Klubben

Klubben. En undersökning, av DN - journalisten Matilda Gustavsson har väckt berättigad uppmärksamhet. Hon har gjort en saklig och oberoende research kring den s. k. Kulturprofilen Jean - Claude Arnault och hans ständiga brott mot kvinnofriden, hans ekonomiska transaktioner samt hans tveksamma samröre med Svenska Akademien. De friheter han tagit sig mot unga kvinnor som varit mer eller mindre beroende av honom och Forum, det vill säga den kulturscen han drev. Det var säker en fin verksamhet ifrån början, men medan den växte spårade den också ur. Konstnärer fick inte betalt och ibland försvann det tavlor. Den ständige pianisten, Love Drewinger,  fick aldrig någon egentlig lön. DN stöttade Forum med recensioner och uppslag. Redan 1996 fick dåvarande ständige sekreteraren i Sv. Akademien, Sture Allén,  ett brev ifrån konstnären Anna - Karin Bylund om Kulturprofilen. Han valde att ignorera det. När sedan Sara Danius beställde en oberoende advokatutredning av sakernas tillstånd blev det tydligt att Kulturmannen borde anmälas till ekobrottsmyndigheten. Detta röstades ner av ett större antal akademiledamöter. Likaså motsatte man sig Katarina Frostenssons utträde ur Akademien. Men hon kunde tänka sig att frånträda under en tid mot att Sara Danius fick avgå. Horace Engdahl hade chockat sin vän mångårige vän Kjell Espmark genom att aggressivt angripa Sara Danius och försvara Kulturprofilen. Arnaults hustru, akademiledamoten och den fantastiska poeten, Katarina Frostensons roll i det hela förbryllar. Hon var väl medveten om mannens förehavanden men hade inget att invända. Ekonomin var det hon som skötte. Som läsare tror en inte sina ögon. Och det kan inte ha varit lätt för Matilda Gustavsson att hålla rätt på alla turer, göra grannlaga intervjuer och se till att hon kunde stå för det hon skrev. Jag tycker att det är mycket bra gjort; välskrivet, sakligt och väl underbyggt. Men så fick hon också Stora Journalistpriset för reportaget som gav upphov till Klubben. Två frågor dröjer sig kvar: Hur kunde detta få pågå så länge trots att det var en offentlig hemlighet? Och hur står Katarina Frostenson ut?
Läs även Katarina Frostensons K. Så HÄR tyckte jag.

Titel: Klubben
Författare: Matilda Gustavsson
Förlag: AB
Tryckår: 2019
Antal sidor: 227

Tisdagstrion: Julstämning

Ugglans och Bokens tisdagstrio har idag ämnet julstämning. 
Tolka fritt men tipsa om tre böcker.

Fryst jul

1. Redan i september hade hon hela julen fryst.  

Nu har jag julen fryst, sa hon.
Nu är den i frysen, bara att ta fram.
Barnen greps av stort intresse
för den vita köksmöbeln,
med andakt närmade de sig
och berörde den hastigt med handen
och sprang så bort,
skrattande och jublande.
När julaftonsdagen kom
tinade hon upp deras jul.
Och så var den över.

Lars Huldén, Mellan jul och ragnarök

2.  Julklappsboken av Selma Lagerlöf. Finns att läsa t. ex. i En julbok (En bok för alla). Selma Lagerlöf berättar om en julafton när hon var 11 år och packade upp den ena tråkigare julklappen efter den andra (mestadels sybehör). Det hon verkligen längtade efter var en bok. Det var tradition att en på Mårbacka fick läsa så länge en ville på julnatten. Sista julklappen i säcken var verkligen en bok till henne. Men - inte alls den hon hade tänkt sig.

3. Jul bland bergen

 

 De kom över snön till brödets

renare snö, fumlade med det i sina grova
händer, fattade det med läpparna
likt djur, stirrade ned i den mörka kalken
där vinet glänste, kände det skarpt
mot tungan, skälvde som vid minnet
av en synd och hörde för ett ögonblick
kärleken skrika i hjärtats krubba.

De reste sig och återvände till sina magra
arrenden, som låg nakna i det ödsliga
decemberljuset. Deras horisont krympte
till den egna, steniga åkerlappen
med dess träd, där blåsten naglade fast
den förfärade kropp som inte hade bett
om att bli född.

R. S. Thomas, Ur Laboratories of the Spirit. 1975

R. S. Thomas var präst i en karg trakt av Wales. Medkänslan med de fattiga församlingsborna går som en röd tråd genom hans författarskap. 

Authors & Characters: Erik

Lyrans Authors & Characters gäller idag namnet Erik. Det går bra att vända och vrida efter behag.

Erik Johan Stagnelius, diktaren som var son till biskop Magnus Stagnelius i Kalmar och granne med kaos. Trots att Erik Johan Stagnelius liv blev så kort efterlämnade han en ansenlig litterär kvarlåtenskap. Han var ingen lycklig människa men när det gällde skrivandet fanns ingen osäkerhet. EJS samlade dikter finns i fem pocketband.

Maj Sara Johanna Berglund, född Olausson, har  ingått äktenskap med fabrikör Tomas Berglund, som är frånskild och nästan dubbelt så gammal som hon. Och det är inte den hon ville ha, men han råkade ju bli far till hennes barn. Maj är tjugo år och hon har svårt att finna sig tillrätta i graviditeten. Maj tänker mycket på sin stora kärlek, Erik, och på sin egen familj som hon tappat kontakten med. Ofta skriver hon brev i tankarna och längtar efter sin mamma. Maj är mycket ensam och har ingen att tala med eller få råd av. Hon och mannen känner inte varandra egentligen.

En smakebit på søndag

"Första gången Treat Morrison såg Elena McMahon satt hon ensam i Intercons kafé. Han hade tagit Americans morgonflyg från Washington, landat exakt klockan tio och hämtats av ambassadens chaufför som körde honom till Intercon där han lämnade in väskan, och där satt hon, den amerikanska kvinnan. Han trodde inte att hon var journalist (han kände de flesta journalister som bevakade den här delen av världen och journalister stryker alltid omkring tätt inpå ställen där de tror att storyn finns, och det var det fina i kråksången med att hålla i trådarna på en ö där storyn inte dykt upp i siktkorset ännu), en amerikansk kvinna som satt ensam vid ett bord dukat för åtta och läste radannonserna i lokaltidningen. Det var något med den här kvinnan som störde honom. För det första eftersom han inte visste  vad hon gjorde på ön. Han visste att hon var amerikanska för han hade känt igen den släpiga sydstatsaccenten när hon pratade med en kypare.  På den här ön var en amerikansk kvinna anställd på ambassaden eller något så sällsynt som en journalist".
Från sidorna 13 och 14 i Det sista han ville av Joan Didion. 2019. Atlas förlag

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras idag av  Astridterese på bokbloggen Betraktninger - tanker om bøger. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!

Fem en fredag v. 50: Häng

elisamatildas fredagsutmaning gäller häng.

Vart skulle du kunna gå där alla visste ditt namn?
Något av mina olika nätverk eller läsecirkeln
 
Vart går du för att vara runt folk men utan att behöva prata eller bli igenkänd?
Jag skulle nog gå på bio
 
Vart kan du gå för att känna dig hemma, utan att det är ditt eget hem?
Till något av mina syskon eller till en mycket god vän
 
Var äter du mat när plånboken är tunn?
Hemma.
 
Vad är ett känt ställe du önskar fanns i närheten av dig?
Kungliga Operan

Helgfrågan v. 50

Mia helgfråga: "Jag får en del recensionsexemplar plus att jag köper lite samt lyssnar på, ofta blir det de senaste böckerna. De som jag köpte på Bokmässan för kanske fem år sedan finns kvar i bokhyllan, olästa"😨.

Fokuserar vi för mycket på nya böcker och inte de som är 5-10 år gamla? (Jag menar inte klassiker nu)

Svar: Ja, när jag tänker efter är det så. Många nya böcker; ganska många gamla men de där som är 5 - 10 år gamla som varken är riktigt nya eller tillräckligt gamla blir nog bortglömda.

Bonusfrågan gäller om vi ska se något Luciatåg imorgon?
Svar: Ja. Har just strukit Luciasärken. Inte min utan barnbarnets.

Vi var rovdjur

I Novellix senaste utgivning finns en novell av Sara Stridsberg med titeln Vi var rovdjur. Den lilla läckra volymen innehåller en roadmovie om en far och två flickor. Det vill säga först var det bara en flicka men en vacker dag sitter där en liten flicka i baksätet med de korta benen sträckta rakt ut och en berlock långt ner på bröstet. Flicka nr ett blir inte särskilt glad när Johnny, flicka nr två, presenteras som hennes syster. Far kör bilen genom landskapen. De stannar och tvättar kläder i tvättautomater. De badar i sjöar och det visar sig att den lilla flickan är duktig på att simma trots att hon låtsat att hon inte kan. Det blir en drömlik färd mot något okänt ingenting. Allt är svävande och färgerna ses som genom sjövatten. Vad är dröm och vad är verklighet. Endast i sömnen är man fri. Johnnys  mor heter Blanche och hon behövde semester. Den äldre flickans mor bara försvann. Det känns som om tiden inte finns eller står stilla. Det hänger något olycksbådande i luften och en kan bara gissa hur det ska gå.

Den här novellen passar in på nr 19  i Ugglans och Bokens läsutmaning IV, Läs en novell som gavs ut 2019.