"Uthungrade människor, raserade hus, enorma högar av tegel, murbruk och krossat glas är vad som möter Eugenie S när hon anländer till Kiev. Dessutom en påträngande lukt av döda människor. Det är inte direkt vad hon väntat sig, även om hon vet att striderna om den ukrainska huvudstaden varit mycket hårda. Tyskt flyg har bombat sönder bebyggelsen och flera hundratusen sovjetiska soldater har, efter vd Eugenie hört, vallats iväg som tyskarnas fångar. För ett par dagar sedan lämnade hon sitt arbete som kindergartenfröken för ett nytt uppdrag. Mer prestigefullt än det förra, enligt Rikssäkerhetsöverstyrelsen, den myndighet som som skickade henne till Tysklands nya koloni, Reichskommissariat Ukraine. Hade hon något val? Troligtvis inte. I alla fall tackade hon ja. Eugenie är idealist, hon tror på det tyska erövringsprojektet. Framför allt tror hon på behovet av upplysning och socialisering. Det är där hon kan göra nytta. Kvinnor som hon, det ha Rikssäkerhetsöverstyrelsen övertygat henne om, ska vara "förbindelselänkar mellan frontens murbräckor och det gamla Tysklands pulserande hjärta och rika kultur". Genom dem ska Tyskland sträcka sig ut i världen, gro och grönska." (Året är 1941)
Från sidan 99 i Glömda soldater. Kvinnorna i andra världskriget av Anna Larsdotter. Historiska media.