Paul Celan, 100 år idag

 

Corona

Ur min hand äter hösten sitt löv: vi är vänner.

Vi skalar ur nötterna tiden och lär den gå:

tiden vänder åter till skalet.

 

I spegeln är söndag,

i drömmen sovs det,

munnen talar sant.

 

Mitt öga stiger ner till den älskandes kön:

vi ser på varandra,

vi säger varandra dunkelt,

vi älskar varandra som vallmo och minne,

vi sover som vin i musslorna,

som i månens blodstråle havet.

 

Vi står omfamnade i fönstret, de ser på oss från gatan:

det är att man vet!

Det är tid att stenen bekvämar sig att blommar,

att hos oron ett hjärta slår.

Det är tid att tid blir.

 

Det är tid.

 

Översättare: Nilsson, Lars-Inge

 

Paul Celan är en rumänsk tyskspråkig översättare och författare. Han föddes den 23 november 1920 och dog 1970. Dikten Corona skrev han till Ingeborg Bachmann. Hon var en österrikisk översättare och författare, född 1923 död 1973. Båda tillhörde Grupp 47. Gruppe 47 skapades efter andra världskriget och dominerade den västtyska litteraturvärlden fram till 1960 - talet. Författarna träffades för att diskutera och kritisera varandras verk. Förutom Celan och Bachmann ingick till exempel Günther Grass, Heinrich Böll och Peter Handke. Paul Celan skulle fyllt 100 år idag.

 

En smakebit på söndag

"Männen från begravningsbyrån såg ut som stela svarta kråkor. Bilarna som stod parkerade på rad invid stigen som ledde fram till kyrkan var svarta de med. Själva var vi svartklädda och stod i en bortkommen liten skaraoch väntade på att bårbärarna skulle lyfta ut kistan och sätta den på sina axlar och att prästen skulle göra sig i ordning. . Även han såg ut som en kråka i den långa prästkappan. Då for plötsligt de riktiga kråkorna upp från träden och virvlade kring som sotflagor efter en brasa och cirklade kraxande ovanför huvudena på oss. En dag som denna borde jag väl ha tyckt att ljudet lät kusligt och melankoliskt. Det gjorde jag inte. Men jag kämpade med gråten. Det är på riktigt, sa jag tyst för mig själv. Vi är här. Jag är hemma. Jag lyfte på huvudet och fick syn på kistan. Då kom minnena tillbaka..."

Från sidan 7 i Skuggan av Rebecca av Susan Hill.

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astrid terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

Tidvatten, solskörd

Han brukade spela piano

han tyckte att musiken 

var evihetens röst

hoppets röst

han hade kunnat 

dö vid pianot

ung eller gammal, sak samma

musiken skulle finnas kvar

klar som glas

nu är döden allt han hör

det hamrande kriget

en landmina ett barn

en far som gråter

en dag fann han

ett piano bland ruinerna

hejdade sig sträckte ut handen

drog den tillbaka

vände sig om för att gå

när han hörde pianot säga:

Inte mer trogen än så?

Fem en fredag v. 47: Tittut

elisamatilda: Fem en fredag

1. Vilken var din senaste oväntade utgift?

En oplanerad liten superbillg klänningstrasa som visade sig snarare vara en tunika

2. Vad är en trevlig överraskning?

När någonting jag gruvat mig för visar sig vara superenkelt

3. Vad är något du inte kan hitta?

Den tappade sugen

4. Vad gömmer du dig från?

Att tvätta golven i källaren efter utrensning

 

5. Vad gör du vid oväntat besök?

Funderar på vad jag kan bjuda på

Helgfrågan v. 47

Mias helgfråga v. 47

Brukar du läsa julböcker?

Juldagar av  Jeanette Winterson är en fin bok att återkomma till.

12 berättelser och 12 måltider för 12 dagar.

En röd liten fågel i juletid är en fin liten bok skriven av Fannie Flagg

Christmas at the Cupcake café av Jenny Colgan. Includes recipes 

Bonusfråga: Fler förslag på julböcker?

Nyligen träffade jag av en händelse på 

Tolv hjärtan till jul av Jenny Bayliss

Veckans kulturfråga v. 47 2020: Vilken amerikansk författare är din favorit?

 

enligt O :  

 

Vilken amerikansk författare är din favorit?

Allra först kommer jag att tänka på Joyce Carol Oates och Joan Didion, men det får bli ett par äldre författare som blir mina val. Omöjligt att välja bara en, som enligt O själv påpekar.

Edith Wharton nagelfar överklassen i sina romaner, Glädjens hus och Oskuldens tid. Men jag väljer en liten kortroman med titeln Ethan Frome som är en fantastisk roman om en man som som har otur med det mesta i livet. Han lever i ett kärlekslöst äktenskap. När unga Mattie kommer i huset som hjälp åt den sjukliga hustrun sätter berättelsen igång på allvar.  

Washington Square av Henry James. Antihjältinna, Catherine Sloper, är en oansenlig flicka och av sin fader läkaren Austin Sloper ansedd som dum och obegåvad - men inte desto mindre - en arvtagerska. Till allas oförställda förvåning uppenbarar sig en charmerande friare, Morris Townsend. Han är vacker som en gud, men har den dåliga smaken att sakna medel, vilket är väldigt olämpligt vid den här tiden i den här samhällsklassen. Catherines far vidtar åtgärder.

Henry James har även skrivit Portrait of a Lady som också filmats. Isabel Archer (Nicole Kidman) är en ung amerikanska som ärver en förmögenhet av en engelsk onkel. Hon lider ingen brist på friare men hon värderar friheten högre.  Desto onödigare är det då att hon plötsligt får för sig att ge sin hand åt den cyniske esteten Gilbert Osmond, spelad av John Malkovich. (John Malkovich är alltid bad news.)Isabel blir sin mans maskformade bihang och han tar naturligtvis hand om hennes förmögenhet.

Tisdagstrion v. 47: Mord & mysterier

Ugglans & Bokens Tisdagstrio v. 47: Mord & mysterier

1. Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas d. ä. har ett fantastiskt driv och överraskar ständigt.  Greven av Monte Cristo lämpar sig väl för högläsning och är kraftigt beroendeframkallande. Boken har filmats åtskilliga gånger, bearbetats för radio, inspirerat Jules Verne till romanen Mathias Sandorf och Björn Afzelius till en låt om huvudpersonen, Edmond Dantès nittonåriga dröm. Greven av Monte Cristo tillhör mina absolut finaste läsminnen alla kategorier alla tider.

2. The kind worth killing av Peter Swanson  är det svårt att säga så mycket om utan att avslöja för mycket. I första delen, möts Ted Severson och Lily Kintner av en slump i baren på Heathrow i väntan på ett försenat plan. De utbyter förtroenden som människor ibland gör när de möter någon de tror att de aldrig ska möta igen. De får var sitt kapitel växelvis och läsaren hinner dra öronen åt sig ordentligt innan det är dags för avdelning två, som innehåller en växelsång mellan Lily och Miranda Severson, Teds fru.I slutet förstår en att vi har att göra med två hjärnor kamp och inte förrän sista meningen är läst kan en förstå hur det (troligtvis) går. 

3. Tokyo år noll av David Peace Tokyo år noll tar avstamp i kejsarens tal och kapitulationen i kriget den 15 augusti 1945. Vi följer den sömnpillerknaprande inspektör Minamis jakt på en man som mördar och våldtar unga flickor. Någon sorts ordning tycker Minami att det får vara även i ett samhälle som detta. Han vill ge flickorna upprättelse och ett avslut för deras föräldrar. Berättelsen bygger på ett verkligt rättsfall.