Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 36: Pojkar, grabbar & män
1. Dödgrävarens pojke av Åke Wassing kom ut 1958. Det var författarens debut Det är en självbiografisk berättelse om pojken Björn som växer upp under eländiga förhållanden. Jag läste den för länge sedan, långt innan jag hade en blogg, men jag minns den dystra stämningen och den stackars Björn som egentligen var bondpojke men fick växa upp på fattighuset.
Bild: Wikipedia 2. Vi spelade kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.
Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter – jag vet inte var.
Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.
Spela kula av Sten Selander
3. Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid.
Miljön är
Hollywood och diverse filmbolag där. Konkurrensen är stenhård och alla
gör sitt bästa för att synas med rätt personer vid rätt tillfälle. Rika
personer strävar efter att bli ännu rikare. Att arbeta på sin egen
ökande rikedom är aldrig tråkigt
Inlägg
