Veckans kulturfråga v. 17 2024

enligt O: Kulturfrågan v. 17: Vilka böcker från 2000 - talet tror du kommer att bli klassiker?

Jag tycker att Blonde av Joyce Carol Oates, utgiven år 2000, egentligen redan är en klassiker. Det är enligt min mening det bästa Oates skrivit. Ungefär detsamma tycker jag om Kafka på stranden, 2002, av Haruki Murakami, Sommarljus, 2008, av Jón Kalman Stefánsson och En halv gul sol av  Chimamanda Ngozi Adichie.

Svenskt: Löpa varg av Kerstin Ekman, 2021, Åsa Grenvall, Deras ryggar luktade så gott, 2014, visserligen en serie men i alla fall. Ingenstans mitt segel, 2022 ,av Ingela Strandberg, en fantastisk poet. Att föda ett barn , 2010, av Kristina Sandberg, en fantastisk kvinno- och kulturhistoria.

Caroline Säfstrand

Om jag skulle läsa en feel-good så skulle det nog bli en titel av Caroline Säfstrands. Hon sade själv vid sitt författarbesök på Osby bibliotek igår kväll att hon inte riktigt känner sig som en utpräglad feel-goodförfattare utan att hon skriver mer vanliga romaner. Men förlaget har placerat henne bland feelgood. Omslagen ser ut som övriga i genren. CS säger sig aldrig ha haft några författardrömmar även om hon alltid skrivit mycket. En författarhund bör en ha. Själv har hon alltid två. Många och långa promenader gynnar den kreativa processen. Hemligheter, härligheter & ett budskap mellan raderna var rubriken för kvällen och är också det som en feelgood bör innehålla. CS:s bokslut är alltid hoppfulla. Böckerna tilldrar

sig i nordvästra hörnet av Skåne. Hennes första bok, kom ut i maj 2014 och tilldrar sig på Hallands väderö. Bok nummer tio, Låt mig berätta allt, kommer ut i maj 2024. Den är första delen i en serie och här har hon fått ett lite annorlunda omslag. Roman nummer två ska heta Hemligheternas ö. Del tre Min sista önskan. I år börjar hon också ges ut i USA. Caroline Säfstrand berättade generöst om sina författarmödor och glädjeämnen. Miljöskildringarna och bikaraktärerna är viktiga för henne. Ett par av romanerna tilldrar sig på Ven, vilket har ökat  antalet besökare på ön. 2023 fick hon pris för årets bästa feelgoodroman med titeln Sanningen om ostrondykerskan. Idén fick hon efter att ha läst en artikel i SJ:s tidskrift Kupé. Caroline Säfstrand är en trevlig bekantskap som generöst bjuder på sig själv och har god hand med publiken. En sak vill Caroline skicka med alla hem: Skriv tacksamhetsdagbok!

Tisdagstrion v. 17 2024: Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 17: Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning

1. Leo Tolstoj, Krig och fred. Har nog mer sett än läst Krig och fred. Skulle vara roligt att både se om och läsa om. Den publicerades först i en tidskrift mellan åren 1865 och 1869. Det är en historisk roman från Napoleons tid.

2. John Bunyan, Kristens resa, 1678. Läste långt före bloggtiden.
Glad soldat omvänds av sin fromma fru.
Under en tid i fångenskap påbörjar han Kristens resa om mannen som lämnar Fördärvets stad för att följa den smala vägen. Kristens resa blev en oerhört populär uppbyggelsebok som översattes till 108 språk.

3.  Midnattsbarnen av Salman Rushdie, 769 sidor, som jag också läste innan jag hade bloggen. Den minns jag med stort välbehag. Den kom ut 1981 och har fått Bookerpriset. Romanen utspelar sig i Bombay. Huvudperson är Saleem Sinai, en indisk pojke som föds vid midnatt den 15 augusti 1947, exakt samma tidpunkt som Indien blev en självständig nation. Saleem är begåvad med ovanliga krafter, särskilt en förmåga till telepatisk kontakt med andra som är födda vid samma tidpunkt.

Boktriss v. 17 2024: Bokstaven Q

Mias bokhörna: Boktriss v. 17: Bokstaven Q

Manlig karaktär: Quirinius som var ståthållare över Syrien och Judéen när hela världen skulle skattskrivas i Lukas evangelium kapitel 2. En historisk miss gjorde Quirinius till en odödlig litterär gestalt. Enligt Dick Harrison.

Kvinnlig karaktär: Queenie av Candice Carty-Williams

Barn, serie, djur: Q - hunden i Varför är det så ont om Q av Hans Alfredson

Selfie v. 17 2024: Om krogen

Klimakteriehäxan: Selfie v. 17 2024: Om krogen

1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen: Piccata milanese 

2. Sån är jag som kroggäst: Ganska snäll, faktiskt. På gränsen till mesig

 

3. Den "importerade" maten är en favorit: Dansk flæskesteg

4. Den "etniska" menyn upptäckte jag senast: Libanesisk

5. Favoritpizzan! Med tomat, sardeller och ost

6. Så tänker jag kring dricks: Dricks ska en ge om en fått extra bra service

En smakebit på søndag v. 16 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skull spoila något. Min smakebit kommer ifrån Magikern av Colm Tóibín

"Bara en gång under denna italienska tid hade bröderna Mann ett gräl. Det började när Heinrich uttryckte en åsikt som Thomas aldrig tidigare  hört: han påstod bestämt att Tysklands enande hade varit ett misstag och bara tjänat till att öka den preussiska dominansen. För Thomas var det tyska enandet, som ägde rum samma år som Heinrich föddes och fyra år innan han själv föddes, något avklarat. Ingen kunde ifrågasätta värdet av det. Som projekt hade det utvecklats gradvis och sedan fastslagits när det redan var klart. Tyskland var en nation. Tyskarna talade ett språk. "Anser du att Lübeck och Bayern ingår i samma nation?" frågade Heinrich. "Ja, det gör jag." - "Tyskland, om jag kan använda det ordet, hade två beståndsdelar som var varandras raka motsatser. Den ena var rent känslomässig och handlade om språket, folket, folksagorna, skogen, ursprunget. Idiotiskt alltsammans. Men den andra handlade om pengar och herravälde och makt. Man använde drömmarnas språk för att maskera den rena girigheten och ärelystnaden. Preussisk girighet. Preussisk ärelystnad. Det kommer att sluta illa." 

Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 16 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördags utmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att vi bjuder varandra på en mening som av någon anledning fått oss att stanna upp i läsningen. Min Veckans mening v. 16 kommer från romanen Magikern av Colm Tóibín.

"Många år senare undrade Thomas om faderns idé att gifta sig med Julia da Silva - Bruhns, vars mor troddes ha blod från sydamerikanska indianer i sina ådror, istället för en sävlig dotter till någon av ortens redarmagnater eller gamla bank - och handelsfamiljer, i själva verket var begynnelsen till familjen Manns fall, ett tecken på att begäret efter det utpräglat exotiska hade inträtt i familjesjälen som fram till dess endast hade eftertraktat det som var oförvitligt och som gav en pålitlig avkastning."