Meningarna

Johanna Ekström är dotter till akademiledamoten Per Wästberg och hans exhustru, författaren Margareta Ekström, född 1930. 2012 kom hennes självbiografiska bok, Om man håller sig i solen. Den handlar om uppväxten i Stora skuggan med de superintellektuella föräldrarna som var sådana esteter att de inte tålde åsynen av en Wettex som låg framme. Nu har hon skrivit en sorgsen och finstämd roman, Meningarna,  om sin mor, som hon ändå inte kunde känna samma varma närhet till som hennes bror gjorde. Johanna har tillgång till moderns dagböcker och hon förstår att relationen mellan mor och mormor kanske inte heller var friktionsfri. När modern är sextiofyra år får hon en stroke och mister  orden, vilket ju är helt hjärtskärande. Bror och syster vårdar modern i hemmet under mer än tjugo år men till slut måste de fatta beslutet över moderns huvud om att placera henne på ett äldreboende. Johanna känner av en blandning skuld, vrede, sorg, medkänsla och plikt. Hon kan inte som brodern få modern att skratta eller umgås med henne på ett lätt och naturligt sätt. Johanna Ekström har fått kärleken till orden av sina båda föräldrar och hon kan verkligen förvalta sitt arv. Jag får känslan av en bortvänd, sval mor, som också kan använda orden till att dölja och släta över. Johanna har inte fått  den kärlek hon har behövt och längtat efter. Johanna blir mamma till sin mamma. Sedan går hon hem och är mamma åt sina barn. En läser vartenda ord i Meningarna. Den ger upphov till många tankar och skulle antagligen passa bra i en läsecirkel.

Titel: Meningarna

Författare: Johanna Ekström

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 191

En smakebit på söndag

 
Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utv det vi just läser. Utan spoilers förstås. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan.

"Första gången jag mötte Otto," sa Madame Vidal till mig där vi satt mitt emot varandrai det morgondunkla, av böcker belamrade vardagsrummet i hennes lilla tegelhus på Portland Street i Whitefield, åtta stationer från Manchesters centrum, "var i april 1935 - en dag då där från tidiga morgonen till sena kvällen föll det ljuvligaste regn över Königsberg; ett milt uppfriskande regn som tvättade gatorna rena, fick marken i Sternengatten att ånga och lindarna att inom loppet av några få timmar veckla ut sina små ljusgröna blad. Ja, så oförglömlig var i själva verket den där dagen", sa hon, " att jag alltsedan dess, närhelst jag känner lukten av fuktigt gräs slå emot mig, ser vår länge sedan utplånade barndomsstad framträda med en nästan övernaturlig skärpa för min inre syn: det magnifika slottet, katedralen på Kneiphof  och det underbara Altstadt med sina gedigna stenhus, korsvirkesfasader, skramlande spårvagnar, flanörer, kullerstensgator och gatlyktor i smidesjärn."

Från sidan 5 i Minnestrådar av Carola Hansson. Fler smakebitar HÄR

Sara Danius

Nu har jag äntligen Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius i min hand. Och jag kan konstatera att jag bara läst en av texterna i boken tidigare. Det är Min första krets: Sommarprogram 2013. Jag ser verkligen fram emot att läsa om Aleksijevitj, Camilla Thulin, Selma Lagerlöf, Balenciaga och Marcel Proust.

Fem en fredag v. 42: Rutiner

Kalmar Läns museum

elisamatilda: Fem en fredag: Rutiner

1. Hur ser din morgonrutin ut?

Kaffe, tidningsläsning och radio. Sudoku. I sängen

 

2. Hur ser din kvällsrutin ut?

Te, knäckebröd. Någon seriedel eller två. Sent i säng

 

3. Vad måste du göra varje dag?

Dricka vatten. Promenera. Borsta tänderna

4. Har du någon rutin som andra troligtvis inte har?

Vet inte vad det skulle vara

5. Vad gör du sällan som andra gör?

Kollar Instagram

Helgfrågan v. 42

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 42

Jag tycker att det är snyggt när en bokserie har omslag som matchar

Har du något exempel?

 

 

Nyöversatt Glück

 

Översättning: Stewe Claeson

Jag slutade tycka om kronärtskockor när jag slutade äta

smör. Fänkål

har jag aldrig tyckt om.

En sak som jag alltid hatat

med dig: jag hatar att du vägrar

ha folk på besök. Flaubert

hade fler vänner och Flaubert

var en enstöring.

          Flaubert var galen: han bodde

          med sin mamma.

Att bo med dig är som att bo

på en internatskola:

kyckling på måndagar, fisk på tisdagar.

          Jag har djupa vänskaper.

          Jag är vän med

          andra enstöringar.

          Varför kallar du det rigiditet?

          Kunde du inte kalla det smak

          för vedertaget bruk? Eller är din hunger efter skönhet

          fullkomligt tillfredsställd av din egen person?

Och en annan sak: säg en enda annan människa

som inte har möbler.

          Vi äter fisk på tisdagar

          därför att den är färsk på tisdagar. Om jag hade körkort

          skulle vi kunna ha det på andra dagar.

          Om du nu är så himla upptagen

          med precedensfall, tänk på

          Stevens. Stevens

          reste aldrig; det betyder ju inte

          att han inte visste vad nöje var.

Nöje kan så vara men inte

glädje. När du lagar kronärtskockor,

laga dem till dig själv.

Ur Meadowlands (1996). Diktsamlingen utkommer på svenska på Ramús förlag under november.

Vi läser

Veckans kulturfråga v. 42

enligt O: 

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?

Vad gör hen så bra?

Vid den här tiden borde det ha varit ett herrans liv omkring Margaret Atwood. Hon borde äntligen ha fått Nobelpriset i litteratur. Hon är så mångsidig och väldigt speciell. Hon skriver dikter romaner, noveller litteraturkritik och essäer. Allt med samma elegans. Hennes mest kända verk är dystopin Tjänarinnans berättelse som finns som opera, balett, film och TV-serie. Vid ett besök på biblioteket hittade

jag en bok med titeln Mitt Nyfikna jag. Den hade jag inte hört talas om tidigare. Undertitel: Texter 1970 - 2005. En väl använd femma. Ingen kan påstå annat än att hon är både uppmärksammad och prisbelönt, men jag vill ta upp henne ändå eftersom det i så många år varit ett självklart namn i nobelprissammanhang.

Jag skulle vilja säga att den läsande allmänheten har bättre reda på sig vad det gäller Atwood än Svenska Akademien. Men nu har de i alla fall gjort ett bra inval av ny akademiledamot att sitta på Kristina Lugns stol. Steve Sem Sandberg är ett utmärkt val.