En smakebit på søndag v. 12 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Allt hade varit som vanligt natten till den 24 februari. Jag sov gott. Men av någon anledning vaknade jag sedan väldigt tidigt på morgonen. Jag bestämde mig för att försöka sova i vardagsrummet i stället för i sovrummet. Jag lade mig på soffan, blundade och började slumra in.  Klockan 05:10. Jag väcktes plötsligt av ett högt metalliskt ljud som ekade genom gatorna. Först trodde jag att det var en bil som tryckts ihop till skrot, vilket hade varit märkligt eftersom jag inte bor i närheten av ett skrotupplag. Sedan insåg jag att det  är en expolosion. --- Billarm började tjuta. Farmor försökte hålla sig lugn. Hon kom bort till mig och sa: Håller Putin verkligen på att starta ett krig emot Ukraina?

Ur Du vet inte vad krig är. En ukrainsk flickas dagbok av  Yeva Skalietska 

Fler smakebitar HÄR                                                                                               

Veckans mening v. 12 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v. 12: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på du också!" Min mening kommer ifrån Dessa vackra hästar av Cormac McCarthy

"En dag när Buddy kom hem oppifrån Oklahoma sa han att det slutade blåsa däroppe en dag och då ramlade alla hönsen omkull."

Trandagen

 

Tranbrev

Mästaren stod på stranden,
höll ett brev i handen,
tänkte med djup, gudomlig håg
på Betanias stilla by.
Vem ibland drängar alla
skulle som bud han kalla?
Då såg han upp och vinkade ner
en susande fågel ur sky.
»Trana, hör vad jag säger!
Vingar och ben du äger,
löp över träsk och flyg över berg
med min himmelska tankes ord.«
Tranan, stolt och förveten,
stöter se’n dess i trumpeten,
far med ståt i sin purpurhatt
som kurir mellan himmel och jord.

Se, nu kommer tranan,
tranan kommer från Kanan,
söker sig hit till sin nord igen,
sitt kärr, sina frostiga bär.
Hör du tranan skria,
öppna ditt fönster, Maria,
lyssna och tänk en bebådelsenatt
på den som dig rätt har kär.
Rent som med sol på driva
ville min längtan jag skriva,
sända den bort till din fjärran trakt
med det ädlast betrodda bud.
Hör du hornet i blåsten
tänk: Nu kommer posten.
Vänta, du grå postiljon, och bär
tillbaka min hälsning med Gud!

Erik Axel Karlfeldt , Ur Flora och Bellona

Fem en fredag v. 12 2023: Random Google

 elisamatilda: Fem en fredag v. 12: Random Google

1. Vilken är den bästa konsert du varit på? En magisk utomhuskonsert med Leonard Cohen

2. Bäddar du sängen på morgonen? Nej

3. Vilken årstid är din favorit? Våren

4. Hur för du anteckningar? I anteckningsböcker, på tidningar, kuvert, kvitton, alla lösa papper

5. Vad har funnits längst på din nuvarande att göra-lista? Att städa ur mina överfulla skrivbordslådor

Helgfrågan v. 12 2023

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 12: En del påstår att om man "läser" ljudböcker så läser man inte. Vad tycker du? Om någon frågat för ett par år sedan hade jag instämt. Men eftersom jag faktiskt börjat lyssna ganska mycket själv så är jag inte så säker längre. På sätt och vis har en ju läst en avlyssnad bok, men jag vill gärna komplettera med den tryckta versionen. Särskilt om jag tänker skriva något om boken. Det är något speciellt med tryckt text. Boksidorna talar till en på något sätt. Tycker jag.

Min onkel och Elvira Madigan

Två klassiker av helt skilda slag inom loppet av två dagar. Jag hade ju föresatt mig att under året se lite mera film. Jacques Tati har jag aldrig ägnat mig så mycket år. Elvira Madigan har jag inte sett tidigare. Min onkel gjordes 1958 efter Fest i byn och Semestersabotören. Den handlar om den excentriske Monsieur Hulot med flaxande rockskört och pipan fastklistrad i mungipan gärna cyklande på en skraltig cykel. Inte långt ifrån  M Hulot bor hans syster och svåger, makarna Arpel. De bor i ett fruktansvärt modernt hus med fasansfullt fula och moderna möbler. Frun i huset sköter hushållet medelst knapptryckning. Trädgården är steril och försedd med plattor att ta sig fram på. Den lille sonen i huset sonen har en given bundsförvant i sin morbror. Samtidigt visas underbara levande bilder från marknader och ölstugor med levande och långt ifrån perfekta människor.På fredag kan en se en dokumentär om Jacques Tati i SvT2 kl 20.00.

Elvira Madigan är en bedövande vacker och sorglig film. Pia Degermarks naturliga skönhet är helt betagande. Tommy Berggren är väldigt ung. Hans rollfigur, Sixten Sparre, var tretton år äldre än Elvira Hedvig Madigan eller Hedevig Antoinette Isabella Eleonore Jensen, som hon egentligen hette. Han borde vetat bättre än att överge hustru och två barn för den unga vackra lindanserskan. Han hade militär utbildning och skulle ha svårt att få en civil tjänst. Parets pengar tar snart slut och de har inte ens råd till mat. Och till slut vet de inte vad de ska ta sig till. Endast en förtvivlad utväg återstår. Det är solig sommar under hela filmen. Landskapet är vackert, huvudpersonerna är vackra men det ligger något ödesdigert i luften. Naturligtvis gör det sitt till att en känner till slutet på det hela, men jag tror att det ominösa hade varit tydligt ändå. Musiken gör sitt till i filmen. Mozart, Pianokonsert nr 21.

Veckans kulturfråga v. 12 2023

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 12: Vilka (nya) böcker ser du fram emot att läsa i vår?  Det är naturligtvis en hel massa nytt och ett och annat gammalt. Som vanligt. Danska Christina Hesselholdt kommer med en fortsättning på Sällskapet från 2017 där hon samlar fyra kortromaner. Jag var väldigt förtjust i den och ser fram emot att läsa Sopa ihop löv mot vinden. Frans Wachtmeister, Territoriella anspråk handlar om integrationens omöjlighet. Han använder egna erfarenheter ifrån Japan. Fina Margareta Lindholms nya roman heter Syskonen. Hennes berättelser tilldrar sig ofta på landsbygden och i mindre samhällen och handlar om enkla människor utan makt och inflytande. Hennes stil är sparsmakat avskalad. Thella Johnsons namn hör en ofta i radion. Hon kommer ut med en roman med titeln Fred. Den handlar om människor i efterkrigstidens Sverige och Finland. Norska Marie Aubert känner en igen ifrån bl. a. Vuxna människor. Nu kommer hon med en ny roman med titeln Jag är inte sådan här. Aubert är skicklig på att skildra människors smärtpunkter. Agneta Pleijel fortsätter sin självbiografiska serie med Sniglar och snö. Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning och ska utöver det sköta man, barn och hushåll. Klart att det gnisslar i förhållandet. Och så fortsätter jag oförväget med Spaningen. Nästa vecka börjar jag med del tre med undertiteln Kring Guermantes. 662 pocketsidor.