torsdag 14 april 2022

Jag står här och stryker

Novellsamlingen Jag står här och stryker innehåller Tillie Olsens (1912 - 2007) mest kända texter.  Hon föddes av ryskjudiska immigranter i Nebraska. Hon blev kommunist och hamnade  som politisk aktivist i fängelse. Där ådrog hon sig TBC.  Tidigt började hon skriva på en roman om en arbetarfamilj under 30 - talet. Den kom inte ut förrän 1974 under titeln Yonnondio. 1936 gifte hon sig med Jack Olsen och fick med honom tre döttrar. Dessutom hade hon en dotter, Karla (efter Karl Marx), sedan tidigare. På grund av makarnas politiska verksamhet blev det svårt med arbete för dem. Tillie Olsen förvärvsarbetade, skötte hemmet och försökte få tid att skriva. Kvinnorättsrörelsen och medborgarrättsrörelsen hjälpte henne framåt. Hon är nu en etablerad författare och föreläser och skriver om bortglömda kvinnliga författarskap. Numera finns hennes egna verk på de akademiska litteraturlistorna. Ge mig en gåta hette novellsamlingen när den första gången gavs ut på Trevi förlag 1980 i översättning av Else Lundgren. Titelnovellen handlar om en mamma som medan hon står och stryker reflekterar över sin äldsta dotters barndom och uppväxt. Alltför tidigt fick dottern ta ansvar i familjen och stå tillbaka för sina yngre syskon. Modern är ensamstående och har inte mycket val. Hon inser fuller väl vilket pris dotter fått och får betala. Den här berättelsen är hjärtskärande. Moderns sorgsna, nakna  berättelse griper tag i en med tusen hullingar. I novellen som handlar om den vita flickan, Helen, som följer med sin färgade bästis, Parialee Phillips (bara namnet), till hennes baptistkyrka när hon ska döpas är en omtumlande upplevelse för Helen - och läsaren. Flickornas olika ställning i samhället och hudfärg kommer att sätta deras vänskap på prov. Parialees munviga jargong är mycket roande. Tillie Olsen förstår att "piska upp" en stämning. Jag blev helt andlös. Samlingen sista novell, Ge mig en gåta, skildrar en 69 - årig kvinna, Eva, som kommit därhän i livet att hon vill ha det tyst och lugnt och ensamt omkring sig. Hennes man sedan 45 år förstår inte mycket. Han vill flytta till Fridhem. (Om det inte vore så sorgligt skulle en kunna skratta.) Fridhem är ett äldreboende där man har full service och folk omkring sig hela tiden. Eva vill inte längre rätta sig efter andras idéer, men frågan är om det inte är just det hon får göra. Jag tycker mycket om Jag står här och stryker; allt ifrån innehållet till formatet och det fina omslaget som designats av Lotta Kühlhorn.

2 kommentarer: