Eva ur spillrorna

Ananda Devi är född 1957 på ön Mauritius utanför Afrikas östkust. Utbildningen fick hon i London. Sitt stora genombrott fick hon med romanen Eva ur spillrona som översatts av Maja Thrane och kommit ut på utmärkta Tranans förlag 2020. 17 - åriga Eva är navet i boken. Omkring henne rör sig poeten Sad, den hetlevrade Clélio och skötsamma Savita. De bor alla i utkanten till Mauritius huvudstad Port Louis i en förstad som kallas Troumaron. Folket som kommer härifrån har en stämpel på sig. De är av en sämre sort; de är fattiga och arbetslösa. Kvinnorna miste sina arbeten när syfabriken lades ner. Männen ägnar sig mest åt dryckenskap. Ungdomarna driver omkring utan meningsfull sysselsättning och våldet ligger strax under ytan. Eva har upptäckt hur hon kan använda sin unga kropp som handelsvara och hon är fast besluten att hon inte ska fastna i Troumaron. Hon vill inte bli som sin mamma, som förgäves försöker få den slitna lägenheten att se lite finare ut. Sad skriver dikter till Eva och smyger ner i hennes väska. Hans idol är Rimbaud. Clélios bror, Carlo, har flyttat utomlands och har enligt egen utsaga lyckats bra och har nu en tiorumsvilla. Clélio tror honom inte. Ingen hjälp kommer från Carlo. Clélio har ett häftigt humör och har lätt för att komma i bråk med omgivningen. Så småningom hamnar han också i fängelse. Ananda Devi levandegör den hårda, ruffa miljön med hjälp av språket; korta, enkla slagkraftiga meningar. Inte ett ord för mycket. Jag tror att den här förortsmiljön finns på många ställen i världen. Eva ur spillrorna är en stark roman som griper tag och engagerar från första stund. Läs den!

Titel: Eva ur spillrorna

Författare: Ananda Devi

Översättare: Maja Thrane

Förlag: Tranan

Tryckår: 2020

Antal sidor: 182

 

En smakebit på söndag

"Hur kan det vara för sent när man är sjutton? Jag känner mig gammal, säger hon. Vi är så gott som barn, där på vårt glastak. Och hon där, med sin våldsblomma på kinden, känner sig gammal. Hon reser sig och tar några steg framför mig. Hon tycks helt ha tappat balansen. Hon dansar och ramlar på samma gång. Jag sträcker mig för att fånga henne. Är det platsen som gjort oss till vad vi är, eller tvärtom? Jag svarar inte. Men jag svär en tyst ed: Eva, jag ska rädda dig ur spillrorna. Där vi sitter och röker ihop är vi närmare varandra än vi någonsin varit. Hon lägger huvudet på min axel. Doften av gräs fyller mig, men framför allt doften av henne. Hennes kropp och hud. Hennes svett. Hennes hår. Och något annat, något hemligt, levande, enträget, något djupt förborgat, så intensivt kvinnligt att jag trots mitt avtrubbade tillstånd överväldigas av begär. Jag drar henne hårt intill mig. Gud vad jag vill ha dig! säger jag utan att våga säga det. Vad jag vill ha dig!

Från sidan 123 i Eva ur spillrorna av Ananda Devi

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spolers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bok bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Dina händer var fulla av liv

Suad Alis debutroman, Dina händer var fulla av liv,  tar avstamp i Sandviken år 2000. Där sitter Nora och dricker somaliskt te tillsammans med väninnorna Fardus och Amina. Alla har flytt krigets Somalia. Väninnorna har varit i Sverige längre och har mycket att lära Nora som är ganska motvillig. Hon har lämnat ett priviligierat liv i Mogadishu som tillhörande en stor och mäktig klan och med ett bra arbete som lärare. Hon hade gift sig med en man som tillhörde en liten maktlös klan och som dessutom ingår i en grupp revolutionärer. De tänkte sig en fredlig revolution i president Siad Barres diktatur. Noras far Buule fnyser, men för dotterns skull försöker han hjälpa svärsonen. Hela familjen flyr och efter en svår resa hamnar de i ett flyktingläger i Kenya. Det är bara Nora och hennes dotter Segal som når målet, Sverige. Nora är inte nöjd. Sverige var Ahmeds val, inte hennes. I Somalia löpte hon risken att bli dödad av sitt eget folk. I Sverige kastas glåpord efter henne och dottern och Nora får städa toaletter i stället för att arbeta som lärare. Därefter vänder berättelsen tillbaka till Somalia i början av 1990 - talet och en får lära känna Hafsa, Noras mor, Buule, fadern och Ayan, lillasyster. Tjänstekvinnan Shukri har en central plats i det familjens mintgröna hus. Hon minns hur hennes mor lät omskära henne trots att modern lovat att hon skulle slippa. Romanen är tryfferad med somaliska ord och kanske skulle det varit bra med ordförklaringar. Ingen lagar somaliskt te som Hafsa. Hon har sin speciella kryddning som Nora för sitt liv inte kan efterlikna. Det känns som om en kommer familjen nära under sträckläsningen av Dina händer var fulla av liv. Närvarokänslan är stark och Noras sammanbitna bitterhet stiger upp ifrån bokens sidor. Föräldrarnas värme och kärlek är också levande. Den splittrade familjen lider på var sitt håll och försöker förtvivlat hålla modet uppe på varandra genom att inte tala om hur eländigt de har det. Det är hjärtskärande. Dina händer var fulla av liv rekommenderas varmt.

Titel: Dina händer var fulla av liv

Författare: Suad Ali

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2020

Antal sidor: 245

Fem en fredag v. 46: Hjälp

elisamatilda: Fem en fredag v. 46: Hjälp

1. När behövde du senast hjälp med något?

Jag behövde hjälp med att tyda en kryptisk stickbeskrivning

2. Inom vilket område är du den som hjälper andra?

Jag blir ofta tillfrågad om lästips.

3. Vad skulle gå bättre om du inte gjorde det själv?

Toalettrengöringen

4. Brukar du ta hjälp av dina grannar?

Om det behövs så gör jag gärna det.

5. Vad hjälpte du oftast till med hemma som liten?

Passa småbröderna och baka kakor

Helgfrågan v. 46

Mias helgfråga v. 46:

Vad gillar du att läsa för genre när du vill fly denna värld?

Då läser jag gärna något som tilldrar sig långt borta; Afrika eller Asien till exempel. Just nu läser jag Dina händer var fulla av liv av Suad Ali. Den tilldrar sig delvis i Somalia.

Läsgodis? Inte gott och blandat eller salt. Choklad går bra. Geisha är det som gäller för närvarande. Stycksakerna är godare än chokladkakan.

ett halvt andetag

En roman, där en redan på de första sidorna möts av begrepp som tunet, trappen, förna, luggen i segerrulle och iskarl gör att jag faller som en fura. Året är 1948; miljön är Småland. Huvudpersonerna är Sonja och Mirkka. Sonja har sin fästman Axel medan Mirkka förefaller vara ensamstående när hon flyttar in i det fallfärdiga huset som är närmsta granne till Sonja och Axel. Sonjas och Axels ogifta samboförhållande blir föremål för diverse funderingar i omgivningen. Mirkka bjuder Sonja på kaffe gjort på rostade dadlar. Det smakar bättre än torvkaffet som smakade jord. Ganska snart avslöjas det att Sonja har ett sårigt förhållande till sin mor Amalia som redan i Sonjas barndom flyttade till ett mentalsjukhus. Sonja har alltid bråttom att avsluta sina fåtaliga besök hos modern. En får veta mer och mer om Sonja och Mirkki under tiden som deras vänskap utvecklas. Mirkka har en dröm om att springa ett ärevarv på Stadion efter vunnen löpning. Hon tränar ihärdigt. Hon har ett mål att arbeta emot. Löpning anses vara en väldigt olämplig sysselsättning för en kvinna. I kortbyxor, dessutom! Mirkka uppmanar Sonja att arbeta på att bli glasblåsarmästare trots att det anses vara förbehållet män. Sonjas far var glasblåsarmästare och Sonja är mer eller mindre uppvuxen i glashyttan. Glasbruksmiljön känns ny och fräsch. Sonja och Axel har ett märkligt, kyligt förhållande. De talar inte så mycket om känslor och tycks inte riktigt känna varandra. Debutanten Anna Agrell har skrivit en originell roman; lite ojämn ibland, men en läser gärna. Relationerna och kvinnornas villkor står i centrum i ett halvt andetag. Axel har synpunkter på hur en kvinna bör vara och vilka hennes uppgifter är. Amalia utsätts för övergrepp på sitt boende, trots att Sonja inte skrivit på några papper. ett halvt andetag har ett driv som gör att den är svår att lägga ifrån sig. Slutet får mig att fundera på om det kommer en fortsättning. Inte mig emot. Hur som helst så är jag nyfiken på Anna Agrells nästa bok.

Titel: ett halvt andetag

Författare: Anna Agrell

Förlag:  Historiska media 

Tryckår: 2020

Antal sidor: 287 sidor

Veckans kulturfråga v. 46 2020

enligt O: Eftersom vi är mitt i barnboksveckan väljer enligt O en barnboksfråga.

Vilka favoriter har du bland gamla och nya barnböcker?.

När jag var liten var De vilda svanarna av H C Andersen min favoritsaga. Och så minns jag Bröderna Grimms sagor i tunna häften. 

När barnen var små läste vi Den vilda bebiresan och Vems lilla mössa flyger av Barbro Lindgren. Vi hade också en skiva där Jojje Wadenius hade tonsatt Barbro Lindgrens texter. En annan skiva som vi lyssnade mycket på och också läste boken Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson

Numera får jag jättefina lästips av lilla flickbarnbarnet som läser själv och läser mycket. Hon har koll på de nya barnböckerna och nu har hon tipsat mig om Små mekaniska mirakel. Magi, mysterier och ett mycket märkligt äventyr av Lissa Evans. Författaren är läkare och har arbetat som stand up - komiker och har producerat humorprogram för radio och TV. Små mekaniska mirakel handlar om en pojke som heter Peter. Peters farbror, Tony, ska resa bort och han vet inte om han kommer tillbaka. Han ber Peter ta hand om hans verkstad. Om han kan hitta den, förstås. För att hitta verkstaden måste Peter följa mystiska ledtrådar och lösa knepiga gåtor. Men det som börjar som ett roligt och spännande äventyr blir allt farligare, och Peter inser snart att han inte kommer att klara av uppdraget ensam.