Papa Hemingway

Aaron Edward Hotchner (1917-2020) var en amerikansk redaktör, romanförfattare, dramatiker och biograf. Han har skrivit biografier om Hemingway, Sophia Loren, Doris Day och Ernest Hemingway. Tillsammans med skådespelaren Paul Newman bildade han livsmedelsföretaget Newman´s Own. Paul Newman var förövrigt tänkt att spela Nick Adams, en ofta förekommande person i Hemingways noveller. Det kan man läsa i Papa Hemingway. Personliga minnen av E A Hotchner. Under de tretton är de hann vara goda vänner och arbetskamrater hann de med otaliga samtal, resor, tjurfäktningar, bad och fester. Jag skulle tro att Hotchner även var ett stöd för Mary Hemingway som hade en ängels tålamod med sin mans infall och lynnen. En annan god vän till Hemingway var skådespelaren Gary Cooper som spelade huvudrollen i filmatiseringen av Klockan klämtar för dig (1943) och Farväl till vapnen (1932). Hotcher var en god vän som ryckte ut när det behövdes. Ibland blev det ett terapeutiskt samtal. Andra gånger var det bara att kasta sig på ett plan och inställa sig. Detta var ju de sista åren i Hemingways liv och hans tid som kraftkarl och äventyrare var över. Han var inte nöjd med det han skrev, han går ner i vikt och mår inte bra psykiskt heller. Han drabbas av vanföreställningar och paranoia och är inte mottaglig för resonemang från något håll. Slutet blir tragiskt. Boken är ganska pratig vilket ju inte är helt fel när den bygger på samtal. Och det vimlar av människor och namn. Ernest hade en otrolig .bekantskapskrets.

Titel: Papa Hemingway 

Författare: A E Hotchner

Översättare:Olovo Jonasson

Förlag: Norstedts 

Tryckår: 1989

Antal sidor: 275  

De sista smekningarna

Ännu en fin titel från Flo förlag: De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen. Poeten Marie Lundquist har gjort översättningen. I korta kapitel får en lära känna Birgitte Solheim som är pensionerad hjärtkirurg. Romanens början: "Gudrun är död" för tankarna till Camus, Främlingen. Birgitte Solheim stryker Gudrun från listan över vänner och bekanta som ska ha julkort, födelsedagshälsningar, mm. Sedan river hon hela listan. Och är ganska nöjd med det. Birgitte Solheim är en kärv kvinna som haft framgångar i ett mansdominerat yrke och som på olika sätt isolerats i arbetsgruppen. Hon har vigt sitt liv åt kirurgin. Det har inte funnits plats varken åt man eller barn. Någon gång har tankarna gått åt artificiell insemination men det blev bara en tanke. Den två år yngre systern, Elisabeth, bor kvar i Norge, har man, barn och barnbarn. Systrarna har hon ett mycket märkligt förhållande. De har sporadiska kontakter över nätet och har ett behov av varandra även om de för det mesta är elaka mot varandra. Av deras knapphändiga samtal förstår en att de haft en känslokall mor och att de upplever sin barndom väldigt olika. Birgitte sitter nu mest i sin favoritstol vid fönstret och ser ut på livet som rör sig på gatan. En frisör kommer hem till henne och gör i ordning det lilla hår hon har under peruken. Åldrandets tillkortakommanden, avigsidor, ensamhet och förluster funderar hon över med osentimental klarsynthet. Colin, som äger det lilla matstället Chez Colin tvärs över gatan blir hennes vän. För en tid. De sista smekningarna är inte enbart dyster; den är rolig också. Och Birgitte Solheims hårda skorpa krackelerar till slut en aning. Jag beundrar Kjersti Anfinnsen, som vid snart fyllda femtio, kan sätta sig in i vad det vill säga att åldras. Och hon gör det utan att slösa med orden. Del två har titeln Ögonblick för evigheten. 

Titel: De sista smekningarna

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist 

Förlag: flo förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 149 

Klockan klämtar för dig

Klockan klämtar för dig av Ernest Hemingway handlar om sprängexperten Robert Jordan från Amerika som gått med som frivillig i spanska inbördeskriget. Han har fått i uppgift att tillsammans med en grupp andra män ur lokalbefolkningen spränga en viktig bro. Det känns som en  får vänta länge på den där sprängningen men under tiden hinner en bekanta sig med de övriga människorna som gömmer sig i en grotta i de spanska bergen. Pilar, en stor, klok kvinna är den som styr i grottan. Hennes lille man, Pablo, är en komplicerad, osympatisk men, i vissa lägen, duglig man. Helt pålitlig är han dock inte. Maria är en ung, krigsskadad kvinna som Pilar tagit under sina vingars beskydd. Anselmo är en gammal man som Robert kärleksfullt kallar "den gamle", en annan, som kallas kallas zigenaren, älskar att tetas med de andra. Sju män och två kvinnor finns i grottan när Robert kommer dit. Han försöker ta pulsen på dem alla för att försöka utröna vilka som kan användas till vad och vilka han kan lita på. Hela berättelse utspelar sig under 3 - 4 dygn. Det pratas mycket i grottan och diskuteras. Språket är inte det bästa och tonen är rå men för det mesta hjärtlig. Vid sidan av krigsdiskussionerna, politiken, livsberättelserna och planeringen av brosprängningen utspelar sig en finstämd kärlekshistoria mellan Maria och Robert Jordan. Det fanns mycket för kritikerna att sätta tänderna i. Jag har sträcklyssnat på Storytels inläsning  bra gjord av Martin Halland. Återigen förvånar jag mig över den närvarokänsla Ernest Hemingway skapar. Och att han får läsaren/lyssnaren med på tekniska resonemang om krig, vapen och broar. Han lyckas välja de rätta orden, de enkla, okonstlade. och han underskattar inte läsaren. Han berättar för en jämlike över en whisky eller ett glas öl på Sloppy Joe´s bar eller El Floridita i Havanna. Romanen filmades 1943 med Ingrid Bergman och Gary Cooper i huvudrollerna. Romanens titel är ett lån från 1500 - talspoeten John Donne och dennes dikt Meditation XVII som slutar: "Any man's death diminishes me, because I am involved in mankind. And therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." 

Titel: Klockan klämtar för dig

Författare: Ernest Hemingway

Översättare: Andreas Vesterlund

Förlag: Bakhåll

Tryckår: 2015

Antal sidor: 478 

Årstfruns dagbok 20 juli 1818

Märta Helena Reenstierna (1753 – 1841) på Årsta gård. 

Den 20 juli 818 skriver hon: Måndag. Jag tror den värst heta dag. Margarethas dag. Hagströms hustru böd först Mig, Mamsell och samtl: mitt folk på Caffée och Maja Greta med vin och brännvin. Jag glömde för dagen annotera, att den så kallade blomsterkungen, Trädgårdsmästaren Zimmerblad från Heleneborg, var här i går och omtyckte mycket både om min trädgård, tobak, rosor och boningsrum. Herr Löfstedt och Gesällen Malmberg voro här idag hela dagen, nu ådrades förmaket uti en agat facon, uti Sängkammaren påklistrades en ny borde, och sluteligt betaltes 100 RDr. Eftermiddagen hitkom min Systerson Gustaf samt en Herr Baumgardten, och då, de hade gått bort, hitkom herr Sundell och Dess fru. Den sist lagda hönan kläckte 9 kycklingar af de egg, som Moltzer skickade mig, hvilka voro 10 - jag tillade ett egg och satte därpå ett märke, af vilket en unge först framkom. Ett var fetegg, ett hade hönan förut krossat. Jag har således inalles i år fått 40 kycklingar. Nu en lång tid har varit här varit mycket ruckel och besvär med Kakelugnsmakare, Sotare, Murare, Målare och bakning och annat mer.

Gattet

"Alltför få har ännu läst Åsa Nelvins enda diktsamling, men jag vet att de som har gjort det i sanning har knockats", skriver författaren och poesiforskaren Niclas Schiöler i understreckaren i dagens Svenska Dagbladet. Jag blev knockad bara av att läsa Niclas Schiölers text med korta citat ur Gattet: Sånger från barnasinnet som kom ut postumt 1981 efter Åsa Nelvins självmord. Hon blev bra 30 år. När hon var sju år gammal dog hennes mor och Åsa flyttades till ett par mostrar i Skåne. Hon avskyr dem och hånar deras skröplighet: "De har spottbubblor i mungiporna - som små/ pratsamma tumörer av glas." Vuxenvärlden är frånstötande i största allmänhet: "Bulliga läppar, tandluckor, varkulor, nakna fläckar i skallen."

Det gäller/ att kunna s v ä l l a/ när man blivit fullständigt tillplattad./ Ett hjärta av jäst.

Boken är reserverad på biblioteket. 

Writers in crisis

Writers in crisis. The American Novel 1925 - 1940 av litteraturvetaren Maxwell Geismar. 1947.

Long, too long America

Travelin roads all even and peaceful

you learn´d from joy and prosperity only,

But now, ah now, to learn from crises and anguish

Kapitel 1 behandlar satirikern och humoristen Ring Lardnder, som egentligen hette Ringgold Wilmer Lardner. Han arbetade som sportreporter och det är också sportens värld han skildrar i sina noveller. 

Kapitel 2 handlar om Ernest Hemingway och det är så klart honom jag kommer att koncentrera mig på. Ernest Hemingway: You can always come back

Kapitel 3 är också väldigt intressant i samband med Ernest Hemingway. Det handlar nämligen om John Dos Passos. Undertitel: Conversion of a Hero

Kapitel 4 William Faulkner: The Negro and the Female. W F föddes 1897; ett år innan Hemingway och ett år efter Dos Passos. Han växte upp i amerikanska södern där slaveriet satt sin prägel på samhället. Det räglar också Faulkners porträtt av amerikanska södern.

Kapitel 5 presenterar en författare som jag inte läst något av, nämligen Thomas Wolfe: The unfound Door. Kuriosa är att William Faulkner klassade Thomas Wolfe som den främste författaren under The Lost generation-eran, och sig själv som nummer två. Henry Miller skulle senare, på 1950-talet, jämföra beatförfattaren Jack Kerouacs prosa med just Wolfes, vilket inte är så konstigt då Kerouac hade Wolfe som sin främsta förebild i litteraturen.

Kapitel 6 ägnas John Steinbeck: Of Wrath or Joy. Vredens druvor har jag i varje fall läst. Och Öster om Eden. Nobelpriset. Vredens druvor handlar om berättelsen om en fattig familj som flyr från torkan i Oklahoma och försöker hitta ett nytt liv i Kalifornien.

Hemingway & Gellhorn

”Vi var bra under krig. När det inte var krig förde vi vårt eget. Ingen av oss överlevde familjelivet.”  Det var Martha Gellhorns lakoniska sammanfattning av sin relation med Ernest Hemingway. Hon var krigskorrespondent, skrev för Collier´s och rörde sig över hela världen. Hon tackade inte nej till något uppdrag för Hemingways skull. Hon borde packat väskan direkt när Hemingway snodde ett uppdrag från Collier´s mitt framför näsan på henne. Men hon gjorde något ännu bättre. Martha Gellhorn lyckades slinka med på ett sjukhusfartyg för att skriva om sjuksköterskor. På D - dagen var hon den enda journalisten som såg landstigningen på nära håll. Hemingway satt på redden och betraktade det hela genom en kikare. Det var i Madrid de träffades på allvar. Där fanns också författaren John Dos Passos som ofta kom i vägen för Hemingways giftpilar. Trots att de var vänner och båda tjänstgjorde som chaufför och sjukvårdare i ambulanskåren. Hemingway var över huvud taget ganska elak mot nästan alla omkring sig och hade lät att ta till smockan. "En självisk jävel," sa Dos Passos om Hemingway. Martha Gellhorn skrev sitt sista reportage vi 81 års ålder. Om filmen kan jag bara säga att Clive Owen var utmärkt i rollen som Hemingway medan Nicole Kidman saknade den kraftfullhet som jag förknippar med Martha Gellhorn. Men hon blev bättre med tiden. Som 81 - åring var hon riktigt bra.