Varför? Därför! v. 9 2025: Garderoben

Klimakteriehäxan: Varför? Därför! v. 9: Garderoben

Varför har jag nästan inga gula kläder? 

Därför att jag verkligen inte passar i gult gult. Lejongult kan gå bra. Ibland. En gång hade jag en lejongul klänning i smalspårig manchester och den var riktigt fin.

Varför tycker jag bäst om plagg som sitter lite löst? 
Därför att jag tycker det är både bekvämt och klädsamt.

Varför har jag ganska många skärp? 
Därför att jag har haft en midja. Minns det tydligt även om minnet börjar blekna

Varför är djurmönstrat så vanligt i modebilden? Ja, det kan en fråga sig!
Därför att det verkar vara omtyckt av många fastän det är så fult och aldrig verkar bli "ute", vilket är synd. Men en gång i tiden hade jag en vacker tvådelad ensemble med djungelmotiv. Grön och brun var den. Bottenfärg vit. Jag älskade den.

Varför väljer jag inte bort att handla på nätet? 
Därför att jag i några fall känner till storlekar och vet vad som passar och inte. Och därför att avstånden gör att det blir enklare och billigare att handla på nätet. Men jag har inget emot att handla i affärer nära mig och gärna även uppsöker de seconhandaffärer som finns. Tyvärr har så många slagit igen.

En smakebit på søndag. v. 8 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås

"Muggen med det nybryggda kaffet faller ur Seijas hand och landar på köksgolvet med ett smäck då hon ser den toviga, lilla varelsen som står mitt bland tulpanerna och betraktar henne genom fönstret. Handen flyger uppo till bröstet och hon måste gripa tag i bordsskivan för att inte knäna skulle ge vika och skicka henne ner mot bitarna av vitt porslin som bara tidigare prytts av texten Bears, Bears and Kuhmo. Hon svajar till och prövar sedan med ett kort steg om benen bär henne, och när hon för säkerhets skull ropar på Tarmo, som hon hör slamra med något i vardagsrummet till vänster om hallen, tittar hon än en gång ut genom fönstret mot gräsplanen och gräsmattan som inramas av rabatter för blommor i olika säsong, och jo, nog står den där fortfarande, och ser på henne med mörka och vidöppna ögon. Eller han, förresten, för så vitt Seija kan se är det en rufsig liten pojke med sko på bara ena foten."  

Ur Vargens son av Johanna Holmström

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 8 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra en mening ur det vi just läser som av någon anledning fått oss att stanna upp en stund. Min Veckans mening v. 8 kommer från s. 538 i Middlemarch av George Eliot.

"Och att säga att du älskar mig utan att älska läkaren i mig, är detsamma som att säga att du tycker om att äta persikor men ogillar smaken."

Fem en fredag v. 8 2025: Hipp, hipp, hurra!

 elisamatilda: Fem en fredag v. 8:Hipp, hipp, hurra! 

1. Vilken typ av tårta är din absoluta favorit på födelsedagen? Mördegstårta med hallonsylt och chokladkräm. Min egen uppfinning.
2. Hur planerar du att fira din nästa födelsedag? Utflykt med barn och barnbarn, hoppas jag?
3. Hur känner du inför att fylla år och bli äldre? Eftersom jag inte kan bli yngre får jag ju vara glad att jag blir äldre
4. Vad har du på din önskelista? Yen
5. Har du någon tradition på födelsedagar? Det brukar ofta bli en räkmacka. Men det är inget tvång. Ibland blir den en ny rosenbuske.

Tvingad tiger

Tvingad tiger av Neige Sinno handlar om hur författaren utsätts för våldtäkt av sin styvfar från det att hon är 8-9 år tills dess att hon blivit tonåring. Neige har ingen att prata med. Eller rättare sagt hon kan inte prata. Det man inte kan tala om i familjen finns inte. Virginia Woolf talade inte heller om det hennes bröder utsatte henne för förrän i vuxen ålder. Lolita hade inte heller någon att tala med.  I efterhand tycker Neige att mamman svikit henne. När mannens skuld står klar för modern blir hon upprörd över lögnaren. Inte förövaren. Det är Neiges vän, Edmond 54, som i sin tur har en vän som är psykiater och det är den senare som säger att saken måste anmälas. Neige är då 19 år. Och när det blir rättegång bestämmer hon att det ska vara en öppen rättegång. Hon är övertygad om att det finns många flickor som går omkring och tiger om övergrepp av vuxna. Hon byter sida och blir den som vill försvara. Neige är väldigt tydlig med att fadern hjälper henne att minnas. Han erkänner omedelbart för det första men anser att han är en tragisk person som är fången av makter han inte rår på och som får honom att utför tvångshandlingar. Han har också varit utsatt för övergrepp. Våldtäkterna har inget med sexualitet att göra. Det är en fråga om makt, säger Neige Sinno. Det finns ingen happy end för den som våldtagits i barndomen, men när man kan tala om traumat är man delvis räddad. Fadern döms till nio års fängelse men släpps efter fem år eftersom han anses vara en mönsterfånge. Neige frågar sig hur relationen mellan brott och straff egentligen ser ut och hur myndigheterna resonerar. Hanna Arendt talar om förövare som saknar förmåga till djupare tankar. De kan inte ta till sig sina handlingar och på det sättet överlever de. Neige ger sig hemifrån så fort hon kan, utbildar sig, doktorerar i litteraturvetenskap, får en dotter och bosätter sig i Mexiko med en kärleksfull sambo. Tvingad tiger är en viktig bok som många borde läsa. Neige Sinnos berättelse, hennes tankar, hennes beläsenhet har väldigt mycket att lära oss. De här barnen finns och det måste en inse och inte stoppa huvudet i sanden. Det hjälper dem inte. Men vi kan kanske åtminstone skärpa vår uppmärksamhet. Tvingad tiger är klassad som roman, men det är den inte på något sätt. Lista över citerade verk finns i slutet av boken.

Titel: Tvingad tiger

Författare: Neige Sinno

Översättare: Emma Majberger

Förlag: Bokförlaget Faethon

Tryckår: 2024

Antal sidor: 196

Veckans kulturfråga v. 8 205

enligt O: Veckans kulturfråga v. 8: Vilka böcker skulle du vilja se som film eller TV - serie?

Jag tänker ofta när jag läser böcker att den här skulle bli en utmärkt film. Också jag föredrar egentligen serier. Men det viktiga är ju att rätt skådespelare väljs. Jag skulle kunna tänka mig att Olle Lönnaeus romaner skulle passa som filmer. Några kanske kunde bli serier, till exempel de som har samma huvudperson; trilogin om antihjälten Jonny Lilja, 43, som inleds med Jonny Liljas skuld. Alla Lönnaeus böcker tilldrar sig på Österlen och i södra Skåne över huvud taget. Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson skulle bli en fin autofiktiv, bygde- och släktfilm eller serie. Jonas Karlsson i huvudrollen, kanske? Carola Hansson har skrivit en trilogi om två av Leo Tolstojs barn och en sonson; Andrej, Med ett namn som mitt och Masja. Masja var nummer sex i barnkullen och faderns favorit. Men inte moderns. En kan ju tänka sig att mor och dotter var rivaler om mannens/faderns gunst. Masja var ful och klok och enligt fadern vacker på insidan. Frances McDormand kunde spela Masja. Kanada av Richard Ford skulle bli en utmärkt film. Det var vi alla överens om när vi läste den i läsecirkeln. När vargarna kom av Charlotte McConaghy handlar om att återinföra vargar i de skotska högländerna för att upprätthålla balansen i ekosystemet. Den drivande i projektet, Inti Flynn, kunde med fördel spelas av Claudie Blakey. Hennes argaste fiende den storvuxne ruffe vargmotståndaren, Red McRae, kunde spelas av Sean Bean eller möjligen Kenneth Branagh. En önskedröm vore en nyinspelning av Stilla flyter Don av den ryske nobelpristagaren i litteratur Michail Sjolochov. Den hade svensk premiär 1958 och var mer än fem timmar lång. Jag såg den många år senare som nattbio en vinter i Malmö och blev helt förtrollad. Passande nog luktade det av vått ylle i hela salongen och det var alldeles, alldeles underbart.

Tisdagstrion v. 8 2025: Musik i titeln eller på omslaget

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 8: Musik i titeln eller på omslaget 

1. Kvinnoorkestern av Fania Fenelon. Författaren var fransk pianist, och kompositör. Under andra världskriget var hon  med i        motståndsrörelsen. När hon åkte fast skickades hon till Auschwitz - Birkenau och där blev hon medlem i Kvinnoorkestern. Hon överlevde fångenskapen men dog 1983. Kvinnoorkesten är en mycket gripande bok som lämnar outplånliga intryck. 

2. Günther Grass, Blecktrumman, är en sådan där roman som jag omöjligen kunnat tillgodogöra mig. Trots flera försök. Har inte ens sett filmen. Den kom ut 1959 och handlar om en mentalpatient som sitter och trummar sig bort från det tyska samhällets vanvett under 40 - talet. Trumman kunde också uppmana till motstånd av olika slag. Jag inser att romanen är en klassiker och att upphovsmannen fick Nobelpriset i litteratur 1999 för att han "att i muntert svarta fabler har tecknat historiens glömda ansikte.

3. Den lilla trumslagarflickan av John le Carré är en spionthriller av bästa märke. De unga vänsterradikala flickan som kallas Charlie ska utbildas till att bli infiltratör i en palestinsk terroristgrupp. Det är en mystisk man vid namn Josef, utsänd av Israels underrättelsetjänst, som får henne in på de tankegångarna. Romanen är en illusionslös skildring av Israel/Palestina - konflikten. Lika aktuell idag som när den kom ut 1983.