Det finns inte mycket att säga om Sommarboken av Tove Jansson än: En underbar, lyrisk, vemodig och uppsluppen tröstebok om vänskapen mellan Farmor och hennes sondotter, Sophia, under en rad somrar på ön. Pappa är med också, men han säger aldrig något och märks inte så mycket. Men blir det verkligen kris; då finns han där. Farmor har en gudomlig förmåga att fostra utan att det märks. Hon och Sophia förstår varandra väl och är för det mesta vänner. Men - när båda kommer i trotsåldern då är det inte lätt. Diskussionerna om religion, vidskepelse, död och ålderdom är sublima. Farmor sover lite i smyg ibland och blodtrycket verkar vanskligt, men bara benen håller så känner hon sig helt OK. Tove Jansson ville gärna kalla Sommarboken roman, skriver Tove Jansson - forskaren Boel Westin, i sitt förord. Och det stör inte. Den består av en rad kapitel med rubriker som Visiten, Leka Venedig, Katten, Den stora plastkorven (en överdådig berättelse som borde filmas), Berenice, Sophias storm, m.fl. Naturbeskrivningar är alldeles fantastiska. Endast bönder och sommargäster trampar på mossa. Farmor petar skadad mossa på plats med sin käpp. Havet är en mäktig fond till livet på ön. Man läser långsamt; man läser om och stryker under. Språket är en ren njutning. En bok att läsa åtminstone en gång varje sommar.
måndag 25 juli 2022
söndag 24 juli 2022
En smakebit på søndag v. 29 2022
"På en hylla fick Jessalyn syn på en av Virgils metallskrotfigurer som var målad i ostronvitt, drygt en halvmeter hög och som inte var lika ful och anklagande som de nyare verken. Blomsterchock liknade en tusensköna som, sedd ur en viss vinkel, påminde om en skrikande mun - men Jessalyn kunde undvika att studera den utifrån den vinkeln. Hon var tvungen att leta efter den kvinnliga försäljaren. "Ursäkta mig? Hallå? Hur mycket kostar den här blomman?" - "Blomma? Är det var det är?" - en söt, ung blond kvinna i kaftan och utsvängda pyjamasbyxor skyndade fram och kisade mot Virgils skulptur. Det verkade tydligt att hon inte hade mycket till övers för Dödlighet & Stjärnorna och var uppriktigt förvånad över Jossalyns intresse.. "Oj då! Låt mig titta på prislappen." Så likt Virgil det var att krafsa ned ett pris med blyerts, redan bleknat så att man inte kunde se vad det stod. "Kanske femton dollar?" - "Åh, den måste kosta mer än femton dollar!" Jessalyn var chockad. "Till och med femtio känns lågt för ett sådant - ett sådant intressant verk." Den unga kvinnan bligade tvivlande på Blomsterchock. "Jag förmodar att man kan säga att den är intressant. Inte lika deprimerande som de här skyltdocksgrejerna som ligger på golvet, vi var rädda att de skulle leda till att utställningen kanske måste stängas - du förstår, om folk klagade på att de var obscena." - Åh, nej - obscena? Verkligen?" - "Du tittade nog inte tillräckligt nära på dem. Lika bra det." Jessalyn ignorerade denna kommentar som lågmält mumlats fram."
Från sidorna 495 och 496 i Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna av Joyce Carol Oates.
lördag 23 juli 2022
Veckans mening v. 29 2022
MIN
Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss utav en mening som av någon anledning fått os att stanna till. Min mening v. 29 kommer även denna vecka ifrån Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. av Joyce Carol Oates. s. 489 - 490.
"En mors rädsla för att hennes barn ska göra bort sig offentligt långt efter att barnet vuxit upp och otaliga gånger försäkrat henne att han inte bryr sig ett dugg om sitt offentliga rykte, och än mindre om att tjäna pengar."
fredag 22 juli 2022
Agda Holst
Agda Holst var mycket privat. Hon ville t. ex. att hennes brev skulle brännas när hon dött. Så blev inte fallet. Det kan man väl tycka vad man vill om, men kunskapen om Agda Holst och förståelsen av hennes konst hade varit mycket knapp utan dessa brev till bl. a. modern, brodern och Tora Vega Holmström. Konsthistorikern och författaren Birgit Rausing har skrivit en bok om konstnärinnan med titeln : Agda Holst - livet, konsten. Den är vacker, intressant, mycket lättläst och har ett fantastiskt bildmaterial. Birgit Rausing har också skrivit böcker om tre andra skånska konstnärer, Tora Vega Holmström, Ellen Trotzig och Ester Almqvist.
På Regionmuseet i Kristianstad kan en köpa en fin bricka med motiv från målningen Symfoni i grönt (1937) av Agda Holst.
torsdag 21 juli 2022
Helgfrågan - Sommar v. 29 2022
Mias bokhörna: Helgfrågan Sommar är lite annorlunda mot ordinarie Helgfråga. Det förekommer inte någon fråga. Ni får däremot tipsa om böcker, resmål, tv-program och
recept, det får gärna ha en anknytning till böcker. Det kan vara ett
recept ur en roman till exempel eller ett tv-program som bygger på en
bok. Ja ni förstår säkert var jag menar.
Vi i Villa på Discovery + efter en bok av Hans Koppel (Petter Lidbeck).
Dramakomedin ”Vi i villa” är regisserad av Henrik Schyffert och baserad på den bok som Petter Lidbeck gav ut 2008 under pseudonymen Hans Koppel. Den handlar om Anders, som spelas av Mattias Nordkvist. Han är gift med Filippa, som mest bryr sig om vad andra tycker och pappa till Anna, som inte har några vänner och blir mobbad i skolan. Johan Widerberg spelar en avskyvärd roll som översittare med för mycket pengar. Filip Berg spelar rena parodin på en klämkäck chef som ska peppa sina skaror. Varje dag byter personalen arbetsplats, vilket gör Anders ytterligare förvirrad. Och han drivs mot ett uppror mot allt och alla. Utom dottern. Allt som oftast sätter en skrattet i halsen.
Bokbussbesök är ett stående inslag under semestertider. Tidskrifter, monster - och vampyrböcker, hundböcker, romaner och kanske någon biografi får följa med hem. Alltid lika trevligt och en uppskattad service.Hett i hyllan v. 29 2022
Inte begriper jag varför Fyren av P D James blivit stående i hyllan i många år. Jag lyfter i den någon gång varje sommar och tycker att omslaget med den ensliga fyren är så fint. Det är en Dalgliesh - deckare som tilldrar sig på ön Combe utanför Cornwalls kust. Endast speciellt utvalda (läs:rika)människor får komma dit för att hämta nya krafter. Men så händer det omöjliga. Ett brott begås och polisintendent Adam Dalgliesh, som som vanligt har problem med den besvärliga flickvännen, blixtinkallas för att snabbt och diskret lösa brottet. Med sig har han Kate Miskin som har sina egna personliga problem och nykomlingen Francis Benton- Smith, som inte vet hur han ska hantera sina överordnade. Ulla Danielsson har översatt.
onsdag 20 juli 2022
Hundra år av ensamhet
Omläsning kan vara vanskligt. Men när Hundra år av ensamhet (1967; på svenska 1970) av Gabriel Garcia Marquez ( 1927 - 2014) kom upp i en av mina läsecirklar blev det aktuellt. Jag minns den som en läsupplevelse och hade lite onda aningar. Men Lina Wolfs nya översättning lockade och jag hade köpt den på rean så det var ju bara att sätta igång. Romanen handlar om sju generationer av den colombianska familjen Buendías i den växande colombianska byn Macondo. I den första generationen finns Ursula som framstår som en konstant i berättelsen. Hennes man heter José Arcadio Buendía. Deras båda söner heter José Arcadio Buendía och Aureliano Buendía. Deras dotter heter Amaranta och en vacker dag kommer en flicka vid namn Rebeca vandrande och hon blir deras adoptivdotter. Det finns ett släktträd i boken som underlättar något för läsaren. Det utmärkande för alla i familjen är deras ensamhet. Författaren har lånat karaktärer ur sin egen familj. Romanen följer ingen kronologi utan är mera cirkulär. Det finns ingen handling att följa. Det sägs att Marquez egentligen skrev romanen för en bekantskapskrets med samma referensramar. Hundra år av ensamhet kan läsas som en skildring av Colombias historia. Den omspänner tiden 1820 - 1920 ungefär. Det finns många färgstarka personer i Hundra år av ensamhet och folkslagen är många. Man hittar ett flertal starka kvinnor i olika samhällsskikt och flera av dem blir mer än 100 år gamla. De många metaforerna är dråpliga och de oförklarliga saker som händer berättas bara så där i förbigående. Vad är väl en leviterande präst? Eller en kvinna som hänger tvätt och försvinner mot himlen medförande lakan. Marquez är inspirerad av Borges, Virginia Woolfs Orlando, Tusen och en natt. 1982 fick han Nobelpriset i litteratur med följande motivering:"för hans romaner och noveller där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter". Min första läsning var väldigt speciell och ska kanske inte jämföras med den här andra. Jag läste på ett annat sätt som en alltid gör när en ska diskutera i en läsecirkel. Helt klart är det en fantastisk roman som inte liknar något annat jag läst.
Titel: Hundra år av ensamhet Cien anos de soledad
Författare: Gabriel García Márquez
Översättare: Lina Wolff
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 2021
Antal sidor: 430