Tisdagstrion v. 21 2025: Böcker av tre utomnordiska författare

Mina skrivna ord: Tisdagsgtrion v. 21 Böcker av tre utomnordiska författare  

1. Sorgen har ett minne av Nina Bouraoui. Berörande självbiografisk roman om sorgen efter en älskad far. Cancern har gröpt ur honom till kropp och själ. Dottern blir förfärad över det snabba sönderfallet. Hon vill vara hos sin far så länge han finns. De förstår varandra och så har det alltid varit. Den äldre systern har också ett gott förhållande till den stilige fadern, Grand Seigneur, men det rör sig inte om samma ordlösa förståelse som med den yngsta. Fadern är algerier och muslim; modern fransyska. Inte lätt med identiteten för döttrarna. Särskilt som länderna just utkämpat ett krig.

2. Böner som faller till marken av Sema Kuygusuz. Den handlar om hennes pratsamma farmor Bese som lärde henne allt om livet men som var så tyst när det gällde massakern på tusentals aleviter i Dersam 1938. Skammen över att var den som överlevt och skammen över vad människor förmår göra mot varandra kan vara orsaken, tror Sema Kaygusuz. Farmor lever nära aleviternas viktigaste gud, Hizir. Han kan uppenbara sig i vilken gestalt som helst, när som helst och var som helst. Myter och legender blandar sig med historiska fakta i den här mycket poetiska men inte helt lättlästa romanen. 

3.  Den osynlige väktaren av Dolores Redondo. Kommissarie Amaia Salazar har fått en seriemördare på halsen i sin egen uppväxtby Elizondo i baskiska Pyrennéerna. Hon har avundsmän i de egna leden och brottas med spöken från sin uppväxt. Den älskade maken James har satt sig i sinnet att Amaia och han ska genomgå ett fertilitetsprogram för att få det barn som åtminstone han längtar så intensivt efter. Amaia vet inte riktigt vad hon vill. Hon drömmer mardrömmar och kan inte tänka på annat är ritualmorden och sin uppgift. Spansk kriminalroman

Lundens hjärta

Där vassen viker är titeln på Linda Edgarsson debutroman. Den handlar om en släkt i Småland i slutet av 1800 - talet. Den så kallade fristående fortsättningen heter Lundens hjärta. Jag tycker inte alls att den är fristående. Den bygger på Där vassen viker. Dessutom är serietiteln Gårdarna. Miljön är fortfarande Småland, tiden början av 1900 - talet. Huvudperson är är den 17 - åriga Erika Skog som uppfostras hos sin faster Anna och hennes man, läkaren och bonden Oskar. Erika är ovanligt självständig, frispråkig och orädd för att vara en så ung flicka på den här tiden. Kvinnorna i byn håller ögonen på henne och anser henne vara ohanterlig. Hon är lite för vacker också. Måttet rågas när hon klipper av sig håret. Erika vet att hennes far, Alexander Skog,  finns på Skogarp och att det en gång ska bli hennes. Det finns det visserligen släktingar som har synpunkter på. Erika funderar mycket på sin mor. Varför får ingen besöka henne på det sjukhem där hon vårdas? Varför har modern övergett henne? Inte liknar hon varken sin mor eller far heller. Ögonfärgen stämmer inte. Efter ett gräl med Anna ger sig Erika iväg till sin far som ger henne uppdraget att vårda sin farmor som ligger på sitt yttersta. Erika och farmor Edit är inte kompatibla storheter. Edit tycker inte att Erika ska överta Skogarp. Det ska en av hennes manliga kusiner. En kan inte annat än engagera sig i Erikas sökande efter sin identitet. Hon känner att ingen riktigt vill hjälpa henne att få veta sanningen. De vuxna hanterar hela historien valhänt kan jag tycka men att de vill skydda Erika inser jag också. Erika får också lära känna kärleken. Lika dramatiskt som allt annat som händer henne i livet. Vid 18 års ålder har hon fått uppleva mer sorg än de flesta av hennes jämnåriga. Den småländska miljön är väldigt fint skildrad. Linda Edgarsson känner den väl eftersom hon bor strax utanför Eksjö. Hon har också använt en del av sin släkts historia i romanbygget. Hon känner till seder och bruk vid den här tiden; hon vet hur en begravning gick till; vilka hästar som användes till vad och hur en morkulljakt gick till. Gårdarna del tre har titeln När isen sjunger. 

Titel: Lundens hjärta

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Bookmark

Tryckår: 2023

Antal sidor: 428

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit v. 20 kommer från Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind.

"Det blir jul även 1916 och en arla morgon far Ellen och Malin till Ödeshög där Ellen ska hålla sin fredspredikan. De far i tystnad under stora stjärnor på klar himmel, en stund av förtröstan, av vetskap om att på jorden finns ingen bättre plats att vara på än just här, just nu, bredvid Ellen Key i en släde. För kvinnorna på Strand har året trots allt mestadels varit gott, men det går inte att se enbart och blott från egen tröskel. Världen tar sig in, lämnar smutsiga avtryck på mattor och i sinnet. Ändå får Malin en vacker, svart klänning och böcker av Ellen i julklapp. Ändå får Ellen en sjal som Malin stickat om nätterna, ändå får hon hela hennes allt. I slutet av året mördas Rasputin, mannen som inte kunde dö i sin bästa skjorta av silke."

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 20 2025

MIN

Robert på Bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av en mening som av den ena anledningen eller den andra fått oss att stanna upp.  Min Veckans mening v. 20 kommer från The Merry Wives of Windsor av William Shakespeare.

"Bättre tre timmar för tidig än en minut för sen."

(Det är så bra så jag kunde ha sagt det själv.)

Fem en fredag v. 20 2025

elisamatilda: Fem en fredag v. 20: Tävling

1. Vilken typ av tävlingar tycker du är roligast att delta i? De som gäller ord, språk
2. Finns det någon tävling du drömmer om att vara med i? Absolut inte!
3. Har du vunnit något som betydde mycket för dig? Kast med liten boll, längdhopp för länge, länge sedan
4. 
   Har du ett personbästa i något? Att döda krukväxter   

      5. Är du en bra eller dålig förlorare? Det beror helt på motspelaren. Har inget problem med att förlora            mot barnbarnen. men att förlora mot mansplainare är betydligt värre

Förlorad mark

Huvudpersonen som mötte läsaren i Frans Wachtmeisters hyllade debutroman Territoriella anspråk återkommer i bok nummer två, Förlorad mark. Han har nu varit i Japan i elva år men känner att han är en främling. Han arbetar på ett headhuntingföretag, Ways Recruiting. Det går inte så bra för honom och han ligger sist på listan över hur medarbetarna lyckats med sina uppgifter. Han har väldigt svårt att uppbåda något intresse för arbetet och till slut lämnar han det trots att han vet att hans visum inte kommer att förnyas om han inte har något arbete. Han har haft en japansk flickvän men hon lämnade honom för studier i Paris. Nu beslutar han sig för att bli hikikomori, det vill säga en människa som drar sig undan världen och andra människor. Han blir lycklig när han upptäcker att han kan beställa mat och få den hemburen och ställd utanför dörren  av Amazon Japan. Men han förstår att han snart måste försvinna från Tokyo för att undgå polisen och migrationsmyndigheterna. Han uppsöker en studiekamrat som ha läst konsthistoria tillsammans med, Bunta, som arbetar som bildhuggare på landsbygden. Där söker han skydd i Bardo, byggnaden som blir en sorts gränsland fullt med snidade buddhor, buddhisattvor och gränsvakter. Författaren passar på att avliva diverse myter om Japan. Visst kan asiater supa till. Japanerna är kollektivistiska och konfucianistiska. Det har sitt pris att vara världens mest säkra och välfungerande land. Japanerna är xenofober alltsedan Edo - tiden. De föraktar främlingen. Japanerna är ett grymt folk men världsbäst på skönhet. De ser unga ut länge men blir gamla över en natt. Protagonisten känner att han förlorat Japans gunst. Han vet att han inte kan få rösträtt, men om han blir far till ett barn med japansk mor så blir han inte utvisad.  Japan utanför Tokyo är rena stenåldern och han avskyr den japanska naturen i stort. Men den krumma förvridna japanska tallen älskar han. Naturen går bara att älska om man vuxit upp med den. Jag tyckte väldigt mycket om Territoriella anspråk och jag tycker väldigt mycket om Förlorad mark också. Jag har känt igen en del, som vissa platser och förhållanden och namn som Frans Wachtmeister refererar till. Han vet vad han talar om så det är bara att acceptera vissa saker som jag helst inte velat höra. Hoppas att detta inte är sista japanboken Frans Wachtmeister skriver.

Titel: Förlorad mark

Författare: Frans Wachtmeister

Förlag: ellerströms

Tryckår: 2025

Antal sidor: 253
 

Veckans kulturfråga v. 20 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 20: Vilka norska verk tycker du extra mycket om?

Sæterjentens søndag av OleBull är en väldigt vacker och nordiskt vemodig sång som jag tycker mycket om. Frikänd är en norsk TV - serie som jag tyckte var riktigt bra. En man förklaras oskyldig till mordet på flickvännen. När han efter många år på annan ort återvänder till hemstaden märker han att folk inte glömt. Misstankarna vaknar igen. Atlantic Crossing handlar om när Norges kronprinsessa Märtha (Sofia Helin)  flyr till USA med sina barn i samband med ockupationen av Norge 1940. Båda serierna kan streamas. Så har vi ju Kristin Lavransdotter 1 - 3 av Sigrid Undset som jag läst ett antal gånger och som aldrig upphör att fängsla. Olav H. Hauge, äppelodlaren vid Hardangerfjorden var en spränglärd man som satt i sin ensliga stuga och kommunicerade med hela världen och skrev lyrik. Ibland blev han inlagd på mentalsjukhus. Clas Hylinger tillbringade tid med honom och Carl - Göran Ekerwald var också fascinerad av honom.