Prinsessan de Clèves

1678 publicerades det som brukar sägas var den första psykologiska romanen, nämligen Prinsessan de Clèves. Författare var Madame de La Fayette, fast det fick det inte talas högt om. Det var inte fint för adeln att tjäna pengar på sina talanger. Mme Marie - Madeleine de La Fayette(1634 - 1693) kallades Dimman vid hovet för sin förmåga att glida omkring och vara gåtfull och osynlig. När en väl kommit över de första tröttsamma sidorna som är en enda lång uppräkning av fint folk i slutet av 1500 - talet så öppnar den lilla fina romanen upp sig och blir något helt fantastiskt. På sidan 14 i Levande litteratur - utgåvan och sidan 28 i den nya i och med det stycke som börjar med Vid den tiden uppträdde vid hovet en ny skönhet inträffar detta. Den nya skönheten är 16 år och förtrollar människor i sin omgivning. Hennes kloka mor, Mme de Chartres, gifter bort henne med en prins de Clèves. Han avgudar henne, är rik och passande på alla sätt och älskar sin unga hustru över allt annat. Hon älskar inte honom, men gör pliktskyldigast sitt bästa för att vara honom till lags. Hon respekterar sin man, men är helt försvarslös när kärleken slår till. Den unge, vackre häst- och kvinnokarlen hertig Nemours blir häftigt förälskad i prinsessan de Clèves och hon i honom. De bekänner sin kärlek för varandra och prinsessan de Clèves avbördar sig också för sin man. Det var ett felslut. En kan fråga sig om det verkligen var nödvändigt.  Han blir sjuk av sorg och svartsjuka, går och lägger sig och stiger aldrig mera upp. Hustruns svåra själsstrider är inget som syns utåt. Hennes vånda beskrivs på ett fantastiskt inkännande sätt. Hon har fasta principer men hennes kropp förråder henne. Här finns en spänning mellan yta och inre liv. Madame de Chartres är död; prinsessan de Clèves är lämnad helt åt sig själv. Hon är sexton år när berättelsen tar sin början och arton år vid dess slut. Flera andra kärleksrelationer vid hovet omnämns. Diane de Poitiers är mätress åt kung Henrik II och uppträder öppet vid hans sida under namnet hertiginnan de Valentinois. Drottningen, Katarina de Medici, får nöja sig med att föda de nödvändiga barnen. En Madame de Tournon har kärleksaffärer med två olika män vid hovet; prinsessans morbror är förälskad i själva drottningen. Men tidens kärlekssyn var i allmänhet dyster. Kärleken innebär grym ångest och dödlig smärta. Ömhet och vänskap var att föredra. Det ligger mer än trehundra år mellan prinsessan de Clèves och nutida läsare men det känns inte så. Den mänskliga naturen och konflikterna som kan uppstå är tidlösa. Em kan inte annat än beundra prinsessan - även om en inte instämmer i hennes resonemang och bevekelsegrunder. Men, vem vet, kanske hade hon alldeles rätt? Hur som helst är hon en helt förtjusande bekantskap.

En smakebit på søndag v. 1 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsläsutmaningen En smakebit på søndag.Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Under tiden satt Colette böjd över tallriken med håret i såsen, vilket fastern också påpekade, och åt upp sin portion söndagsstek, vilket hon också föraktade sig själv för att hon njöt av den; de hade dessförinnan ingående avhandlat Hughs magsjukebacill, vilket kastade en skugga över lunchen. I sina drömmar var hon eterisk, behövde inte glasögon och var liten i maten. Hennes far förpassade den vattniga blomkålen till tallrikskanten, varpå Marnie protesterade "Roger jag kokade ju blomkålen särskilt för din skull. Det är din älsklingsmat!" - "Verkligen. Jag som trodde att jag inte gillade det." - " Du brukade gilla det, sade mrs Fischer med svag röst. "Får han ostsås till slinker det ner," framkastade Phyllis hoppfullt, som om de var mitt uppe i ett fredssamtal och hon lade ett kompromissförslag på bordet."

Från sidan 67 i  Fri Kärlek av Tessa Hadley. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 1 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."

"Om de kommitteéer som tittade på ansökningarna till Världsarvslistan och Olympiaden hade fått se de hemlösas skjul lär det ha blivit minuspoäng".

Från sidan 127 i Tokyo Ueno Station. Utgången mot parken. av Yu Miri. 

Fem en fredag v. 1 2022: Ljudspår

elisamatilda: Fem en fredag v. 1: Ljudspår 

1. Vad lyssnar du på? P1.  I alla lägen

2. Vad hör du? Ljudet av bilar

3. Vad slår du dövörat till? Försöker negligera ljudet av köksmaskiner

4. Vad har du nyligen överhört? Vårdpersonal diskutera patient 

5. Vem har du senast lånat ditt öra åt? Väninna/kollega

 

 

Orsakullans januariutmaning 2022. 6

Fågel, fisk eller fintvätt?

Tror inte att jag förstår frågan. Tyvärr. Men möjligen fasan.

Orsakullans januariutmaning 2022. 7

Som hund och katt

Helgfrågan v. 1 2022

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 1 2022: Nyårsspecial Tipsa om en bok du läser eller har läst. Tävling! Mia: "Nästa vecka drar jag en vinnare som självklart vinner en bok."

Det är med stor förväntan jag börjar läsa Tokyo Ueno Station av Yu Miri. Utgången mot parken. Jag har varit där flera gånger och kommer väl ihåg hur där ser ut. Alldeles intill ligger Nationalmuseet i Tokyo som förutom att vara ett fint museum även innehåller en stor välsorterad presentshop. En åldrad uteliggare berättar sin historia från det att han steg av vid Ueno Station för att börja arbeta med byggnationerna inför olympiska spelen 1964. Jag har tidigare läst Fullt hus av Yu Miri.
 

Orsakullans januariutmaning 2022. 5

 Orsakullans januariutmaning. 5

Trettondagsafton idag, vad ska du göra?

Tvätta lite, plocka undan, packa liten weekendväska för trevlig miniresa.

Veckans kulturfråga v. 1 2022

enligt O: Veckans kulturfråga v. 1: Vilken ny favoritförfattare upptäckte du under 2021?

Charlotte McCognahy, Den sista migrationen tyckte jag mycket om. Nu ser jag till min glädje att det kommer en ny roman av henne under 2022, När vargarna kom

Christy Lefteri, Biodlaren från Aleppo tilltalade mig mycket. Ska läsa Sångfåglar också.

Båda romanerna har ett budskap. Inte ett som skrivs på näsan utan något som en som läsare kommer fram till själv.