Den indiske tolken

Titelnovellen, Den indiske tolken, av Jhumpa Lahiri handlar om en man

som arbetar som tolk åt en läkare men som också är guide för turister. I novellen guidar han en amerikansk familj bestående av föräldrar med två barn. Mr och mrs Das är indier födda i Amerika. Deras barn, Ronny, Bobby och Tina, är ganska framfusiga och mr Kapasi häpnar över att föräldrarna inte säger åt dem. Fadern kallar modern vid förnamn när han han talar om henne med barnen. Barn och föräldrar är mera som syskon. Bilen måste ständigt göra halt eftersom mr Das är en ihärdig fotograf. Mrs Das målar naglarna; har bruna solglasögon och för kort kjol. Men så småningom lättar hon på glasögonen och börjar intressera sig för chauffören. Hon frågar om honom själv och om hans ansvarsfulla arbete på sjukhuset. Själv hade han inte sett sig som någon maktfaktor. Och hon frågar honom om Soltemplet i Konarak. Det tas bilder. Mrs Das ber om hans adress så att de kan skicka kopior av bilderna. Men mr Kapasi tolkar annorlunda. Han ser framför sig alla brev som ska korsa haven när han väl har fått mrs Das första brev om ca sex veckor. Troligen hade hon ett lika eländigt äktenskap som han själv. Mrs Das avslöjar en hemlighet för mr Kapasi, en hemlighet hon burit ensam under åtta år men som hon nu delar med honom. Hon ber om ett råd. Resten av utflykten blir inte vad någon hoppats på. Den indiske tolken rymmer mycket det korta formatet till trots. Gamla världen möter nya; kulturkrockar, drömmar och förhoppningar som går om intet. Författaren är född i London, uppvuxen i USA och har bengaliskt ursprung. Mycket utav det hon skriver handlar om att inte riktigt höra hemma vaken här eller där. 

Titel: Den indiske tolken

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Ingrid Sjöstrand

Förlag: Forum

Tryckår: 1999

Antal sidor: 226

Vakthundarna

Simon Olsson, elitsoldat och f. d. operatör inom Särskilda operationsgruppen, vandrar i stormen på skjutfältet vid Haväng när han blir tilltalad av en barsk man i lång oljerock och gummistövlar. Det är Erik Syrén, kriminalkommissarie vid polisen i Malmö avdelningen för grova brott. Simon Olssons namn har dykt upp under utredningen av ett dödsfall. Mariam Bakir, frilansjournalist född 1986 i Libanon, har hittats död i sin lägenhet i Malmö. Mariam Bakir har granskat extremister, både nazister och islamister, i flera år. Ett självmordsbrev finns men datorn och ett USB - minne saknas. Simons levnadsglada syster, Jenny, 27, är assistentåklagare i Malmö. Båda har de vuxit upp i fosterhem efter att båda föräldrarna dött. De står varandra väldigt nära. Simon har många som jagar honom efter det att han i förra boken, Gamen, avvärjt en IS - jihadistisk terrorattack mot Öresundsbron. Mörka minnen ur det förflutna plågar också. Och han tycker sig ha svikit Mariam. När han sedan kommer en nationalistisk grupp, som kallar sig Vakthundarna på spåren och stör dem i deras verksamhet, utökas skaran  av fiender. Spåren leder bakåt ända till mordet på Olof Palme. Vakthundarna är oavlåtligt spännande och välskriven. Lite roligt är det att miljön är så bekant. Ibland kan det bli lite mycket svordomar och det "pissas" väldigt mycket. Det är verkligen männens värld. Dumt nog kallas Vakthundarna en fristående fortsättning på Gamen. Det där med fristående fortsättningar blir aldrig bra. En bör läsa det som kommit tidigare. Alltså läs Gamen först!

Titel: Vakthundarna

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2022

Antal sidor: 344

En smakebit på søndag v. 29 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 29 kommer ifrån Barndomens kalla nätter av Tezer ÖzlÜ. Fler smakebitar HÄR

" Min far bestämmer vilka glödlampor som ska vara tända eller släckta så att det inte går åt för mycket el. Om lampan är tänd i ett tomt rum blir han väldigt sur. Min far skapade ett altare åt Atatürk i det inbyggda skåpet i vestibulen. Här står en förgylld byst av Atatürk. Bredvid står en liten metallstång med en hissad turkisk flagga i röd siden och en handbroderad stjärna och måne. Min far vill att vi ska sjunga nationalsången i tid och otid, men särskilt under de nationella högtiderna. Även när ingen sjunger med fortsätter han att skrika som en trumpet till sångens slut. När nationalsången spelas i radion står han i givakt."

Veckans mening v. 29 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!" Min Veckans mening v. 29 kommer från Barndomens kalla nätter av Tezler ÖzlÜ

"Prästerna på gymnasiet för pojkar, nunnorna på gymnasiet för flickor, kyrkoritualerna i den svarta morgonen och den centraleuropeiska atmosfären är som en färd tillbaka till medeltiden."

Helgfrågan v. 29 2024

 

Mias bokhörna: Helgfrågan Sommar v. 29.

Idag tänkte jag tipsa om tre serier på SVT Play som jag tycker är riktigt bra.   

The Bay. 4 säsonger finns redan och en femte pågår. En följer två utredare med särskild uppgift att stötta drabbade familjer. Varje säsong består av sex delar.

Konspirationen tog slut igår. Den tilldrar sig till större delen i ett flygplan där det händer obehagliga och oförklarliga saker. Relationerna mellan USA och Kina ligger i botten. MI5 är inblandat. Dr Matthew Nolan har  varit på läkarkongress i Peking och han och kollegerna är på väg hem. Men planet tvinas tillbaka till Peking. Dr Nolan anklagas för mord. Men väl ombord på flight 357 börjar mystiska saker hända. Lite Le Carré över det hela kan jag tycka. Fruktansvärt spännande.

Blackshore är en irländsk kriminalserie som det hittills bara kommit två avsnitt av. Det tredje kommer inatt. Fia Lucey beordras tillbaka till sitt ursprung Blackwater för att utreda ett försvinnande. Ganska snart visar det sig att det rör sig om mord. Fia är inte så populär och när hon börjar misstänka en medarbetare vet ogillandet inga gränser.

Tisdagstrion v. 29 2024: SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav)

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 29: SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav). Jag väljer ur min att-läsa-hög.

1. Sara Strömberg, Skinn

Nummer tre i serien om antihjälten Vera Bergström. Jag gillade både Sly och Skred så jag fortsätter gärna med tredje delen. Om brott i Storlien.

2. Olle Lönnaeus, Vakthundarna

Olle Lönnaeus skriver spänningsromaner som brukar tilldra sig i Malmö. Han är författare och journalist. Den här gången rör sig handlingen mera på Österlen.

3. Liv Strömquist, Pythian pratar

Liv Strömquists tionde seriealbum är en självhjälpsbok mot självhjälp. Sju livsråd mot livsråd. Alla strävar efter att optimera hälsan för att leva så länge som möjligt. Men - varför?

Hoppas det smakar bra

Författaren Junko Takase föddes 1983. Hon har skrivit tre romaner. Hoppas det smakar bra är den första som översatts till svenska. Junko Takase fick det prestigefyllda Akutagawapriset för den 2022. Hennes förebild är Sayaka Murata som också skrivit om arbetslivet i Japan, Hur mår fröken Furukura, t. ex. och som också är samhällskritisk. Hoppas det smakar bra handlar om en arbetsplats där det tillverkas förpackningar för olika produkter. Jag - berättaren är en framåt flicka vid namn Oshio. Berättelsen kretsar till den söta, bräckliga Ashikawa som ofta får migrän när det ska arbetas över. Å andra sidan bakar hon olika läckerheter åt sina arbetskamrater. Hon bor hemma hos sina föräldrar och har inga andra ambitioner än att gifta sig. Oshio tål inte Ashikawa för att hon är svag. Nitani är mellanchef i företaget. Han och Ashikawa inleder ett förhållande. Det rör sig inte om några djupa känslor. Den ena parten anser sig har funnit sin man och den andra tycker att Ashikawa nog skulle duga som fru. Men han gillar inte att hon försöker avvänja honom från snabbnudlar. Det är väldigt mycket mat i den här boken. Maträtternas japanska namn förklaras inte men är inte svåra att slå upp. Nitani tycker att det hade varit bra om det funnits en tablett som kunde intas i stället för att det ska ägnas så mycken tid åt mat. Snabbnudlarna ger han inte avkall på så länge tabletten inte finns. På företaget finns fast anställda, deltider och timvikarier. Det finns en hierarki men gränserna känns inte så skarpa. Det finns också en tyst kultur; en aldrig uttalad överenskommelse. En går till sitt arbete för att en kan och orkar. Ingen trivs egentligen. Det är en ganska dyster roman innehållsmässigt; berättad med ett okonstlat språk. Det saknas värme. Romanen har gett upphov till diskussioner i Japan. Som läsare skapar en sig en bild av de olika personerna utan att för den skull komma dem nära. Jag skulle gärna läsa något mera av författaren. Hoppas det smakar är svensk - japanske Björn Wadas första skönlitterära översättning. Det hade inte varit fel med en korrekturläsare kan jag tycka.

 

Titel: Hoppas det smakar

Författare: Junko Takase

Översättare: Björn Wada

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 163 sidor