Boktolvan 2022

En av de riktigt bra utmaningarna som florerar i bokbloggosfären är Boktolvan, som har sitt ursprung hos enligt O. Den går ut på att läsa böcker av tolv författare som man ännu inte har läst någonting av. Jag väljer mellan dessa titlar:

1. Paradiset av Abdulrazak Gurnah, 2021 års nobelpristagare i litteratur "... för att han kompromisslöst och med stor medkänsla har genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter."

  2. Tunu av Kim Leine (på danska)

  3. Stöld av Ann - Helén Laestadius

  4. Kolossal frihet av Deborah Levy

  5. Sly av Sara Strömberg

  6. The Vicar of Wakefield av Oliver Goldsmith

  7. Systrarna av Anna Jörgensdotter

  8. Shuggie Bain av Douglas Stuart

  9. Regissören av M. W. Craven

10. Konturer av Rachel Cusk

11. Samling av Natasha Brown

12. Rotlös av Tsitsi Dangarembga

13. Staden utan kvinnor av Madeline Hessérus

14. Jag och min skugga av Anna Bergman

15. Det tredje ljuset av Claire Keegan

16. Min är hämnden av Marie N´Diaye

17. Jag står här och stryker av Tillie Olsen

18. Resenärer av Helon Habila

19. Natten av Sara Gordan 

20. Konkubinen av Emechi Almadi

21. Under det rosa täcket av Nina Björk

22. Hertha av Fredrika Bremer

23. Hem av Karin Erlandsson. Noveller

24. Kaptenen och Ann Barbara av Ida Jessen

25. Hamnet av Maggie O´Farrell 

 

18 titlar av 25                                                                                                                                        

Fem en fredag v. 52 2022: Gott slut

elisamatilda: Fem en fredag v. 52: Gott slut

1. Vad var det bästa med det här året? Frukostarna på altanen

2. Vad ser du fram emot med ett nytt år? Krigsslut i Ukraina. Resa till Japan

3. Gjorde du vad du tänkt under året? Nej, verkligen inte

4. Hur avslutar du året 2022? Med barnbarnsfamiljen

5. Vad tar du med dig från 2022 in i 2023? Allt det jag inte gjorde 2022

Helgfrågan v. 52 2022: Bokutmaningar 2023

 

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 52: Snart har vi ett nytt år framför oss. Finns det några bokutmaningar du ska anta?

Ja, absolut. Bokutmaningar är ett av många sätt att umgås med böcker; sina egna och andras: Tisdagstrion (Ugglan & Boken), Veckans kulturfråga (enligt O), Helgfrågan (Mias bokhörna), Fem en fredag (elisamatilda), Veckans mening (Mina skrvna ord), En smakebit på søndag (astridterese på den norska bloggen Betraktninger), Orsakullans månatliga bloggutmaning, Kaosutmaningen (om någon tar sig an den) och Boktolvan (enligt O). Jorden runt på 100 böcker är ett av Ugglans & Bokens roliga roligt projekt som sträcker sig över längre tid. Eventuellt dyker det upp något annan läcker utmaning som jag inte kan stå emot.

Orsakullans bloggutmaning januari 2023

Orsakullans bloggutmaning januari 2023

1. Nytt år, nya utmaningar. Vilken utmaning tar du dig an år 2023.
2. En totalt överskattad pryl.
3. Att åka till återvinningen är…
4. Punktskriftens dag, kan du läsa punktskrift?
5. Om du frågar så…
6. Fy så oförskämt!
7. Vilket fiasko!
8. Här ligger en hund begraven.
9. Det var då självaste!
10. Kallt som in i…
11. Man ångrar aldrig…
12. En bok som berörde mig…
13. Ett livsöde…
14. Fler borde göra som…
15. Tulpanens dag, vilken färg föredrar du?
16. Med en ölburk i…
17. Då gjorde jag bort mig…
18. Ur ett fönster!
19. Internationella popcorndagen, popcornskal mellan tänderna är…
20. Jag tror på…
21. Astrologi är något som…
22. Vinets dag, berätta om ett riktigt gott vin.
23. Elens dag, dina tankar om el är?
24. Svindyrt men nödvändigt.
25. Svindyrt men onödigt!
26. Jag har aldrig…
27. Jag har många gånger…
28. Hemtjänstens dag, berätta om dina erfarenheter kring ämnet.
29. I hemlighet så…
30. Ska jag vara ärlig så…
31. Om framtiden

Flicka, 1983

Hel tiden medan jag läser Flicka,  1983 av Liv Ullman, tänker jag på Annie Ernaux. Och på sidan 36 citerar Ullman Ernaux: "... dessa saker hände  mig för att jag skulle skildra dem... " Den meningen står i Omständigheter. Den unga flickan som skildras i Ullmans bok kallas ibland Karin. Hon möter en trettio år äldre man, A,  i en hiss och åker med honom till Paris för en fotografering. Där möter hon en annan äldre man, Claude, också av det mera samvetslösa slaget. Vite! Vite! ropar han hela tiden åt henne. Hon ska skynda sig vad hon än gör. Hemma I New York sitter mamma och är orolig. Hon har sagt nej till den här resan och bestämt att de ska höras av per telefon varje kväll kl 22. Naturligtvis är flickan inte på sitt rum kl 22 varken var eller varannan kväll. Ibland för att hon inte hittar sitt hotell. I fickan har hon bara en adress till A så det blir hos honom hon ringer på mitt i natten. Flickan ser på de äldre flickorna för att se hur de uppträder. Hon vet ju ingenting. I stället för mat blir det GT och jordnötter. Berättelsen är uppbyggd av minnesfragment ifrån Oslo, New York och Paris. Tidsmässigt rör en sig mellan då, nu och en tid däremellan. Det tas ett porträtt av flickan i A:s atelje som kommer att hamna på utsidan av Vogue. Det ger en illusion av nakenhet så när som på ett par strassörhängen. A utnyttjar givetvis sitt överläge och flickan kräks på toaletten. Som meningslös hämnd betraktar hon hans åldrande kropp medan han sover. Den är inte vacker. Det finns gott om litterära referenser i Flicka, 1983, och det finns också en förteckning över dem. Liv Ullman skymtar naturligtvis ofta i berättelsen och en son och en dotter. Flickan kom till författaren i september 2019 tillsammans med en depression. Boken blev det svåraste författaren skrivit. Den är däremot väldigt lätt att läsa, men jag undrar väldigt mycket över flickans totala brist på självbevarelsedrift. Och jag fortsätter fundera på Flicka, 1983 efter avslutad läsning. 

Titel: Flicka, 1983

Författare: Linn Ullman

Översättare: Lars Andersson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 252 sidor

 

Slugger

Slugger är Torbjörn Flygts tredje roman om Johan Kraft. Den första är Underdog; den andra Outsider. Johan är nu en vuxen man med egen juristbyrå. Han bor i en strandnära villa i Höllviken och har det gott ställt. Hustrun är också jurist och de har två barn; en son och en dotter. Sorgen efter den för tidigt bortgångna storasystern Monika följer honom ännu i medelåldern. Det är ett trauma han ständigt återkommer till. Modern är i livet och hon skildras med beundran och ömhet. Fadern får han till slut en viss kontakt med men honom har han inte mycket till övers för. Fadern övergav modern som fick fostra och försörja de två barnen efter bästa förmåga medan fadern bildar ny familj. Vid faderns död finner Johan att han har okända halvsyskon. Johans son, Sebastian, tar avstånd från sin far utan att Johan egentligen förstår varför. Tyvärr ser det ut som det dåliga far/son - föhållandet går i arv. Johan har ju gjort en klassresa och har kommit att tillhöra den klass han häcklar. Men någon grupptillhörighet känner han inte. Han funderar i långa monologer över klassen, samtiden och sig själv och undrar vart allt är på väg. Romanen tilldrar sig under tre midsommardagar. Här finns vemod och romantik; en underbar humor och självdistans. Kärleken och omtanken om mamma Signe som jobbat på Strumpan är rörande. Hon är irriterande och säger fel saker men hon är ändå "mossan". Jag har lyssnat till romanen i uppläsning av författaren själv vilket säkerligen tillförde en hel del. En gång rakt igenom och sedan hit och dit och fram och tillbaka. Det var riktigt svårt att skiljas ifrån den. Johan Kraft är en väldigt mänsklig människa och jag tror att han är mycket lik författaren själv. 

Titel: Slugger

Författare: Torbjörn Flygt

Förlag:Polaris

Antal sidor: 583

En smakebit på söndag v. 51 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Första gången jag mötte A var i en hiss på väg upp i Carnegie Hall mellan W 56th south och W57th Street. Vi sa ingenting till varandra, så ordet mötte är kanske fel. Som jag ser det för mig nu, nästan fyrtio år senare, var det många som åkte  i hissen, den stannade flera gånger, på våning efter våning, och folk kom in och gick ut. Han sa senare att det var mitt leende han föll för. Jag tror inte det. Jag brukade inte le. I alla fall inte när jag var sexton. Kanske föll han för den rosa - och vitrandiga klänningen, till hälften karamell, till hälften punk, och den stora röda stickade mössan från Norge. Mammas mössa. Jag menar inte att han föll för klänningen som sådan - ärmlös, med tunna axelband, åtsittande över brösten och midjan, innan den bredde ut sig i en mjuk kjol som nåde till mitt på knäna - utan för flickan som så uppenbart älskade att visa upp sig i den."

Ur Flicka,1983 av Linn Ullman. I översättning av Lars Andersson. Albert Bonniers Förlag