Fem en fredag v. 3 2023

elisamatilda: Fem en fredag v. 3: Skrivna ord

1. Vem skrev du senast ett brev till? Barnbarnen

2. När skrev du senast under ett kontrakt? Ett regelrätt kontrakt var det länge sedan jag skrev på. Men  vanliga överenskommelser undertecknar jag ofta.

3. Har du någonsin skrivit dagbok? Ja, som ung i många år. Numera mera sporadiskt och kortfattat.

4. Har du en läslig handstil? "Du skriver snyggt, men det går inte att läsa det," sa en av mina älskliga bröder. Ja, kanske det?

5. Vad brukar du oftast skriva på din inköpslista? Jäst, äpplen,brysselkotlett.

Helgfrågan v. 3 2023

Mia på bokbloggen Mias bokhörna undrar i sin helgfråga v. 3 hur vi har det med klassiker? Läser vi några?

Jag läser relativt ofta och mycket gärna klassiker. I en läsecirkel står vi just i begrepp att läsa På spaning efter den tid som flytt 1. Swanns värld av Marcel Proust. På min Boktolva som inte är klar ännu har jag med Egalias döttrar, De obesuttna av Ursula K Le Guin, och Carmilla av Sheridan Le Fanu som väl får räkns som klassiker.

Dödsklockan

.

I samband med en diskussion av Löpa varg av Kerstin Ekman talade någon om att Dödsklockan finns att se på Öppet arkiv i SVT 1. Eftersom jag inte läst någon av hennes spänningsromaner tänkte jag att det kunde vara intressant att se Dödsklockan. Sagt och gjort. Boken, som är en psykologisk thriller, skrevs 1995. 1999 gjorde Daniel Alfredson film av den med en rad fina skådespelare; Keve Hjelm, som spelar jaktlagets ålderman, Gustaf Åkerman, med tyngd och kraft; Anders Ekborg som spelar Måns Westling, den yngste i laget och lite av Gustaf Åkermans skyddsling. Loa Falkman spelar Klas Bodin, en odräglig stadsbo som kräver en plats i jaktlaget. Så sker också på bekostnad av Gustaf Åkerman. De båda männen tål inte varandra. Inför den årliga älgjakten samlas det uppsluppna jaktlaget och  efter en stund är de ännu gladre. De ska hämta Klas Bodin vid tåget. Georg Mård (Gösta Bredefeldt) har en ung son som kör buss och han ska köra dem. Men när de beslutar sig för att de ska ta en genväg som är för smal för bussen vägrar föraren. Måns Westling tar över ratten. Det dröjer inte länge förrän Måns hör en duns och när han går ut och tittar hittar han en cykel i diket och strax intill en äldre kvinna. Hon är död. Alla blir förfärade och tar ett överilat beslut om att gömma undan kroppen. Måns är den ende som är tveksam. När jakten sedan börjar följer en Måns som stiger ut i den dimmiga oktobermorgonen med älgstudsaren på axeln och i sällskap med gråhunden. Klas Bodin kommer att skrämma iväg en stor älgtjur för Måns Westling som har den precis på kornet. Måns blir fullständigt rasande och skjuter vilt efter Klas Bodin. Nu måste jaktlaget be Gustaf Åkerman om hjälp. Han är den ende som kan spåra ett skadat djur. Det visar sig att Klas Bodin känner till jaktlagets hemlighet och han är inte sen att pressa pengar av dem; pengar som ingen av dem har men ändå måste skaffa fram. Vid det här laget är en säker på att berättelsen inte kommer att få något lyckligt slut. Miljön är så väl skildrad; en by någonstans i Jämtland i början av 60 - talet. Skogen är höstlig och fin. Gråhunden rör sig vant i terrängen. Jaktlagets olika personligheter spelas trovärdigt av skådespelarna. Keve Hjelm är inte oväntat helt lysande. Anders Ekborg/Måns Westfelt  är den mest samvetsömme i laget men hans vilda skjutande efter Loa Falkman/Bodin gör mig betänksam. Så oöverlagt och aggressivt borde ingen handla som hanterar en bössa. Måns Westfelt är inte direkt i sin första ungdom heller. Välgjort och välspelat; spännande och obehagligt. Funderar på om jag inte ska läsa boken också.

Veckans kulturfråga v. 3 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 3 2023: Vilka tunna böcker vill du lyfta fram

Löpa varg av Kerstin Ekman är en tunn mycket innehållsrik bok av ett slag en sällan träffar på. Kerstin Ekmans språk är oefterhärmligt; hennes känsla för naturen är unik och hon är psykologiskt trovärdig vad det gäller karaktärsskildringen.

Galatea. A short Story ligger oläst i min läshög; 56 sidor. Författaren Madeline Miller har tidigare skrivit The Song of Achilles och Kirke och dem tyckte jag mycket om så det finns ingen anledning att tro att jag kommer att tycka mindre om Galatea.

Paradis av Sara Villius har jag nyligen läst men ännu inte skrivit om. Det är en fristående fortsättning på hennes förra roman, Madonna som kom 2019 och som jag också tyckte mycket om. Sara Villius skriver sparsmakat och enkelt och träffar så rätt.

Tisdagstrion v. 3 2023: Systrar

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 3 : Systrar

1. Tre systrar av Feiyu Bi handlar om tre systrar i partisekreterare Wang Lianfangs barnaskara om sju flickor och en gosse. När det åttonde barnet äntligen visar sig vara en pojke drar båda föräldrarna en suck av lättnad om än av helt olika skäl. Tre systrar är en rapport från ett samhälle där alla lyder ett system och där kvinnorna har noll och ingen makt. Den är välskriven och saknar inte humor. Tiden är 70 - 80 - tal: Mao - Tse Tungs välde varade mellan 1954 och 1978. Bi Feiyu fick Man Asian Literary Prize för Tre systrar 2010.

2. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht har väckt uppseende världen över. Den handlar om Japans ockupation av Korea, inbördeskriget och uppdelningen av Korea i nord - och Sydkorea. Systrarna Emi och Hana är dykerskor och en dag blir Hana tagen av japaner. Hon offrar sig för sin syster och hamnar som "trösterska" på en en japansk soldatbordell. Emi söker i hela sitt liv efter Hana.

3. Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella handlar om två systrar, Angelina och Marcella. Angelina är den vackra och Marcella mera alldaglig. Att skönhet är en gudagåva är  klart, men det kan också vara en olycka. Romanen berättar hela familjens historia. Farmors kärnfulla uttryck är en hälsosam krydda.

Fedora

Fedora, Umberto Giordanos spännande och hjärtskärande opera sätts nu upp på Met för första gången på 25 år. I titelrollen som 1800 - talsprinsessan Fedora ser vi stjärnsopranen Sonya Yoncheva. 14 januari 2023 visas den live på bio i Sverige. Jag såg den i Laholm på biograf Maxime . Inte tyckte jag att den var så hjärtskärande, men huvudrollsinnehavarna Fedora/Sonya Yoncheva och greve Loris Ipanov/Piotr

Beczala hade väldigt fina röster; speciellt bulgariska Sonya Yoncheva. Hon öppnade munnen och de vackra tonerna bara strömmar ut till synes utan ansträngning. Fedora blir förälskad i en man som visar sig vara den som mördat hennes fästman. Det hela tilldrar sig i St. Petersburg, Paris och en pittoresk villa i Alperna. Scenbytena går mycket smidigt med en statisk scen som utgångsläge. Jag kände inte alls till den här operan tidigare så det var väldigt roligt att se den.

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

" Men det är framför allt en annan sida hos Victoria Benedictsson som Key ger utrymme i sin biografi, nämligen hennes syn på arbete. Ernst Ahlgren "har förhärligat arbete öfverallt, men ingnstans så som i Fru Marianne, en bok som hon diktat mindre till kärlekens än till arbetsglädjens ära." En av de allra viktigaste händelserna i Benedictssons liv var när hon kunde iordningställa ett eget rum (man påminns på nytt om Virginia Woolfs uttryck): "Att ega ett värkligt skrifrum, ett rum med bokhyllor, hvilsoffa, matta och taklampa, men först och sist ett riktigt skrifbord, hade hos henne varit en så stor önskan, att dess uppfyllelse tycktes henne drömlikt härlig - för en tid."

Från sidan 291 i Ellen Key. En europeisk intellektuell av Ronny Ambjörnsson