Tisdagstrion v. 5 2025: Pengar

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 5: Pengar

1. Moll Flanders av Daniel Defoe. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar. Moll, som är en vacker flicka utan pengar, blir en fingerfärdig tjuv. 

2. När jag tänker på pengar av Inger Alfvén. Här handlar det om folk som har pengar, men frågan är om de är så mycket lyckligare för det. En kvinna har dåligt samvete över att hon har så mycket pengar. Hon är inte intresserad av sådant som kostar pengar och hon vet inte riktigt hur hon ska kunna använda dem "rätt". Andra tänker mest på att förmera sina pengar och rensa omgivningen från "fattiga" för att endast kunna omge sig med andra som är lika rika.  

3. Nio, av den polske författaren Andrzej Stasiuk. Pawel bor i Warszawa. Han har lånat pengar för att kunna öppna en butik och står i skuld till den polska maffian. En dag finner han sin lägenhet sönderslagen och han förstår vinken och ger sig på jakt bland vänner och bekanta efter pengar. Det blir också en resa i det polska samhället. Han har även skrivit en liten underbar bok om döden.

En smakebit på søndag v. 4 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

 

"Fast vad finns det egentligen som väntar i Malmö? Ingenting. Bara farsan som försvann in i dimman för evigheter sen. Och skräcken för att Vuk Milovi´c ska dyka upp. Dick ryser när han tänker på honom. Vargen, som han älskar att kalla sig. Hans brinnande blick. Ögat, vanställt av ärret som löper över kinden ner mot mungipan. Han dödar mig om jag inte skaffar fram pengarna. Puff, en kula i pannan, sen är det slut. Hur kunde jag vara så in i helvete dum att jag försökte lura honom?"
 

Ur Dick Svenzons ärliga gröna ögon av Olle Lönnaeus. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 4 2025

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna uppMin Veckans mening v. 4 kommer från Dick Svenzons ärliga gröna ögon av Olle Lönnaeus

"En svart rubrik på Ystads Allehandas förstasida trumpetade ut sensationen: Johannes Döparens näsben återfunnet i Tryde kyrka - utpressare kräver lösen."

Fem en fredag v. 4 2025: Budget i balans

elisamatilda: Fem en fredag v. 4: Budget i balans

1. Vad sparar du till? Som alltid: Resor
   
2. Vad har du sparat hemma du lika gärna kan göra dig av med? Det är mycket. Vackra papper, fina snören, saker som kan användas som bokmärken, tidningsklipp, tidskrifter, speciella saker som barnen haft
   
3. Vad slösar du på? Är inte så slösaktig, men möjligen böcker
   
4. Vilket var ditt senaste impulsköp? Snö av Sverker Sörlin
   
5. Budgeterar du? Jag har en luftig kassabok i huvudet

Havets minne

 

Havets minne av Petra Rautiainen handlar om minoriteterna samer och kväner i Finnmarken i Nordnorge. Berättelsen tilldrar sig på två tidsplan. Dels är det Aapa, som tillhör kvänerna, som kommer från USA på 1980 - talet för att göra en reklamfilm om oljeindustrin. Hon råkar hamna i sin hembygd, som hon lämnat för 20 år sedan. Hon återser Ishavet som hon tidigare älskat men som tog ifrån henne hennes mamma. Modern var marinbiolog, som kämpade för valarna mot oljebolagen på 1950 - talet. Valarnas beteende förändrades på grund av den förändrade ljudmiljön som oljeborrningen förorsakade. Aapa uppvisar tydlig släktskap med Karin Smirnoffs Jana Kippo men hon är ännu tvärare och taggigare. Hon är i 40 - årsåldern och saknar helt familj sedan hennes mormor dött. Hon har ingen som helst längtan att flytta "hem". Petra Rautiainen åker nog lite snålskjuts på sin debutroman, Ett land av snö och aska, som genast höjdes till skyarna och nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris. Romanen Havets minne kvävs lite av sitt budskap. Men resonemangen är intressanta att läsa och fundera över. Ämnet gör ändå Havets minne till en  viktig bok.

Titel: Havets minne

Författare: Petra Rautiainen

Översättare: Marjut Hökfelt

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2024

Antal sidor: 252

Veckans kulturfråga v. 4 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 4: Vilka kulturupplevelser har överraskat dig positivt?

Jag hade inte förväntat mig mycket utav En man som heter Ove av Fredrick Backman. Men jag blev väldigt positivt överraskad när jag hörde den läsas som radioföljetong i uppläsning av Torsten Wahlund, som nog får tillskrivas en del av den positiva upplevelsen. Filmen gillade jag också. Tritonus av Kjell Westö lyssnade jag också på och då fick en lyssna på en del av musiken som nämns i boken. Reine Brynolfsson är uppläsare. Kjell Westö tillhör inte mina favoriter (inte Reine Brynolfsson heller) men Tritonus blev en väldigt positiv upplevelse. För säkerhets skull hade jag även den tryckta boken inom räckhåll. Klas Östergren läste själv sin roman Renegater som jag häpet lyssnade mig igenom under stigande förtjusning. Sedan läste jag de två tidigare delarna Gentlemen och Gangsters också av bara farten.

Tisdagstrion v. 4 2025: Snö

 

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 4: Snö

1. Sverker Sörlin, Snö: En historia. "Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten." Så står det på Bokus. Snö är precis nyutkommen och jag väntar på mitt beställda ex. Sverker Sörlin tävlade i längdskidåkning från 1965 till 1977

2. Jonas Gren, Tävlingsdräkten. Med efterskrift av historikern och skidåkaren Sverker Sörlin. Jonas Gren lyssnade jag på i Svenska Akademiens Börssal i höstas när Elin Wägnersällskapet firade att det var 80 år sedan EW  valdes in i Svenska Akademien. Jonas Gren läste utantill sin fantastiska sonettkrans om snö, skidvallning och döden. Publiken lyssnade andlöst, kan jag säga. Väldigt högtidligt att besöka Börssalen också. Inte helt lätt att bryta sig in, men till slut gick det. En hastig vända in i Nobelbiblioteket blev det också.

3. Snö av Maxence Fermine kom ut på svenska 2004  i översättning av Kerstin Hallén. En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.17-årige Yuko bor i norra Japan på ön Hokkaido i slutet av 1800-talet. För fadern, som är shintopräst, är det självklart att Yuko antingen ska ägna sig åt religionen eller armén. Men Yuko vill bli poet. Haiku, snö och siffran sju är heligt för honom. Det är så vackert, rent och finstämt på ett skenbart enkelt språk.