Madonna

Det kan sägas på en gång. Det här var det bästa jag läst på länge. Jag har inte läst något av Sara Villius tidigare. Madonna läste jag under  stigande förtjusning. Så otroligt bra, så fullständigt överlägset och elegant formulerat och med enkla, vanliga svenska ord. Om att vara kvinna, mamma, hustru och älskarinna. Om att skriva. Om att leva i verkligheten som känns otillräcklig. Och om att leva en fantasi som inte heller räcker till. Hon är beroende av omvärldens (läs: männens) bekräftelse. Upplevelsen av hur blickarna förändras när hon går med barnvagn, och hur de sedan aldrig riktigt blir de samma är en verklig sorg. Hon har aldrig bott ensam i sitt liv mer än under ett och ett halvt år. Under den tiden trodde hon att hon skulle bli tokig. Madonna trivs inte i äktenskapet och med moderskapet.  Jagberättaren vänder sig till ett du (älskaren)vilket är detsamma som hennes lärare och mentor. Hon skriver romaner och han pjäser. Hon beundrar hans förmåga till reflektion, kritik och fantasi. Sara Villius gör impressionistiska nedslag i kvinnans verklighet. Kronologin lämnar hon därhän. Hon beskriver Madonnas känslor och stämningar; hennes förhoppningar och misslyckanden med fingertoppskänsla. Och hennes uppgivenhet och resignation.
Det är så fint gjort. Och så svårt att göra rättvisa åt. Lotta Kühlhorn har gjort bokomslaget som föreställer Madonna av Edvard Munch. Så kongenialt.

Titel: Madonna
Författare: Sara Villius
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2019
Antal sidor: 219

Fem en fredag v. 51: God jul!

elisamatilda fokuserar på julen i sin fredagsutmaning Fem en fredag v. 51


Vad gillar du mest med julen?
Familjesammandragningen; julmusiken

Hur kommer du spendera årets jul?
Med hela familjen; same procedure as last year

När slutade du tro på tomten?
Vet inte riktigt att jag någonsin trott på honom

Byter du någonsin en julklapp du får?
Det händer mycket sällan. Men om det blir fel storlek eller en bok jag redan har så byter jag.

Brukar du ha uppesittarkväll?
Det brukar det bli av sig självt

Helgfrågan v. 51

Mia undrar i sin helgfråga vilka läsutmaningar vi tänker anta för år 2020.

Själv tänker hon läsa gamla böcker, typ  hyllvärmare, om jag förstår det hela rätt. Där kan en hänga på. Jag hoppas att Ugglan & Boken fortsätter med sin novellutmaning; en geografisk utmaning av något slag skulle inte vara fel heller.                                     
Bonusfrågan: Viktigast på julbordet? Julskinkan och Jansson.

Klubben

Klubben. En undersökning, av DN - journalisten Matilda Gustavsson har väckt berättigad uppmärksamhet. Hon har gjort en saklig och oberoende research kring den s. k. Kulturprofilen Jean - Claude Arnault och hans ständiga brott mot kvinnofriden, hans ekonomiska transaktioner samt hans tveksamma samröre med Svenska Akademien. De friheter han tagit sig mot unga kvinnor som varit mer eller mindre beroende av honom och Forum, det vill säga den kulturscen han drev. Det var säker en fin verksamhet ifrån början, men medan den växte spårade den också ur. Konstnärer fick inte betalt och ibland försvann det tavlor. Den ständige pianisten, Love Drewinger,  fick aldrig någon egentlig lön. DN stöttade Forum med recensioner och uppslag. Redan 1996 fick dåvarande ständige sekreteraren i Sv. Akademien, Sture Allén,  ett brev ifrån konstnären Anna - Karin Bylund om Kulturprofilen. Han valde att ignorera det. När sedan Sara Danius beställde en oberoende advokatutredning av sakernas tillstånd blev det tydligt att Kulturmannen borde anmälas till ekobrottsmyndigheten. Detta röstades ner av ett större antal akademiledamöter. Likaså motsatte man sig Katarina Frostenssons utträde ur Akademien. Men hon kunde tänka sig att frånträda under en tid mot att Sara Danius fick avgå. Horace Engdahl hade chockat sin vän mångårige vän Kjell Espmark genom att aggressivt angripa Sara Danius och försvara Kulturprofilen. Arnaults hustru, akademiledamoten och den fantastiska poeten, Katarina Frostensons roll i det hela förbryllar. Hon var väl medveten om mannens förehavanden men hade inget att invända. Ekonomin var det hon som skötte. Som läsare tror en inte sina ögon. Och det kan inte ha varit lätt för Matilda Gustavsson att hålla rätt på alla turer, göra grannlaga intervjuer och se till att hon kunde stå för det hon skrev. Jag tycker att det är mycket bra gjort; välskrivet, sakligt och väl underbyggt. Men så fick hon också Stora Journalistpriset för reportaget som gav upphov till Klubben. Två frågor dröjer sig kvar: Hur kunde detta få pågå så länge trots att det var en offentlig hemlighet? Och hur står Katarina Frostenson ut?
Läs även Katarina Frostensons K. Så HÄR tyckte jag.

Titel: Klubben
Författare: Matilda Gustavsson
Förlag: AB
Tryckår: 2019
Antal sidor: 227

Tisdagstrion: Julstämning

Ugglans och Bokens tisdagstrio har idag ämnet julstämning. 
Tolka fritt men tipsa om tre böcker.

Fryst jul

1. Redan i september hade hon hela julen fryst.  

Nu har jag julen fryst, sa hon.
Nu är den i frysen, bara att ta fram.
Barnen greps av stort intresse
för den vita köksmöbeln,
med andakt närmade de sig
och berörde den hastigt med handen
och sprang så bort,
skrattande och jublande.
När julaftonsdagen kom
tinade hon upp deras jul.
Och så var den över.

Lars Huldén, Mellan jul och ragnarök

2.  Julklappsboken av Selma Lagerlöf. Finns att läsa t. ex. i En julbok (En bok för alla). Selma Lagerlöf berättar om en julafton när hon var 11 år och packade upp den ena tråkigare julklappen efter den andra (mestadels sybehör). Det hon verkligen längtade efter var en bok. Det var tradition att en på Mårbacka fick läsa så länge en ville på julnatten. Sista julklappen i säcken var verkligen en bok till henne. Men - inte alls den hon hade tänkt sig.

3. Jul bland bergen

 

 De kom över snön till brödets

renare snö, fumlade med det i sina grova
händer, fattade det med läpparna
likt djur, stirrade ned i den mörka kalken
där vinet glänste, kände det skarpt
mot tungan, skälvde som vid minnet
av en synd och hörde för ett ögonblick
kärleken skrika i hjärtats krubba.

De reste sig och återvände till sina magra
arrenden, som låg nakna i det ödsliga
decemberljuset. Deras horisont krympte
till den egna, steniga åkerlappen
med dess träd, där blåsten naglade fast
den förfärade kropp som inte hade bett
om att bli född.

R. S. Thomas, Ur Laboratories of the Spirit. 1975

R. S. Thomas var präst i en karg trakt av Wales. Medkänslan med de fattiga församlingsborna går som en röd tråd genom hans författarskap. 

Authors & Characters: Erik

Lyrans Authors & Characters gäller idag namnet Erik. Det går bra att vända och vrida efter behag.

Erik Johan Stagnelius, diktaren som var son till biskop Magnus Stagnelius i Kalmar och granne med kaos. Trots att Erik Johan Stagnelius liv blev så kort efterlämnade han en ansenlig litterär kvarlåtenskap. Han var ingen lycklig människa men när det gällde skrivandet fanns ingen osäkerhet. EJS samlade dikter finns i fem pocketband.

Maj Sara Johanna Berglund, född Olausson, har  ingått äktenskap med fabrikör Tomas Berglund, som är frånskild och nästan dubbelt så gammal som hon. Och det är inte den hon ville ha, men han råkade ju bli far till hennes barn. Maj är tjugo år och hon har svårt att finna sig tillrätta i graviditeten. Maj tänker mycket på sin stora kärlek, Erik, och på sin egen familj som hon tappat kontakten med. Ofta skriver hon brev i tankarna och längtar efter sin mamma. Maj är mycket ensam och har ingen att tala med eller få råd av. Hon och mannen känner inte varandra egentligen.

En smakebit på søndag

"Första gången Treat Morrison såg Elena McMahon satt hon ensam i Intercons kafé. Han hade tagit Americans morgonflyg från Washington, landat exakt klockan tio och hämtats av ambassadens chaufför som körde honom till Intercon där han lämnade in väskan, och där satt hon, den amerikanska kvinnan. Han trodde inte att hon var journalist (han kände de flesta journalister som bevakade den här delen av världen och journalister stryker alltid omkring tätt inpå ställen där de tror att storyn finns, och det var det fina i kråksången med att hålla i trådarna på en ö där storyn inte dykt upp i siktkorset ännu), en amerikansk kvinna som satt ensam vid ett bord dukat för åtta och läste radannonserna i lokaltidningen. Det var något med den här kvinnan som störde honom. För det första eftersom han inte visste  vad hon gjorde på ön. Han visste att hon var amerikanska för han hade känt igen den släpiga sydstatsaccenten när hon pratade med en kypare.  På den här ön var en amerikansk kvinna anställd på ambassaden eller något så sällsynt som en journalist".
Från sidorna 13 och 14 i Det sista han ville av Joan Didion. 2019. Atlas förlag

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras idag av  Astridterese på bokbloggen Betraktninger - tanker om bøger. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!