MIN
Läst,sett & hört. Böcker, film, musik, radio, tv, tidningar, tidskrifter
MIN
Aldrig tidigare i mitt långa läsarliv har jag känt ett sådant motstånd som inför läsningen av Satansverserna av Salman Rushdie! Lite chockad blev jag eftersom jag tyckt så väldigt mycket om Midnattsbarnen. Korta stycken här och där kunde jag uppskatta i Satansverserna, men det mesta kändes som röriga transportsträckor. Vissa metaforer skrattade jag åt men det räckte inte till. Två indiska skådespelare beger sig från London mot Bombay. Planet störtar tiotusen meter ner i havet efter ett attentat av terrorister, men de två skådespelarna överlever. Den ene blir Gibril, ärkeängeln Gabriel, och den andre, Saladin, blir djävulen. Romanen skildrar drömalternativet till hur islam bildades. Satansverserna handlar om dyrkan av tre gudinnor som figurerar i Koranen i ett tillägg som sägs ha gjorts av Muhammed själv i ett försök att blidka gudinnorna. Drömsekvenserna i boken är svåra att följa. Främlingskap och utanförskap hos muslimer som invandrat till London är tydliga teman i Satansverserna, liksom religiös fanatism och frågan om yttrandefrihet. Satansverserna är en satir. Satiren är vanlig inom muslimsk kultur. Mahound är namnet på Muhammed. De prostituerade i berättelsen har samma namn som Muhammeds hustrur. Rushdie själv är ateist men har en humanistisk strävan att göra människan bättre. Satansverserna kom ut 1988. 14/2 1989 uttalade Khomeini den fatwa som fortfarande gäller med den enda skillnaden att belöningen som delas ut till den som dödar Rusahdie har höjts. I april 2022 utsattes Rushdie för en knivattack som han överlevde men med minskad syn på ett öga. Rushdie lär ha haft en dålig relation till sin far, som var svårt alkoholiserad. Bokcirkeln funderade över om romanen blivit för gammal? Ingen av oss hade läst Satansverserna med någon större entusiasm. Det var för mycket och för rörigt. Ett personregister hade underlättat. Ibland gick tankarna till Marquez och Hundra år av ensamhet kanske på grund av den magiska realism de båda använder sig av. Det var med en gemensam suck av lättnad som vi slog igen våra böcker för att ge oss i kast med nästa projekt som är På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust.
Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson, första delen i en planerad trilogi. Andra delen heter Kättarnas tempel. Tredje delen, Nya Londinium har ännu inte kommit ut. Miljön är London och tiden 1800 - talet. Gabriella Håkansson är författare och kritiker och skriver bl. a. i Sydsvenskan. Hon bor i Malmö.
New Forest av Josefine Klougart. Nära nog 700 s. ren njutning. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning. Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia.
Midnattsbarnen av Salman Rushdie, 769 sidor, som jag läste innan jag hade bloggen. Den minns jag med stort välbehag. Den kom ut 1981 och har fått Bookerpriset. Romanen utspelar sig i Bombay. Huvudperson är Saleem Sinai, en indisk pojke som föds vid midnatt den 15 augusti 1947, exakt samma tidpunkt som Indien blev en självständig nation. Saleem är begåvad med ovanliga krafter, särskilt en förmåga till telepatisk kontakt med andra som är födda vid samma tidpunkt.
Ugglan & Boken: Tisdagstrion vecka 4: Böcker som utspelar sig under olika århundraden (ett århundrade i varje bok)
Vigdis Hjorths senaste roman, Om bara, är i själva verket hennes debut från 2001. Den har inte funnits på svenska tidigare. Den handlar om Ida Heier som är dramatiker, gift, tre barn och bor i Oslo och hennes vettlösa kärlekshistoria med Arnold Busk, tunnhårig professor med kulmage och stort ego boende i Tronheim. Han är expert på Brecht och har just gjort en översättning av och skrivit en essä om Brecht. Nu åker han omkring och föreläser och vid något tillfälle träffar han Ida. Deras första möte blir inte särskilt lyckat. Arnold Busk är lite besvärad av att han är gift och har ett litet barn. Ida har bestämt sig för att lämna sin snälle man innan han lämnar henne. Professorn skickar Det omöjliga av Göran Sonnevi till Ida, och hon förstår mycket väl vad det är Arnold Busk försöker säga, men det bekymrar henne inte. Och så är karusellen igång. De träffas inte så ofta men ibland kan det bli hela veckor i någon fin stad. I början beter sig Ida som en tonårig stalker. Tycker jag. Hon är svartsjuk, med eller utan anledning. Ofta med. Professorn är svår på unga studentskor. Allteftersom tiden går glider rollerna över till det motsatta förhållandet. Arnold Busk, som också skilt sig, blir den kontrollerande och Ida känner att hon behöver mera utrymme för sin person. Vid något tillfälle blir Arnold till och med våldsam. Då kastar Idas barn ut honom. Ida har också meddelat honom att en vacker dag blir det en studentska för mycket och då är det ovillkorligen slut. Det är inte riktigt läge att säga så mycket mera. Jag läste romanen med stort intresse och frågar mig vad det är som gör att de här båda personerna fastnar i varandra. Förhållandet är ganska destruktivt och jag tycker mera att det rör sig om besatthet än kärlek. Jag har tidigare läst Arv och miljö och Är mor död? 2022av Vigdis Hjorth. Om bara är minst lika bra. Ella Schartner är inläsare. Översättare: Jens Hjälte
Titel: Om bara
Författare: Vigdis Hjorth
Öveersättare: Jens Hjälte
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2022
Antal sidor: 323