enligt O: Veckans kulturfråga v. 41: Franska favoritförfattare
För väldigt länge sedan, långt innan bloggens födelse, läste jag Pastoralsymfonin av André Gide och blev väldigt tagen av den. Författaren fick Nobelpriset i litteratur 1947. Pastoralsymfonin handlar om en präst som uppfostrar en blind flicka som anses vara efterbliven. Det visar sig att det är en alldeles felaktig slutsats. Romanen handlar om det dubbla triangeldrama som utvecklar sig och jag förstår att dramatiken tilltalade tonåringen. En annan fransk författare som gjorde starkt intryck i tidiga år var Francois Mauriac. Romanen Ormboet handlar om en rik advokat som avskys av sin familj. Han tänker lura barnen på arvet och uppsöker en utomäktenskaplig son för att ge honom förmögenheten. Ett barnbarn får honom slutligen på andra tankar. Rött och svart av Stendhal var inget mindre än en läsupplevelse. Berättelsen skildrar den unge Julien Sorels uppgång och fall i en bördsfixerad borgerlighet, som han samtidigt åtrår och föraktar. Två kvinnors passion för Julien driver dem att kasta alla sociala hänsyn överbord och följa sin unge älskare ända till hans tragiska slut. Grå själar av Philippe Claudel som jag läste långt senare blev jag mycket förtjust i. En namnlös polisman skriver ner sina minnen av mordet på en ung flicka under första världskriget i ett regngrått landskap i nordöstra Frankrike. I bakgrunden hörs mullret från fronten. Boken blev det litterära genombrottet för författaren. Grå själar blev också filmad.