Helgfrågan v. 34

Mias helgfråga v. 34

 

Brukar du namna dina böcker? 

Bonusfråga: Håller ni fortfarande på Folkhälsomyndighetens rekommendationer ang. Corona?

 

Om jag har fått en bok av någon brukar jag be dem att skriva något i den till mig.

Och om jag evtentuellt skulle frångå mina principer och låna ut en av mina böcker till någon speciell person skulle jag nog skriva mitt namn i boken. Kanske adress också. 🤔

Svaret på Bonusfrågan: Ja. Så klart. Pandemin är ju inte på något sätt över. Social distansering; tvål, vatten och handsprit. 😷

Veckans kulturfråga v. 34

enligt O har startat en ny onsdagsfråga: Veckans kulturfråga kallar hon den.

 

Vilken är din favoritförfattare inom spänningslitteraturen?

Vilken är hens bästa bok?

 

Jag behöver bara tänka vilken spänningsförfattare som jag inte har tröttnat på trots att jag läst vederbörande jättelänge. Och jag tror mig vara i gott sällskap. 

Elly Griffiths eller Domenica de Rosa som hon egentligen heter har rättsarkeologen Ruth Galloway som sin protagonist. Om jag måste välja en bok som jag tyckte extra mycket om så tror jag att jag väljer The Dark Angel vilket är den tionde boken om Ruth Galloway. På andra plats skulle jag sätta

                                       En orolig grav

 

Top Ten Tuesday

TTT August 18: Books that Should be Adapted into Netflix Shows/Movies

Where the Crawdads sing by Delia Owens. North Carolina

Pachinko by Min Jin Lee

The Beekeeper of Aleppo by Christy Lefteri. About an escape from Syria to England

Soviet Milk by Nora Ikstena. A novel about three generations of women and a bit of Latvian history

Orchard of lost Souls by Nadifa Mohamed

The Song of Achilles by Madeline Miller

Convenience Store Woman by Sayaka Murata. About Keiko who never fitted in anywhere until she becomes a very concientious convenience store woman

Olive again by Elizabeth Strout. I just loved Frances McDormand in the 2014 HBO adaptation of Olive Kitteridge.

Latitudes of Longing by Shubhangi Swarup. About different people living in India. And about man´s relation to nature. 

The Blizzard by Vladimir Sorokin. A adventurous roadmovie in snow and storm. 

Tisdagstrion: Jorden runt

Ugglans och Bokens tisdagstrio v. 34 har rubriken Jorden runt.

1. Biodlaren från Aleppo av Christi Lefteri (Syrien). Om en flykt från krigets Syrien till Yorkshire i Storbritannien.

2. Längtans latituder av Shubhangi Swarup (Indien). Skildrar mänsklighetens skönhet och brutalitet förmåga att ska och älska.

3. Japanese Women don´t get old or fat av Naomi Moriyama (Japan)

I Japan lever folk längre och är smalare än någon annanstans i världen. Man är tacksam för maten och njuter av den. Boken rymmer mängder av läckra exempel på japansk husmanskost som ändå inte är krånglig att göra.

Fågelbarnet

Det blev sträckläsning av Inger Frimanssons Fågelbarnet. När en fått alla aparta karaktärer presenterade för sig börjar författaren väva  den finurliga intrigen. Kränkta kvinnors hämnd  - så skulle en kunna sammanfatta hela romanen. Det hela tilldrar sig i Stockholms kranskommuner 2005. Justine Dalvik är tillbaka. Hon har tidigare figurerat i två av Frimanssons romaner, Godnatt min älskade och Skuggan i vattnet. Nu lever hon ett kringskuret liv med sin snälle fantasilöse Hans Peter som hon för övrigt tror har tappat intresset. Hon har en tung ryggsäck att dra på. Justine är den enda av personerna i boken som har det gott ställt. Hon har ärvt efter sin far. Ariadne är hotellstäderskan som arbetat sig upp och kommit så långt att hon köpt hotellet. Hon är ensamstående mor åt den blinda tonårsdottern Christa, som för övrigt är jokern i leken. Maken, Tommy, som kunde bli våldsam, dog i en attack av hirsallergi och ryggsäcken med medicinerna var försvunnen. Putz weg! Den gatusmarta Fairy Tale, som egentligen heter Saga, har en mor som är psykopat, säger dottern. Fairy Tale har en gås oplockad med Adriadne. Hon lyckas få fart få den slöe arbetslöse Michael som bor hemma hos sin mamma, Nettan. Hans far, Nathan, försvann under mystiska omständigheter i djungeln. Fågelbarnet är en väldigt lättläst bok. Språket är konstlöst, ja nästan påvert. Korta enkla meningar. Inga konstiga ord. Så minns jag inte Inger Frimansson. Men å andra sidan passar det egentligen med bokens klientel. En gangstersåpa på sitt sätt. Fågelbarnet gick fint att läsa i 30 graders värme när inte ens skuggan under tysklönnen erbjöd någon svalka.

En smakebit på søndag

 "Hysterisk eller inte? Det fick Nathan aldrig veta. Efteråt hade hon tänkt att det egentligen vaar synd att han aldrig fick se hennes beslutsamhet, Att den var så långt ifrån hysteri man kunde komma. Senare den dagen, när han och Martina återvänt, gick han bort mot vattenfallen för att vara ensam en stund. Han märkte inte kvinnan som han sagt sig älska. Hur hon  smög åt sig ett av blåsrören och följde honom, osynlig som en skugga. Han stod vänd ifrån henne, stod och tittade på skummet och de vilda strömmarna. Stod i bruset och dånet, en brunbränd, muskulös gestalt. Han märkte inte hur hon höjde blåsrret, hur hon satte det mot läpparna och drog in luft. När pile träffade honom hann han aldrig vända sig om. Överraskad klev han rakt ut i luften, och kanske skrek hannär han störtade ner i de fräsande virvlarna. Men det var det ingen som hörde."

Från sidan 63 i Fågelbarnet av Inger Frimansson, Harper Crime 2020

Läsutmaningen  En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokblogen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Biodlaren från Aleppo

Biodlaren från Aleppo är Christy Lefteris andra roman. En fantastisk roman som sätter djupa spår. Berättare är Nuri. Han odlar bin tillsammans med sin kusin Mustafa. Men en vacker morgon är bikuporna, som står i utkanten av staden, nedbrända. Är det IS, rebeller eller regeringstrupper? Aleppo, Syriens största stad, är en vacker stad som glänser av brons. Men nu ligger det i ruiner och bomber och krypskyttar gör det till en farlig stad. Nuris hustru, Afra, har blivit blind och sonen Sami har dödats av en bomb. Nuris omsorger om den blinda hustrun är rörande. De bor i spillrorna av sitt hus. Taket är borta liksom väggen mot trädgården så de kan se månskenet över mandelträdet. Många av deras bekanta har flytt landet, men Afra vägrar. När Nuri hotas till livet blir det ändå nödvändigt. De ger sig iväg och under sin mödosamma och vanskliga resa mot Storbritannien träffar de många andra människor på flykt. Nuri får lätt kontakt med okända och många andra människoöden rullas upp. Nuri reflekterar mycket över tillvaron och han har - trots allt - förmågan att ta till sig det vackra och positiva. Biodlaren från Aleppo skildrar realistiskt det groteska i kriget samtidigt som det är en vacker och poetisk roman och en mycket engagerande berättelse. Författaren är dotter till cypriotiska flyktingar och har tjänstgjort vid Unicef:s flyktingcenter i Aten.

Titel: Biodlaren från Aleppo

Författare: Christy Lefteri

Översättare: Ellinor Broman 

Förlag: Nona

Tryckår: 2020