Olive, igen

2008 fick Elizabeth Strout Pulitzerpriset för romanen Olive Kitteridge. Den blev sedan en uppskattad miniserie på HBO med den fantastiska Francis Mc Dormand i huvudrollen som den kärva sanningssägande Olive Kitteridge, mattelärare i Crosby i Maine. Hennes förste man, Henry var apotekare. Nu går hon och förebrår sig för att hon inte alltid var så snäll mot honom. Men hon tyckte att han var så klängig och hon blev irriterad på honom. Olive är alltså tillbaka i romanen Olive, igen. Änklingen Jack Kinnison har också kommit på kant med livet efter det att han blivit lämnad ensam. Men dessa båda finner varandra och har stor glädje av varandra den korta tid de får tillsammans. Båda har barn; Olive har till och med barnbarn. Men båda har bristfälliga kontakter med sina barn. Olive gillar inte sonens fruar. Jack kan inte smälta att han dotter är lesbisk. Genomgående tema i den här romanen är Olives åldrande. Hon får finna sig i att hennes kropp ligger i bakhåll för henne. Hon får en hjärtinfarkt med efterföljande lunginflammation. Till slut flyttar hon utan protester till ett fint äldrehem. Här få hon till slut ett par goda vänner. Isabella och Olive förenas i sin avsky över de livsnödvändiga Tena - blöjorna som de tvingas använda. Båda är angelägna om att hålla det hemligt. Olive har egen bil så hon kör och handlar åt dem båda.Olive blir något mildare på sin ålders höst. Och hon börjar svära. Hon handskas tappert med kroppens förfall En kan bara beundra henne. Romanen är uppbyggd som en serie noveller där olika personer som varit i kontakt med Olive ger sin syn på henne. Det kan vara gamla elever, kolleger, sonhustrur, sonen och så vidare. På samma gång berättar Olive sin version av livet i den lilla staden. Elizabeth Strout har en psykologisk skarpsynthet och en förmåga att skriva trovärdiga dialoger. Mycket av det som skildras är allmänmänskliga livsvillkor antingen en bor i Maine eller någon annanstans i världen. Olive, igen skulle också kunna blir en utmärkt HBO - serie.

Titel: Olive, igen 
Orig:s titel: Olive, again
Författare: Elizabeth Strout
Övers: Helena Hansson
Förlag: Forum
Tryckår: 2020
Antal sidor: 312

Fem en fredag v. 20: Nummer 2

elisamatilda: Fem en fredag

Vad köpte du senast i andra hand?
En klänning (utöver böcker då)

 



 


 
 

Vilken rätt tar du gärna en andra portion av?
Smörgåstårta (som en alltför sällan får)


Vad är något du har dubbel uppsättning av?
Glasögon

 





Vilken uppföljare är bättre än originalfilmen?
Kommer inte på någon 

När kom du senast tvåa i någonting?
Tvåa - eller ännu troligare sist - när jag spelar spel o. dyl. med barnbarnen💖

Helgfrågan v. 20

Mias helgfråga: 
 Vad har du för bok i din tbrhög som du ser framemot att läsa?

The Lantern Men av Elly Griffiths. Dr Ruth Galloway Mysteries 12
Bonusfrågan:  
Lyft fram en bok som inte är lika känd men som du tycker är riktigt bra.

Flickornas tystnad är en väldigt bra bok av Pat Barker. Den kunde gott få lite mera uppmärksamhet. Och det finns många andra bra böcker av mindre kända författare som kunde behövt en liten puff.

Flickornas tystnad

Det är länge sedan jag läste något av Pat Barker. Nu har jag i alla fall läst hennes senaste, Flickornas tystnad, som  tilldrar sig under trojanska kriget, det som också skildras i Iliaden  av Homeros och Aeneiden skriven av Vergilius. "Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles" lyder de berömda inledningsorden i Iliaden. Och visst är han vred, Achilles, i Flickornas tystnad. Vacker och våldsam är han. Alla de stora hjältarna är arga. De dricker och är bullriga och slåss varje dag utanför Troja. Achilles har en slavinna, Briseis, som han fått som krigstrofé. Hon är en iakttagande och tänkande flicka och det är hon som berättar. Briseis har sett sin far och sina bröder slaktas i striderna med Achilles och hon lider av att de får ligga obegravda. Men som kvinna kan hon inget göra. Kvinnorna är ännu mera maktlösa i krigstider än annars. De behandlas som bruksvaror och när de tjänat ut för de bo med hundarna under husen. Briseis är den som upptäcker råttorna först; hon är den som noterar att de börjar se sjuka ut. Hon är också den som identifierar det omsorgsfullt dolda moderlösa barnet bakom Achilles machomask. Agamemnon, kungen av Mykene, strider på samma sida som Achilles men de befinner sig i ständigt i luven på varandra. Achilles bäste vän och vapendragare är Patroklos. Han är den som kan dämpa Achilles vrede och de har varit vänner sedan barnaåren. En fastnar direkt i Flickornas tystnad; romanen har en fantastisk närvarokänsla. Det stinker och luktar; det vrålas och skriks; blodet rinner på slagfältet och när männen kastar sig över det grillade köttet. En händelse som dröjer sig kvar hos mig är när den gamle Priamos från Troja vapenlös tar sig in till Achilles för att be om att i nåder få begrava sin fallne son, den tappre Hektor, och hur Achilles handskas med situationen.
Jag blev väldigt förtjust i den här romanen, som jag tycker också fungerar som en antikrigsroman. Allt berättas ju ur kvinnlig synvinkel.

Titel: Flickornas tystnad
Orig:s titel: The Silence of the Girls
Författare:Pat Barker
Övers: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2020

Tisdagstrion: Bäst hittills i år

Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 20: Bäst hittills i år.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutsson
Ulrika Knutson har skrivit en väldigt lättillgänglig och entusiasmerande biografi om Elin Wägner, journalist, författare, radikalpacifist, kvinnosakskvinna och mycket tidig miljöaktivist. Jag ler när jag tänker på hur EW och hennes väninna Flory Gate cyklade omkring i Småland och läxade upp bönder.

Flickornas tystnad av Pat Barker
En fantastisk roman som tilldrar sig under trojanska kriget. Akilles slavinna Briseis är berättare. Kvinnornas villkor under krig är naturligtvis ännu sämre än under fredstid. Kommer inom kort att skriva mer om mina intryck av den här romanen.

Dimma av Ragnar Jónasson
är  egentligen första delen i trilogin om kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir. Det är julafton 1987. Snön vräker ner utanför Erlas och Einars ödsligt belägna hus på östra Island. Einar är född på gården men Erla kommer från Reykjavik och hon vantrivs med isoleringen och mörkret. Hon har från första stund arbetat för att dottern Anna ska komma ut och bort. Just denna julafton kommer en främmande man till Erlas och Einars hem. Han säger sig ha varit på jakt med två kamrater men kommit ifrån dem i snöstormen. Erla är mycket misstänksam. En jägare utan bössa?

Utmaning: Authors & Characters - Samuel

Lyrans Authors & Characters v. 20: Samuel

 

Samuel Pepys levde 1633 - 1703. Han var ämbetsman och mellan åren 1660 och 1669 skrev han dagbok. På chiffer. (Vilket osökt påminner mig om en tid - en väldigt kort tid - i mitt liv då min dagbok skrevs med runor.) Han skrev om pesten i London 1665 och branden 1666. Och han skrev naivt öppet om sina och alla andras snedsteg vilket ledde till att dagböckerna censurerades. Pepys´dagbok har undertiteln: Hans anteckningar om sig själv och den "glade kungens" tider. Det var först 1970 - 1983 som dagboken gavs ut i elva ocensurerade band. Mitt ex är ifrån 1922 i urval, översättning och bearbetning av K.G. Ossiannilsson på Wahlströms & Widstrands förlag.

Samuel Johnson, eller som han vanligen kallades doktor Johnson, var språkvetare, författare och kritiker. Han levde mellan åren 1709 och 1784. Mest känd är han nog för sina kommentarer till Shakespeares verk. James Boswell, 1740 - 1795, var en mångsidig begåvning som tidigt var centrum i en krets författare, skådespelare och konstnärer. Men han blev också en hängiven följeslagare till doktor Johnson och antecknade varje ord som föll från den store mannens läppar. Samuel Johnsons liv är en biografi som räknas till världslitteraturens främsta. Förutom dr Johnsons levnadsteckning speglas hela 1700 - talet på ett levande sätt. Min utgåva är från 1955. Jane Lundblad har gjort urvalet och översättningen. Bokförlaget är Forum.

En smakebit på søndag

"Väckarklockan ryckte honom till liv. Det var mars månad och fortfarande beckmörkt ute. Martin vältrade sig upp, tände sänglampan och stängde av alarmet. På mobilskärmen lyste ett sms från hans son, skrivet 03:51. Kommer snart. OBS undanber mig all uppvaktning. Martin suckade. Elis hade firat sin stundande födelsedag på Jazzhuset, som tydligen inte var ett ställe för pardans längre, och någonstans mellan krogen och hemmet hade han uppenbarligen ansett det nödvändigt att påminna sin pappa om att han inte ville bli sjungen för. På vägen till badrummet knackade han på sonens dörr och fick en dämpad grymtning till svar. "Grattis på födelsedagen", sa Martin. Han satte igång kaffekokaren. Han hämtade tidningarna på hallgolvet. Han rostade bröd och kokade sitt ägg. Lagom till kultursidorna dök hans yngsta barn upp, gick raka vägen till diskbänken, hällde upp ett glas vatten och svepte det."

Från sidan 11 i Samlade verk av Lydia Sandgren 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR.