Klocka utan visare

Carson McCullers (1917 - 1967) må vara mest känd för sina romaner Hjärtat jagar allena och Balladen om det sorgsna caféet men Klocka utan visare (1961) har hamnat lite oförtjänt i skymundan. Den skulle dessutom hävda sig gentemot To kill a Mockinbird (1960) av Harper Lee. Carson McCullers föddes i Georgia och studerade skrivande och musik jämsides. Men eftersom hon också behövde försörja sig fick ho släppa musiken, som däremot gärna finns med i hennes romaner. Efter ett olyckllgt äktenskap med Reeves McCullers, som hon gifte sig med två gånger, slutade det med att han begick självmord. Svenska författaren Ulla Isaksson hälsade på McCullers och  fann henne då både sliten och intagen på mentalsjukhus. I Klocka utan visare möts en av domaren Fox Clane, f. d. kongressledamot, som är den store mannen i den lilla sydstatsstaden Milan. Han är änkeman och har en son som också varit domare men som tog livet av sig. Sonsonen, Jester, bor hos sin farfar. Domaren och apotekaren Malone är näst intill goda vänner trots att de är så olika till kynnet. Fox Clane är ett stort barn som oförblommerat meddelar vad han tycker och tänker. Han är mycket upprörd över att det finns planer på att ta bort rösträttsskatten vilket skulle ge de färgade möjlighet att rösta. Dessutom tänker man ge dem studiemöjligheter. Clane och Malone skummar av vrede. Malone förbannar också judeplugghästarna som gjorde att han inte blev läkare. Rasmotsättningarna ligger helt i dagen. De yngre generationerna, domarens son och sonson, meddelar avvikande åsikter, men det är inget som tas på allvar av far/farfar. Den blåögde negern Sherman Pew dyker upp som ett orosmoment i berättelsen. Malone tycker instinktivt illa om honom. Sherman är alltför ljus i hyn och han har blågrå ögon. Han blir domarens assistent och åtnjuter för en tid hans gunst. Sherman Pew har högtflygande planer och är på väg att förverkliga sin dröm när han kommer för nära elden. Bokstavligen och bildligen. Karaktärerna i Klocka utan visare är alla ensamma människor. Författaren skildrar dem med medkänsla och humor. Kvinnor finns det inte så gott om i Klocka utan visare. Det omnämns några stycken bl. a. domarens hustru som är död. Svärdottern är också död. En som lever är den färgade hushållerskan Verily som för övrigt också ogillar Sherman Pew för hans herrskapsfasoner. Mot slutet av boken känner en att atmosfären tätnar. Det drar ihop sig mot något som inte kan vara något annat än en katastrof.

Fem en fredagv. 45: Drömmar

elisamatilda: Fem en fredag v. 45: Drömmar

1. Vad har du för återkommande dröm/drömmar?

 

Att jag blivit av med handväskan  (där jag förvarar stora delar av mitt liv)

2. Vilken är din största dröm?

 

Att få träffa barn och barnbarn

3. Vilken är din största dröm som har gått i uppfyllelse?

 

Jag väntar fortfarande

4. Har du någon gång drömt något som slagit in?

 

Jag glömde handväskan i en buss. För många kollin.

5. Vad är din största mardröm?

Att något ska hända mina närmaste

Helgfrågan v. 45

Mia undrar i sin helgfråga v. 45 om vi har beställt någon adventskalender ännu. Det har jag inte. Jag hade inte tänkt advent över huvud taget. Men jag hittade ganska snart en lite ovanlig adventskalender med fyra ljuspunkter som jag gärna skulle vilja ha.

Star trading Adventskalender

Bonusfråga: Serietips?

The Undoing på HBO

Veckans kulturfråga v. 45

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 45

Vilken bok i din hylla har stått där väldigt längre trots att du egentligen vill läsa den?

Egentligen kunde jag ha svarat Klocka utan visare av Carson McCullers, men det går inte nu eftersom jag just tagit itu med den. Fattar inte varför jag inte gjort det tidigare. 

Dessutom kunde jag ha sagt Middlesex av Jeffrey Eugenides, men det går inte nu för den har enligt O själv valt.

Men då bestämmer jag mig för Shantaram av Gregory David Roberts. Han rymde från ett välbevakat fängelse i Australien och begav sig till Indien. I Bombay öppnar han sjukvårdsinrättning för de fattiga, tvättar pengar åt maffian och följer maffialedaren Abdel Khader Khan till Afghanistan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Så blir det fängelse igen och så möter han kärleken. 941 sidor läsäventyr.

Tisdagstrion v. 45: Familjeliv

 

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 45: Familjeliv. Titlarna är klickbara

1. Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella

2. Sörjen som blev av  Anna Takanen

3. Sammankomsten av Anne Enright

En smakebit på søndag

"Nora satt bredvid Buule och Hafsa runt den röda mattan i vardagsrummet. Sagal fingrade länge på Hafsas halsband och när hon till slut försökte stoppa pärlorna i munnen hejdade Hafsa henne. Buule försökte fixera radioantennen för att ställa in radio Mogadishu och när det inte gick haglade svordomarna ur honom. - Sätt dig ner i fåtöljen och lugna ner dig. De säger väl inget nytt ändå, sa Hafsa.  - Nä, det är samma gamla vanliga, fortsatte Buule. Regeringen fängslar motståndarna. Ingen vet vad som händer med dem och banditerna fortsätter att föröka sig på gatorna. Och här sitter vi, mittemellan.  Regeringen uppmanar oss i alla fall att hålla oss inomhus tills de får kontroll över situationen. Buule  sträckte sig efter  skålen med socker och hällde en tesked i sitt te. - Doktorn har sagt att du ska ta det lugnt med sötsakerna. När ska du acceptera att du har diabetes?, sa Hafsa och la ner Sagal på golvet."

Från sidan 93 i Dina händer är fulla av liv av Suad Ali. Norstedts

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Året med 13 månader

Åsa Linderborgs senaste bok har titeln Året med 13 månader. Tieln har hon lånat ifrån en film av Fassbinder.  Med hjälp av dagboksanteckningar mellan 3 september 2017 och 3 oktober 2018 skildrar hon ett turbulent år i svenskt kulturliv. 2000 sidor har bantats ner till 500. Själv skakas hon både yrkesmässigt och privat. Åsa Linderborg arbetade som kulturchef på Aftonbladet när Benny Fredriksson, chefen för stadsteatern, begår självmord. Såväl Aftonbladet som Åsa Linderborg själv lastas för sin hårdhänta hantering av Benny Fredriksson. Åsa Linderborg rannsakar sig själv och Aftonbladet. Hon hävdar att det viktigaste för henne alltid är sanningen, men hon ångrar sin text om Benny Fredriksson. Hon skäms för sin yrkeskår som hon anser företräder en mobbningskultur som är accepterad. Hon anser att det begicks många övertramp under me too.  Åsa Linderborg konstaterar att hon och hennes mor är de enda i familjen som födda in i arbetarklassen. De håller fortfarande på att älta sina klassresor. Sven Wollter signerar en bok med socialistiska hälsningar till henne. Åsa Linderborg har avlägsnat sig ganska långt ifrån sitt ursprung. Hon lever ett bekvämt, privilegierat liv med två vuxna barn, Maxim och Amanda. Barnens far, Anders, har hon goda förbindelser med, men han har blivit kasserad till förmån för den vidunderlige P, som visserligen är mycket äldre än Åsa, men ändå i Åsas ögon helt fantastisk. När hon sedan själv blir ratad för en yngre kvinna skakas hennes värld i sina grundvalar. Detta tillsammans med Benny Fredrikssons självmord blir väldigt tungt för henne. Men hon har många axlar att gråta emot. Bland annat visar sig Lena Andersson och hennes man Björn Linnell vara omistliga vänner i allt elände. Åsa Linderborg är 51 år och börjar oroa sig för sitt fysiska åldrande. Hon är öppen med sina sorger och bedrövelser; tillkortakommanden och klander. Jag blir full i skratt när den vassa Åsa Linderborg möter Horace Engdahl och Ebba Witt Brattström på Svenska akademiens mingel och blir star - struck och tom i bollen. Precis som en antagligen blivit själv. Även om en ofta inte håller med Åsa Linderborg så är Året med 13 månader en sympatisk, sorgsen bok som berör. En tycker sig komma nära författaren och lever med under det eländiga året. Många kända namn passerar revy. Ibland luftar hon sina aggressioner mot en eller annan person och då småfnissar en. Livet är för viktigt för att inte dokumenteras, säger Åsa Linderborg. Och visst har hon rätt.

Titel: Året med 13 månader

Författare: Åsa Linderborg

Förlag: Polaris

Tryckår: 2020

Antal sidor: 494 sidor