Fem en fredag v. 37 2021: Ägodelar

elisamatilda: Fem en fredag: Ägodelar

1. Vad äger du fler än en av som många vanligtvis bara har en av?

Här blir jag svaret skyldig. Kan inte komma på något

 2. Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger?

Mikrovågsugn. Diskmaskin

3. Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne?

Min hårborste

4. Vad har du någon gång lånat av en granne?

Bakpulver

 

5. Vilken ägodel har följt dig genom livet?

En trasdocka som mamma sytt och en väckarklocka som jag fick av pappa. Inte för att jag behövde väckas, men klockan var väldigt fin, tyckte jag. Och det tyckte nog pappa också.

Helgfrågan v. 37 2021

 Mias bokhörna: Helgfrågan v. 37: Hur ska ett omslag se ut för att locka dig?

Stormfåglar har ett smakfullt omslag, tycker jag. Tyvärr syns det inte riktigt på bilden hur fint omslaget till New Forest är med granar till och med på snittet.               

Veckans kulturfråga v. 37 2021

enligt O:  Veckans kulturfråga v. 37: Vilka kulturella verk med, av och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Kvinnor i strid av Anna Larsdotter. Hon tar avstamp på 1600 - talet i trettioåriga kriget där arméerna drog omkring som mobila samhällen och där kvinnorna hade sin givna plats i trossen. Någon måste sköta tvätten, laga maten, vårda sårade och göra övriga hushållssysslor. De drog ett tungt lass både bokstavligen och bildligen. Många - både män och kvinnor -  behövde en försörjning och då gick man i krigstjänst. I Kriget har inget kvinnligt ansikte, intervjubok av nobelpristagaren Svetlana Alekijevitj, möter en mängder av mycket unga flickor som drivs av fosterlandskärlek ut i ett krig som de absolut inte förstår något av. De är så naiva och uppfyllda av det de tror är deras uppgift att de inte låter sig hindras. Och tappra är de. De arbetar som sjukvårdare, läkare, infanterister, tvätterskor, signalister, stridspiloter, i ridande kosackenheter där de lär sig älska sina hästar, de fryser, de svälter, de får sina långa flätor klippta, och sina högklackade skor hemskickade. Det är läsning som berör starkt. Och en sträckläser. Husmoderns död och andra texter av Sara Danius  kom ut på Bonniers förlag 2014 I essän med samma namn går Sara Danius igenom Bonniers kokboks fyra upplagor 1960 - 2010 och följer upp hur recepten på ål, hummer och hare förändrats med tiden och hur köket glidit husmodern ur händerna. Andra essäer handlar om Jane Austen, Thomas Mann, Dubravka Ugresic, Irving Penn, Orrefors glasbruk, Mode i litteraturen, Proust och majonnäsen och Calvino bland träden. Särskilt glad blir jag över en essä om Stina Aronson, Emma Niskanpää och den underbara romanen Hitom himlen som kom ut 1946.

Tisdagstrion v. 37 2021 : Kroppen

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v.36: Kroppen

1. Winterson, Jeanette, Skrivet på kroppen och Vintergatan går genom magen

2. Laurens, Camille, I deras armar.
En kvinna erinrar sig i 103 korta kapitel männen i sitt liv alltifrån fadern, dagisförälskelsen till pojkvänner, äkta män och andra män som haft betydelse för henne. Läst men inte skrivet om.

3. Anna - Karin Palm, Jag skriver över ditt ansikte. En varsam berättelse om författarens vackra och begåvade mor som tynade bort i Alzheimers sjukdom

Löpa varg

Kerstin Ekman när hon är som bäst. Och det är hon ju för det mesta. Löpa varg omfattar trots sitt ringa omfång, 180 sidor, vidunderlig naturskildring, tankar om åldrande, jakt och människans självtillräckliga hantering av planeten, varg eller inte samt briljant skildring av ett gammalt äktenskap. Vad händer med kulturarvet? Och skogen? Protagonisten i Löpa varg är Ulf Norrstig, pensionerad jägmästare, och ledare för jaktlaget. Han har börjat ifrågasätta sitt yrkesval och ett liv där jakten varit ett stort och viktigt intresse. Hälsan är inte  riktigt vad den varit. Meningsmotsättningar i byn och inom jaktlaget bekymrar. Hustrun Inga, är Ulf Norrstigs raka motsats. Hon är ruschig, praktisk, osentimental och snabb. Hon pjåskar inte med sin mans krämpor, men en märker hennes tysta omsorg. Mötet med den ståtliga vargen, som Ulf Norrstig ger namnet Högben på grund av de höga, vita ben, har en avgörande betydelse i den här fina berättelsen som manar till eftertanke. Språket är rakt och enkelt och klart som källvatten. Vad kan en mer begära?

Titel: Löpa varg. Berättelse

Författare: Kerstin Ekman

Förlag: Bonniers

Tryckår: 2021

Antal sidor: 180

En smakebit på søndag v. 36 2021

"Brittsommar kallade stockholmarna den. De varma soliga dagarna som kom i början av oktober. I Kapernaum välkomnades samma dagar som fattigmanssommar efter fabriksmänniskorna likt grävlingen bunkrade vad skogen gav till vinterförrådet. Greta överfölls av skyfallet och skyndade stegen fram genom Gamla stan. Bullret cirkulerade bortom Djurgården. Åskans oroliga flammor och ljussken syntes på himlen.  Blixten saxade över Gröna lund. Utanför Kungliga Operan på Gustav Adolfs torg stod svartlackerade bilar parkerade. På andra sidan vattnet låg Kungliga Slottet inbäddat i byggställningar det också. Bussen och bilarna vek in på Norrbro. Spårvagnen kom gnisslande från Kungsträdgården. Svettig och genomblöt kastade hon sig in under taket. "Enkronasbiljett, tack". Maskeradbalen. Hon skulle se Maskeradbalen." 

Från sidan 30 i Londonflickan av Susanna Alakoski.

En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 36 2021

MIN 

Robert på bloggen Mina skrivna ord bjuder på en lördagsutmaning som går ut på att vi väljer en mening ur det vi just läser och som fått oss att stanna till av den ena eller andra anledningen. Min mening kommer ur Löpa varg av Kerstin Ekman. Den är ett exempel på hur böcker talar med varandra.

"Då ledaren av en flock förfelat sitt rov, kallas han den döde vargen så länge han lever, vilket vanligen inte blir så länge"

Orden är Akelas, vargen i Djungelboken. Djungelboken och Turgenjevs, En jägares dagbok betyder mycket för huvudpersonen i Löpa varg.