erika Olofsson Liljedahl har verkligen kontroll på allt och lämnar inget åt slumpen.

Kulturkollos veckoutmaning

Carolina på Kulturkollo undrar: "Om du kunde få ett husdjur du läst om i någon bok eller sett om i någon film till ditt alldeles egna och väldigt verkliga husdjur? Vilket hade du valt då och varför?"
Jag vet, jag vet. En labrador, en gammal bullterrier och en pimpinett siamesisk katt är huvudpersonerna i Sheila Burnfords bok Den otroliga vandringen. Det är länge sedan jag läste den, men jag minns fortfarande hur mycket jag tyckte om den och hur jag bestämde mig  för att någon gång i livet skaffa en bullterrier. 
Det var den gamle bullterriern Bodger som jag fäste mig alldeles otroligt vid.
Rosa: prinsessa av Fäholmarna gjorde inte saken bättre. Barbro Lindgrens beskrivningar av den älskade bullterriern Rosa övertygade mig att jag var på rätt väg. Än är saken inte åtgärdad, men en vet aldrig. Än är det inte för sent...

Tematrio - Omläsning

LYRAN: Berätta vilka tre böcker ni gärna läser - igen och igen! Det är ganska lätt för mig att svara på eftersom jag just kom hem med en omläsningsklassiker i kassen. De två andra finns med i en läsutmaning och det är också klassiker.

1. Klassikern i kassen är Anna Karenina som just kommit ut i vacker pocket. Tolstoys inledning har blivit ett bevingat ord: Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt. Många anser att detta är den bästa roman som någonsin skrivits. Jag har läst den förut, men ser fram emot att göra det igen
2. Gösta Berglings saga har jag inte läst på länge, men nu ska det bli av. Selma Lagerlöf finns med i planeringen för Ugglan & Bokens läsutmaning 3 x 3 under rubriken Tre kvinnliga nobelpristagare. "Äntligen stod prästen i predikstolen. Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut."

3. Kristin Lavransdotter av nobelpristagaren Sigrid Undset är min tredje omläsning. De två första delarna, Kransen och Husfrun, är redan avklarade. Återstår Korset. Nyöversättningen är gjord av Gun - Britt Sundström. Jag är lika fascinerad nu som någonsin i tonåren fast på ett annat sätt. Författarens djupa kunskap om 1300 - talet skapar en fantastisk närvarokänsla. Kristins och Erlends kärlekssaga är inte av det enkla slaget.

En smakebit på søndag

"Han var tjugotre och hon var tjugotvå. Och han var till och med vad hon man skulle kunna kalla ett fullblod, fast det var ett ord som inte var hennes ännu, lika lite som ordet hingst. Det fanns en miljon ord som inte var hennes ännu. Fullblod - eftersom det var "avel" och "stamtavlor" som räknades hos hans sort. Oavsett för vilket syfte. Det var i mars 1924. Det var inte i juni, men det var som en dag i juni. Och det måste ha varit strax efter klockan tolv. Ett fönster stod öppet och han gick, oklädd, genom det soldränkta rummet lika ledigt och naturligt som ett oklätt djur. Det var ju hans rum, eller hur? Han kunde göra vad han ville idet. Och hon hade aldrig varit i det förut och skulle aldrig vara det igen. Och också hon var naken. Det var 30 mars 1924." Från sidan 11 i Mödrarnas söndag av Graham Swift.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Inga spoilers! är enda regeln. Fler smakebitar HÄR.