Att Svenska akademien lyckas gå förbi Margaret Atwood, född 1939, år efter år utan att tilldela henne Nobelpriset i litteratur är mig en gåta. Hon har publicerat mer än fyrtio böcker; lyrik, noveller, romaner och essäistik och bl. a. fått Kanadas främsta litterära utmärkelse, Governor General's Award för Tjänarinnans berättelse. Hennes framtidsskildringar har fått vetenskapsmän att lyssna på henne. Det är bara Svenska Akademien som inte hör. Läsarna vet. Jag har läst Kattöga tidigare som yngre. Nu läser jag på ett annat sätt. Jag tyckte mycket om den då, men nu lägger jag märke till andra saker. Elaine Risley, 50, är konstnär och återvänder till sin barndomsstad Toronto för en retrospektiv utställning. Minnena från uppväxten kommer tillbaka och varvas med hennes vuxna liv. Hon minns skolgången med flickkamraterna som mobbade henne. Den värsta av dem, Cordelia, blev senare en sorts väninna. Hennes egen familj var ganska ovanlig. Fadern var zoolog och de tillbringade mycken tid i skog och mark där fadern gjorde studier. Elaine var läraktig och gjorde många rön. När hon började skolan fick försöka lära sig att vara flicka dessutom; inte helt lätt efter den fria uppväxten. Så småningom leder hennes vingliga färd mot konsten. Hon har svårt att finna sig tillrätta i konstnärslivet. Hon har också svårt att känna sig hemma i de feministiska kvinnogrupperna där kvinnorna ofta var lesbiska. Elaine är ohjälpligt heterosexuell och hon vill raka sina ben. Tillvaron var minst sagt osäker men hon tog sig fram. Giftermålet med Jon, en annan konstnär, var kanske inte det smartaste hon gjort, men det gav dem dottern Sarah som båda älskade. Nästa man, Ben, möter hon i snabbköpet. Det är en vuxen man, tio år äldre än Elaine. Han tjänar sina pengar i fastighetsbranschen och har sin resebyrå som hobby. Han får henne att känna glädje. Och han bär hennes kassar. Den retrospektiva utställningen blir en resa tillbaka i tiden; uppväxten, skoltiden, familjen, staden. Kattöga är en särskilt fin glaskula som Elaine vårdade ömt. Romanen Kattöga innehåller väldigt många tidsmarkörer vad det gäller kläder, idéer, sätt att leva och värderingar. Kattöga kom ut 1988. Författaren är nästan femtio år. Hennes sätt att skildra dynamiken mellan Elaine och hennes tre plågoandar; Elaines mammas aningar och Elaines känslor är fantastiskt. Över huvud taget har hon ett sätt att skildra mellanmänskliga relationer, olika karaktärer, utseenden och sätt att uppträda som gör berättelsen väldigt levande. Språket är tätt och rikt. Även om Kattöga på sätt och vis är en bladvändare tar den tid att läsa. Jag tror att översättaren, Maria Ekman har haft en stimulerande och givande uppgift. Svenska Akademien får en ny chans till hösten.
Titel: Kattöga
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Maria Ekman
Förlag: Prisma
Tryckår: 1989
Antal sidor: 479
Inlägg
