Veckans kulturfråga v. 4 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 4: Vilka kulturupplevelser har överraskat dig positivt?

Jag hade inte förväntat mig mycket utav En man som heter Ove av Fredrick Backman. Men jag blev väldigt positivt överraskad när jag hörde den läsas som radioföljetong i uppläsning av Torsten Wahlund, som nog får tillskrivas en del av den positiva upplevelsen. Filmen gillade jag också. Tritonus av Kjell Westö lyssnade jag också på och då fick en lyssna på en del av musiken som nämns i boken. Reine Brynolfsson är uppläsare. Kjell Westö tillhör inte mina favoriter (inte Reine Brynolfsson heller) men Tritonus blev en väldigt positiv upplevelse. För säkerhets skull hade jag även den tryckta boken inom räckhåll. Klas Östergren läste själv sin roman Renegater som jag häpet lyssnade mig igenom under stigande förtjusning. Sedan läste jag de två tidigare delarna Gentlemen och Gangsters också av bara farten.

Tisdagstrion v. 4 2025: Snö

 

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 4: Snö

1. Sverker Sörlin, Snö: En historia. "Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten." Så står det på Bokus. Snö är precis nyutkommen och jag väntar på mitt beställda ex. Sverker Sörlin tävlade i längdskidåkning från 1965 till 1977

2. Jonas Gren, Tävlingsdräkten. Med efterskrift av historikern och skidåkaren Sverker Sörlin. Jonas Gren lyssnade jag på i Svenska Akademiens Börssal i höstas när Elin Wägnersällskapet firade att det var 80 år sedan EW  valdes in i Svenska Akademien. Jonas Gren läste utantill sin fantastiska sonettkrans om snö, skidvallning och döden. Publiken lyssnade andlöst, kan jag säga. Väldigt högtidligt att besöka Börssalen också. Inte helt lätt att bryta sig in, men till slut gick det. En hastig vända in i Nobelbiblioteket blev det också.

3. Snö av Maxence Fermine kom ut på svenska 2004  i översättning av Kerstin Hallén. En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.17-årige Yuko bor i norra Japan på ön Hokkaido i slutet av 1800-talet. För fadern, som är shintopräst, är det självklart att Yuko antingen ska ägna sig åt religionen eller armén. Men Yuko vill bli poet. Haiku, snö och siffran sju är heligt för honom. Det är så vackert, rent och finstämt på ett skenbart enkelt språk.

Det finns alltid en morgondag

Vårens filmstudio började bra med den italienska filmen Det finns alltid en morgondag i regi av Paola Cortellesi som också spelade huvudrollen. Delia är en vacker och fattig trebarnsmor gift med en man som misshandlar henne för ingenting och skyller på att han varit med i två krig. I kammaren ligger hans far och bankar i golvet med käppen och vill ha passning. Han tillhåller sin son att inte slå hustrun riktigt så ofta utan hellre ge henne en rejäl omgång då och då. Den unga dottern, Marcella, sällskapar med en ung man från en välbeställd familj, men Delia ser tendenser till svartsjuka och äganderätt hos svärsonen in spe och hon vill för allt i världen rädda dottern från ett öde likt hennes eget. Unga Marcella vill för sitt liv inte få det som modern, men hon förstår inte riktigt att tyda tecknen. Filmen kallas dramakomedi och det är precis vad den är. Mitt i allt det hemska med kvinnoförtryck och klasskillnader finns det komiska inslag som får en att fnissa. Slutet ska inte avslöjas, men det får en att gotta sig.Filmen har slagit publikrekord i Italien och vann Dragon Award Best International Film som röstats fram av publiken på Göteborg Filmfestival 2024. Så välförtjänt. Och det är så underbart att hela den stora filmstudiopubliken är knäpp tyst från början till slut; varken prat eller prassel. På Bio 1 mars.

En smakebit på søndag v. 3 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

 

"Efter detta lilla samtal gjorde sig Lydgate beredd att gå, men på vägen mot whistbordet fångades hans intresse av mr Farebrothers spel som var mästerligt, och även av hans ansikte som uppvisade en slående blandning av slughet och älskvärdhet. Klockan tio dukades supén fram (sådan var seden i Middlemarch) och man drack punchbål, men mr Farebrother drack bara ett glas vatten. Han vann hela tiden, men eftersom kortspelet gav intryck av att kunna hålla på hur länge som helst tog Lydgate till slut farväl. Då klockan ännu inte var elva bestämde han sig emellertid för att ta en promenad i den friska kvällsluften bort mot Sankt Botulff, mr Farebrothers kyrka, som avtecknade sig mörk, fyrkantig och massiv mot stjärnhimlen."

Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 3 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening ur det en just läser som av någon anledning fått en att stanna upp en stund och tänka en gång till.  Min Veckans mening v. 3 kommer från Middlemarch av George Eliot. Thomas Fuller, engelsk präst och historiker, är upphovsmannen.
"Han skulle ha ådragit sig en svår förkylning om han inte haft andra kläder att bära än skinnet av en björn han ännu inte hade skjutit."

Fem en fredag v. 3 2025: 2025

elisamatilda: Fem en fredag v. 3: 2025

1. Stort eller smått, vad längtar du till just nu? Altanhäng
   
2. Vilka hälsomål vill du sätta upp för det kommande året? Rörligare
   
3. Hur vill du att året inte ska vara? Mörkt, regnigt, kyligt, sjukt
   
4. Vad ska du göra mer av i år som du inte gjorde förra året? Skriva i min femårsdagbok. Förstår inte varför det plötsligt inte blir av
   
5. Vilken utmaning ger du dig själv i år? Det måste bli ett rosornas år (mig själv inberäknad)
   

Rotlös

Rotlös av Tsitsi Dangarembga är inget mindre än en afrikansk klassiker. 1988 kom den ut med titeln Nervous Conditions. 1990 kom den på svenska med titeln Rotlös och i översättning av Irja Carlsson. Men innan dess hade den förkastats av många olika förlag. Nu är förhållandena helt annorlunda och den läses över hela världen. Scenen är Rhodesia, nuvarande Zimbabwe, sent 60 - tal. Berättare är den unga Tambudzai, Tambu,  vars bror tragiskt omkommit. Därmed blir en plats ledig på missionsskolan där Babamukuru är rektor. Efter mycket diskuterande får Tambu den platsen, trots att hon är flicka. Babamukuru och hans familj har vistats några år i England och ibland minns inte barnen sitt eget språk, shona. Tambus kusin, Nyasha, är en stridbar flicka som inte försummar ett tillfälle att utmana sin far. Hon bränner ut sig på kuppen och hamnar i matmissbruk. Tambu är smartare. Hon är mera robust och vet att hålla tyst. I Rotlös möter en många kvinnor i olika positioner i samhället. Tambus mor är gift med den ryggradslöse Jeremiah. Hon föder en rad barn varav några dör. Maiguru, som är gift med Babamukuru, har det mycket bättre ställt. Hon är dessutom utbildad och har en fil. mag. vilket ju inte är så vanligt. Hennes man är släktens överhuvud och något av en god patriark även om han är fast i det gamla samhälles tankesätt och är alldeles för devot mot kolonialmakten. Men han tar hand om hela den stora släkten och alla litar på honom. Tambus hem kallas hemmanet och det är där släkten träffas till väldiga julkalas och andra sammankomster. Tambus moster Lucia gör uppror på sitt eget sätt. Hon är vacker och ogift och gör ingen hemlighet av sina kärleksaffärer. Hon skonar inte ens sin syster och svåger. Och många tycker att Lucia kunde blivit en bra andra hustru åt Jeremiah. Kvinnorna börjar röra på sig var och en på sitt sätt och efter egna förutsättningar. Tambu älskar skolan och är mycket framgångsrik. Hon blir godkänd för studier i Heliga hjärtats klosterskola och efter mycket parlamenterande i släkten får hon lov. Tambus vidare öden får en följa i romanerna Förnekelsens bok och En kropp att sörja. Rotlös är en riktig bladvändare. Jag sträckläste. Tembus stora släkt känns väldigt levande men det är framför allt kvinnorna och deras villkor som fångar intresset. Undertiteln till Rotlös: Roman om en svart flickas uppväxt i Afrika. 

Titel: Rotlös

Författare: Tsitsi Dangarembga

Översättare: Irja Carlsson

Förlag: Trevi

Tryckår: 1990

Antal sidor: 264