Veckans kulturfråga v. 42

enligt O: 

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?

Vad gör hen så bra?

Vid den här tiden borde det ha varit ett herrans liv omkring Margaret Atwood. Hon borde äntligen ha fått Nobelpriset i litteratur. Hon är så mångsidig och väldigt speciell. Hon skriver dikter romaner, noveller litteraturkritik och essäer. Allt med samma elegans. Hennes mest kända verk är dystopin Tjänarinnans berättelse som finns som opera, balett, film och TV-serie. Vid ett besök på biblioteket hittade

jag en bok med titeln Mitt Nyfikna jag. Den hade jag inte hört talas om tidigare. Undertitel: Texter 1970 - 2005. En väl använd femma. Ingen kan påstå annat än att hon är både uppmärksammad och prisbelönt, men jag vill ta upp henne ändå eftersom det i så många år varit ett självklart namn i nobelprissammanhang.

Jag skulle vilja säga att den läsande allmänheten har bättre reda på sig vad det gäller Atwood än Svenska Akademien. Men nu har de i alla fall gjort ett bra inval av ny akademiledamot att sitta på Kristina Lugns stol. Steve Sem Sandberg är ett utmärkt val.

Vecka 42: Fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

Ugglan & Boken 

Vecka 42: Fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

1. Achilles (som i The Song of Achilles av Madeline Miller) passar både hund, katt och häst.

2. Alice (som i Alice i Underlandet) av Lewis Carroll) passar både hund, katt och kanin

 

 

 

3. Assunta (som gamla visa farmor i Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella) passar barsk kattdam 

Vet inte riktigt varför det bara var namn på A som dök upp. Alla namnen  innehåller ett s-ljud.

En smakebit på søndag

"Eftermiddagen när Margio dödade Anwar Sadat var Kyai Jahro förnöjt upptagen med fiskarna i sin damm med inget annat sällskap än de saltstänkta dofterna som blåste in mellan kokospalmerna och höga toner från havsbruset, resterna av en storm som kröp förbi sjögräs, eldkronor och korallbuskar. Kyai Jahros damm låg i en vanskött kakaoplantage där frukterna var så smala och torra att de mer påminde om chilipeppar än kakao. Plantagen var bara till nytta för fabriken som kom och lade beslag på bladen varje eftermiddag. En å som vimlade av ormhuvudfisk och ål rann genom plantagen, och ån omgavs av ett träsk som tog upp överflödet av vatten när den svämmade över. En kort tid efter att plantagen hade gått i konkurs hade det börjat komma folk som markerade ut odlingsmark i träsket. De rensade bort vattenhyacinterna och de täta snåren av vattenspenat, och planterade ris. En av dem var Kyai Jahro."

Från sidan 7 i Tigermannen av Eka Kurniawan

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheteen som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Den konserverade änkan

När unga Sara, gelbgjutarmästar Carl Thunvings föräldralösa dotter, gifts bort med möbelkonstnären Georg Haupt, flyttar läsaren med in i det hauptska hushållet där det förutom tre moderlösa döttrar även finns den stumma pigan Klara, Maarja som lagar maten och svär på finska samt den lösaktiga Britta som sällan är där hon borde vara. Vid middagstid sätter sig också gesäller och lärlingar till bords. Skråväsendet har en stark ställning vid den här tiden, det vill säga slutet av 1790 - talet. Gesällerna står i kö för att få göra sina mästarprov. När Georg Haupt dör planerar verksgesällen Petter Kyhlberg att han ska överta såväl verkstad som änka. Han har skrået i ryggen. Åldersskillnaden och resonemanget till trots blev Sara och Georg lyckliga i sitt äktenskap. I takt med att Sara blivit  varm i kläderna har hon också vuxit med sina uppgifter. Barnaskaran har växt och nu får hon ansvar för verkstaden också. Som änka har hon blivit myndig vilket inte hennes väninna, Maja - Lisa,  som driver ett kaffehus, är. Hon har ansökt om att få bli det men fick avslag. Hon har ett och annat att lära Sara. " Det är kunderna därute som styr vad du gör", säger hon. Sara behöver värva kunder till möbelverkstaden. Kvinnorna i romanen Den konserverade änkan av Hélène Gullberg, intendent vid Kungliga slottet, är föremål för författarens speciella intresse. Gustav III:s danska drottning Sofia Magdalena bör naturligtvis snarast föda en son. Latrintömmerskorna är kvinnor som misskött sig på något sätt. Pigorna har sin underordnade ställning i huset. Döttrarna i huset förstår att de aldrig kan få samma värde som en son, som kunde övertagit verkstaden. Entreprenören Maja - Lisa är en frejdig pionjär som gärna delar med sig av sina erfarenheter. Sara får uppleva en hel del sorger och prövningar, men hon härdar ut. Den konserverade änkan, Hélène Gullbergs romandebut, är oavlåtligt intressant läsning. Det finns  livfullhet i språket och energi i persongalleriet. Författarens eget engagemang och hennes gedigna kunskaper är uppenbara. Alla personerna har existerat och platserna är autentiska. Detta är en stockholmsroman som berättar mycket om sitt samhälle. Den förenar historia, kulturhistoria och personhistoria med fiktion. Jag har roat mig ordentligt med alla gamla ord och yrkesbenämningar. Och jag hade en liten fundering; kommer det en fortsättning?

Titel: Den konserverade änkan

Författare: Hélène Gullberg

Förlag: Historiska media

Tryckår: 2020

Antal sidor: 351

Fem en fredag v. 41: Skräp

elisamatilda: Fem en fredag v. 41: Skräp

1. Hur ser det ut i din källare/förråd?

Just nu värre än vanligt. Utrensning/städning pågår. Tycks ha svårt att bli klart

2.  Vad samlar du på dig mest?

Böcker, kläder, handväskor

 

3. Vad i ditt hem behöver rensas ut?

Böcker, blomkrukor, udda porslin. Kläder har jag rensat rättså bra 

 

4. Är du bra på att rensa ur din mailkorg?

Det tycker jag nog. Det sker ganska regelbundet

  

5. Vad sparar du gärna som andra kastar?

Frimärken på försändelser, fina snören och papper

Helgfrågan v. 41

Mia undrar i sin helgfråga v. 41 om det är någon speciell bok vi längtar efter.

Eftersom jag just klickat in en beställning på The Wild Iris av årets nobelpristagare i litteratur Louise Glück så väntar jag väldigt på den. Jag blev nyfiken på henne efter ha lyssnat på Ingrid Elam och Ulrika Milles. Bland andra.

Bonusfrågan: Vad gillar du med hösten? 

Färgerna på min rönnsumak. Jag tror att här finns några bruna cigarrer också. Färgerna över huvud taget. Luften som är hög, klar och krispig. Det känns lättare att andas. Lugnet efter sommaren.

Veckans kulturfråga v. 41

 

enligt O:

Vem är din favorit bland tidigare Nobelpristagare i litteratur? 

Som vanligt är det svårt att bara svara med ett namn, men det första namnet som kommer för mig är pristagaren 1978, Isaac B. Singer. Han var en fantastisk berättare som jag läst flera romaner av. Någon/några är filmade också. Singer skriver på jiddisch och när han fick frågan om varför han skriver på ett utdöende språk svarade han så här: "För det första tycker jag om att skriva spökhistorier, och inget passar spöken bättre än ett döende språk, alla spöken talar jiddisch"

 

Motiveringen: ”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”