Veckans kulturfråga v. 39

enligt O: Veckans kulturfråga

Vilket författarsamtal är det bästa du lyssnat på? 

När Steve Sem Sandberg berättade om sin bok De fattiga i Łódź.

Vilken författare är du mest glad över att ha träffat? 

Jag har träffat väldigt många trevliga författare som gillat att möta sina läsare. Margaret Atwood tog sig tid med människor trots att hon hade ett plan som väntade

Vilken författare drömmer du om att lyssna till och/eller träffa?

Joyce Carol Oates skulle ju kommit till Stockholm och det hade jag biljett till, men det blev inställt. Jag skulle gärna lyssna på henne. Och det finns många flera. Vladimir Sorokin är en annan spännande författare. Louise Penny och Elly Griffiths skulle kunna diskutera sina huvudpersoner Armand Gamache och Ruth Galloway på någon författarträff som jag gärna skulle bevista.

Tisdagstrion v. 39: Tanter och farbröder

 

Ugglan&Boken: Tisdagstrion v. 39: Tanter och farbröder

 

Gredelins längtan av Kaj Attorps. 

Under en utflykt från Lillköping till Storköping förför farbror Blå tant Gredelin. De måste sedan hålla sin relation väldigt hemlig för i Lillköping skvallras det mycket. Kaj Attorps ställer över huvud taget till en väldig oreda i Beskows småborgerliga välordnade värld.

Tant Julia och författaren av Mario Vargas Llosa

Författaren förälskar sig i sin (ingifta) faster Julia. Hon är skild och är 14 år äldre än han vilket gör att han konfronteras med och går emot sin egen familj för att gifta sig med henne. Boken är till vissa delar självbiografisk. Faster Julia skrev också en biografi, Vad lille Marito inte berättade

Alltid samma snö och alltid samma farbror.

Livsångest och ordhunger. Essäer från före och efter nobelpriset i litteratur av Herta Müller 

Bonus: Farbrornallen 

i  Barbro Lindgrens underbara trilogi om Barnhans land. På bilden syns den skalliga Farbrornallen i allvarligt samtal med Pricknallen.

Ödeläggaren

Christina Herrströms bok om sina mer än tre år i Sam Paris grepp borde vara kursbok i olika utbildningar. Ödeläggaren är titeln på boken som skildrar hur den charmerande mannen systematiskt går tillväga för att bryta ner allt motstånd hos sitt offer. Inte blir det lättare av att han har en liten son som tyr sig till Christina Herrström heller. De möts i Allhelgonakyrkan i Stockholm och finner att de har mycket gemensamt och har trevligt ihop. När mannen tillfälligt behöver någonstans att bo ligger det nära till hands att CH erbjuder honom ett rum i sin fina lägenhet. Sedan flyttar han aldrig ut. Och så behöver han pengar. Stora summor. Flera gånger. CH säljer sin lägenhet och flyttar in i en otrivsam låda utan utsikt. Enligt Sam Paris kommer hon att få igen sina pengar flera gånger om. Och CH tror honom. Han nämner kända namn, banker och företag och han gör viktiga affärsresor. CH drar sig undan sina vänner; hon tar ett stort lån av en ungdomsvän som senare vill ha sina pengar tillbaka tidigare än beräknat. CH gör en klok sak under dessa år. Hon för noggrant dagbok. Hon har tjugotre stycken att stödja sig på när det äntligen kommer till förhör och rättegångar. CH mår väldigt dåligt under tiden såväl fysiskt som psykiskt. Omgivningen är orolig och till slut brister det för CH och hon får hjälp att få rätsida på situationen. Det tar tid och är slitsamt men på ett helt annat sätt. Ödeläggaren förstörde min nattsömn under ett par nätter. Det gick inte att släppa boken. Det är så väl skildrat att en lever sig med i skeendet och vill ropa till CH att hon ska se upp gång på gång. Ödeläggaren är alltså inte en roman utan står bland författarbiografier på biblioteket, Gcz Herrström. (Om bibl. inte gått över till Deweys klassifikationssystem, förstås.)

Titel: Ödeläggaren

Författare: Christina Herrström

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 2020

Antal sidor: 586

En smakebit på søndag

"Mycket snart - detta är inget stort hus - man hör allt - hör han (Cromwell) en dörr därnere, och kungens (Henrik VIII:s) röst, och ett mjukt beställsamt mummel kring honom ... våt om fötterna, Ers Majestät?  Han hör Henriks tunga steg närma sig, men det tycks som om Jane (Seymour) har försvunnit utan ett ljud. Utan tvivel har hennes mor och hennes systrar dragit iväg med henne för att få höra allt kungen sagt. När Henrik stiger in bakom honom skjuter han stolen bakåt och reser sig. Henrik viftar med handen: fortsätt. "Ers Majestät, moskoviterna har tagit trehundra mil polskt land. Det sägs att femtiotusen män dräpts." - "Oj," säger Henrik. "Jag hoppas att de skonar biblioteken. De lärde. Det finns många duktiga lärda i Polen." - "Mm? Det hoppas jag också." Han återvänder till sina depescher. Pest i städerna ... kungen alltid livrädd för smitta ... Brev från främmande monarker, som vill veta om det är sanning att Henrik tänker ta huvudet av alla sina biskopar." 

Från sidan 40 i För in de döda av Hilary Mantel.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Svenska drottningar

Att läsa Svenska drottningar. I blickfånget från Vasatiden till idag av Karin Fredenborg Falkdalen är en lektion i svensk historia. Den svenska kungalängden kunde jag till nöds men drottningarna - dem kunde jag verkligen inte. Desto intressantare blev det. Eftersom författaren valt att berätta om drottningarna utifrån fem olika aspekter på uppdraget att vara drottning fick jag börja med att göra en förteckning över kungar och drottningar och årtal. Inom de fem kapitlena som behandlar drottningen som maka, representativ partner, frambringare av arvingar (helst prinsar), politisk partner och landsmoder följer författaren kronologin. Drottningens roll var inte lätt. De flesta hämtades från andra länder och de allra flesta äktenskapen var resonemangspartier. Det gällde fred och allianser. Förvånansvärt ofta uppstod varma känslor mellan makarna men inte alltid. Gustav III och hans drottning, Sofia Magdalena av Danmark, kom inget vidare överens. Och Gustav IV Adolf ville skiljas från Fredrika av Baden. Den blivande drottningen förväntades vara av ädel börd, bildad, vacker, fruktsam och social. Dygderik och from hette det under Gustav Vasas tid. Hans andra hustru, Margaretha Eriksdotter Leijonhuvud, anses vara en förebild som drottning. Hon gjorde allt rätt. Drottningen var i allmänhet den som utgjorde en länk mellan regenten och folket. En del vann folkets hjärtan genom att ha lärt sig svenska redan innan de blev drottningar. Drottningarna förväntades vara plikttrogna och lojala. De måste låta sina egna personer komma i andra hand. Inte sällan fick de finna sig i att deras män var otrogna. Så fick till exempel Josefina som gift sig med Oscar I som 16 - åring och av kärlek finna sig i att dela honom med skådespelerskan Emelie Högqvist. Graviditeter och förlossningar var  av största intresse för alla parter. Hovet höll noga reda på sakernas tillstånd. Förlossningarna var mer eller mindre offentliga till en början för att sedan bli en något mera privat angelägenhet. Ulrika Eleonora d. ä. kom ifrån Danmark och var gift med Karl XI. Äktenskapet var ganska lyckligt och begåvades med sju barn. När drottningen dog 1693 var hon gravid med det åttonde, enligt Karin Tegenborg Falkdalen. Hon hade bett om en icke dyrbar begravning och att pengarna istället skulle gå till välgörenhet. Drottninghuset var en s.k. barmhärtighetsinrättning för gamla, sjuka och fattiga kvinnor som byggts på Ulrika Eleonoras uppdrag. Sophiahemmet är ett   grundades 1889 av Sveriges dåvarande drottning Sofia av Nassau och maken kung Oscar II. Dessa båda var väldigt lyckliga i sitt äktenskap och levde som en vanlig borgerlig familj. De höll sig mycket för sig själva och fick kritik för det. Vid den här tiden skrevs det mycket i tidningar och tidskrifter om kungligheterna. Många av drottningarna var fängslande personligheter värda all beundran. Svenska drottningar bjuder på intressant läsning. Språket är spänstigt och lättläst; författaren är mycket kunnig. Men jag tycker att de fem kapitlena kunde varit färre. De går ju ändå in i varandra. Och det gäller samma kvinnor i samma ordning i varje kapitel. Som det nu är känns det lite hackat. Ett extra plus är den reviderade syn en får på kungarna. Somliga förvånar i sin okänslighet och kyla medan andra inser glädjen och nyttan med en lojal och plikttrogen livskamrat.

Titel: Svenska drottningar. I blickfånget från Vasatiden till nutid

Författare: Karin Tedenborg Falkdalen

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 2020

Antal sidor: 384 sidor

Fem en fredag v. 38: Kontraster

elisamatilda: Fem en fredag v. 38

1. Vad är det dummaste respektive smartaste du gjort den här veckan?

det dummaste var när jag en natt/morgon läste till 04.30. den tiden är förbi när en ostraffat kunde göra något sådant. vad jag läste? Ödeläggaren av Christina Herrström. försök själva så får ni se hur lätt det är att lägga den ifrån sig!

har inte varit ett dugg smart den här veckan.

2. Vad är det bästa respektive värsta du ätit under veckan?

det godast är nog köttbullarna som görs direkt i mataffären.

det minst aptitliga är den stenhårda kasslern (ej köpt i den vanliga mataffären)

3. När under veckan var du gladast och när var du mest ledsen?

gladast var jag när dottern berättade om yngsta barnbarnets första samtalskvart. barnbarnet meddelade läraren att han inte lärt sig ett dugg under de två veckor han gått i skolan!

lite dyster har jag varit mest varje dag

4. Vad fanns för mycket respektive för lite av under veckan?

för mycket choklad och kolor. för lite motion. motion varje dag men det kunde varit mera

5. Vad ser du fram emot under nästa vecka, och vad bävar du för? bokpaket ifrån Adlibris (leveranstiderna är på tok för långa). jag bävar för att ta upp japanskan igen. fröken har haft time - out och jag hade planer på att läsa flitigt under tiden och det har jag gjort. men inte i de japanska läroböckerna.

Helgfrågan v. 38

Mia undrar i sin helgfråga v. 38 om vi brukar gå på bokliga event.

Väldigt lätt fråga. Svar:  Ja, så många jag kan hitta inom rimliga gränser.

I höst blir det av förklarliga skäl inte så många, men Nina Wähä ska jag lyssna på. På behörigt avstånd och med nyspritade händer, förstås.

Bonusfrågan: Brukar du högläsa för t. ex. klassen eller barnbarnen.

Svar: Ja, så ofta jag kan och får för barnbarnen. Högläsning är fantastiskt. I min läsecirkel tillämpar vi ibland högläsning. De som lyssnar kan då sticka eller sy eller göra ingenting. Väldigt trevligt