Barnbruden

Barnbruden, det vill säga tyska Hedvig Elisabeth Charlotta  giftes bort som 15 - åring med Gustav III:s bror hertig Karl. Det blev inget vidare lyckligt äktenskap. Den stackars flickan födde vare sig söner eller döttrar. Modern skriver besvikna brev till henne och hertigen, som är en riktig kvinnokarl, förebrår henne. I Anna Laestadius Larssons historiska roman Barnbruden möter en hovet och en mängd adliga personer som alla följer kungen nycker och infall. Det festas, spelas teater, leks, intrigeras och pengarna rullar. Ingen gör något vettigt eller har några ambitioner att göra det heller. De får sina håruppsättningar pudrade så det ryker om det; stryker blypasta över ansikte, hals och bröst och röd cinnober på läppar och kinder. Charlotta tycker att hon ser förfärlig ut.  Charlottes bästa väninna är Sophie von Fersen, syster till Axel och Fabian von Fersen. Hon är djupt förälskad i prins Fredrik, bror till kungen och hertig Karl. Men familjen Fersen kräver ett äktenskap med en greve Adolf Piper. Charlotta är förtvivlad över förlusten av väninnan, men beslutar sig för att ägna sig åt att ta hand om Pottungen, som sällskapat henne under nätter när hon varit mörkrädd. Kvinnorna har det över huvud taget inte lätt i det här samhället. De är helt underställda sina fäder och äkta män. Döttrar är mera en belastning medan sönerna får åka på bildningsresor. Men kvinnorna finner ändå vägar att stötta varandra. Författaren kan mycket vad det gäller svensk historia i allmänhet och Stockholms historia i synnerhet; seder och bruk under 1700 - talet; möbler, kläder, tapeter och så vidare. Barnbruden är mycket lättläst, bitvis spännande, men en blir liksom lite trött på det innehållslösa livet, falskheten och de evinnerliga intrigerna. Jag ville gärna tro att det fanns redliga människor även i de högre samhällslagren och att det uträttades ett visst arbete. Tids- och miljöskildringen är bra men det brister i personskildringen. Men jag kommer att läsa Pottungen, som är nästa del i serien. Jag vill veta hur det går för den lilla, rödhåriga fader- och lösa flickan.

Tisdagstrion: Europa runt

Ugglan & Bokens tisdagstrio v. 46: Europa runt
Vi får tolka hur vi vill.

1. Stefan Zweig, Världen av igår: en europés minnen. Zweig fick gå i landsflykt under kriget. På ett hotellrum i Brasilien nedtecknar han sina minnen av det gamla Europas undergång. Sekelskiftet, första världskriget och fram till andra världskrigets utbrott 1939. Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig.

2. Snöstormen av den ryske författaren och illustratören Vladimir Sorokin är en mycket annorlunda roadmovie som svårligen låter sig beskrivas.
Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till byn Dolgoje där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier.  Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika slag, bl. a. en snöstorm

3. La cucina av Lily Prior tilldrar sig på Sicilien. Det är en bok om bordets fröjder och köttets lusta som kom ut 2002 på Bra böcker.  La Cucina är ingen storslagen litteratur, men riktigt roande och näst intill burlesk i vissa lägen. Riktigt bra är avsnitten som handlar om gastronomi. Rosa Fiore är en mästare på matlagning alltsedan tonåren. Matlagningen är hennes glädje och tröst. I gårdens kök händer allt viktigt. En stor kärlekssorg drabbar Rosa Fiore och hon ger sig iväg till Palermo och får tjänst på ett bibliotek. Åren går och Rosa blir äldre och stadigare och har slagit sig till ro i sitt lilla hyresrum, strängt bevakad av sin 111-åriga hyresvärdinna. Då kommer l´Iglese och tar Rosa med storm. Han forskar i siciliansk gastronomi och där har Rosa mycket att lära ut. Själv är han mycket kunnig på erotikens område. Rosa är lycklig igen. För en tid.

Utmaning: Authors & Characters - Viktor

Lyran vill idag ha en verklig  en fiktiv Viktor. Eller något i den stilen. Vi har rätt så stor frihet.

Viktor Rydberg (1828 - 1895) skrev både romaner och dikter. Mest känd är romanen Singoalla om zigenarflickan och riddaren som blir kära i varandra. Deras familjer är lika oförstående som ogillande. Den vackra julsången Gläns över sjö och strand skrev han också. Och Tomten icke att förglömma. Viktor Rydberg hade många strängar på sin lyra. Utöver författandet var han journalist, språkvårdare, reigionsfilosof, översättare, kulturhistoriker och tecknare. 

Aase Bergs första roman har titeln Haggan. Viktor är Haggans älskade älskare. Båda är gifta och båda tänker begära skilsmässa. Sagt och gjort. För Haggan, alltså. Viktor drar på det hela. Hans fru blev så ledsen. Hustrun är Haggans hatobjekt nummer ett. Thelmas och Viktors himmelska möten varvas med hätska utfall. Rallarsvingar och råsopar avlöser varandra. Mycket träffsäkra iakttagelser och skarpa formuleringar gör att en vill stryka under och skriva av. Romanen är delvis autofiktiv; den är skoningslöst utlämnande och provocerande. Den är ingen hämndskrift utan en politisk hatskrift, sägs det. 

En smakebit på søndag

"Pojkarnas sköra röster steg och sjönk, trasslade in sig i varandra och gjorde sig återigen fria i en bedårande stämsång. Maria kyrkskola var denna Luciamorgon till ära klädd i nyhugget granris och
upplyst av hundratals flackande ljus. Den unge fattigläkaren och tillika radikale publicisten Filip Munter  nickade nöjd åt sin vän, författaren Thomas Thorild, deras plan verkade fungera över förväntan. Skolsalen var full av förnämnt folk, där fanns såväl välklädda borgardamer som adelsherrar som lockats att njuta av underhållningen, och skulle innan de gick, rörda av gossarnas talang skänka en rejäl slant till de fattiga härute på den södra malmen."

Från sidan 85 i Pottungen av Anna Larsson Laestadius

Läsutmaningen En smakebit på søndag sköts idag av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Endast en regel finns: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR

Fem en fredag v. 45: Jeopardy

Elisa Matilda Fem en fredag: "Den här veckans frågor tänkte jag att vi skulle göra något lite annorlunda. Jag säger svaren, och ni ställer frågorna. Känns det bekant? Det är Jeopardy! förstås! Fast på mitt eget lilla vis, såklart. Kommer bli jättekul att få läsa era frågor."

1. Det får mig att vilja ligga på soffan hela dagen.
Vad är en bra bok? 

2. Något som gör att pulsen ökar lite mer än vanligt.
Vad är bebisar? 

3. Det jag mest ser fram emot under november.
Vad är julljus, adventsstjärnor och träd med belysning?

4. Det är något jag går förbi varje dag.
Vad är kakelugnen? 

5. Utan det klarar jag mig inte i köket.
Vad är kylskåpet?

Helgfrågan v. 45

Så roligt att Mia är tillbaka med sin helgfråga!

Idag vill hon veta om vi läst något bra på sistone?

             

Jag har faktiskt läst både Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård och 
Mr Potter av Jamaica Kincaid och de var jättebra båda två. En vacker dag ska jag samla ihop mig och skriva om dem. 

Bonusfrågan gäller Fars dag och om vi firar den.
Tyvärr har jag ingen egen far att fira, men jag har köpt en evenemangsbiljett till maken. Barnen hör säkert av sig också.

Familjen Brontë

Ovanstående är en bild av de begåvade systrarna Brontë från Yorkshire målad av brodern Branwell. Från vänster till höger Anne, Emily och längst till höger Charlotte. Men aldrig har jag lagt märke till skuggan på pelaren mellan Emily och Charlotte. Branwell har målat in sig själv som en skugga mellan systrarna Emily och Charlotte. Så tragiskt. 
Universitetslektor Birgitta Berglund från Språk - och Litteraturcentrum i Lund berättar om familjen Brontë; naturligtvis med fokus på de tre skrivande systrarna. Emily var den omöjliga, egensinniga och bångstyriga. Som guvernant visade hon sig vara totalt olämplig, medan Anne och Charlotte visserligen inte alls tyckte om att vara guvernanter men i varje fall mera fann sig tillrätta.  Emily och Anne gifte sig aldrig. Charlotte var förmodligen kär i sin förläggare i London men han tyckte att hon saknade kvinnlig charm. Men fadern Patrick hade en pastorsadjunkt som gick och var kär i Charlotte i sju år innan han vågade sig på att fria. Charlottes far blev rasande. Hur vågade den lille pastorsadjunkten fria till hans berömda dotter? Charlotte själv blev mera häpen. Hon visste att hon inte var det minsta söt eller hade det minsta charm. Hon var liten och mager och hade dåliga tänder. När den värsta överraskningen lagt sig svarar Charlotte ja. De gifter sig och i åtta månader är de väldigt lyckliga tillsammans innan Charlotte dör. Det är troligt att hon var gravid för hon hade kraftiga kräkningar som tillsammans med annan sjukdom gjorde att den späda kroppen dukade under. Och så sitter den gamle fadern ensam i prästgården. Han har överlevt hustrun och alla sex barnen.
1847 var året då de tre systrarna publicerade var sin roman Charlotte: Jane Eyre; Emily: Svindlande höjer och Anne: Agnes Grey.
Anne skrev också Främlingen på Wildfell Hall, 1848. Där skildras ett äktenskap i sönderfall och alkoholism. Ingen vet var hon skaffat sig kunskaper om äktenskap och samlevnad. Hur en alkoholist fungerar hade hon lärt sig av brodern, Branwell. Anne dog 1849 ett år efter Emily.
Charlotte var den som blev sist kvar. Efter systrarnas död blev hon djupt deprimerad. 1849 kom hennes roman Shirley; 1853 Villette och slutligen 1857 The Professor (postumt). Birgitta Berglunds egen favorit bland dessa romaner är Jane Eyre; denna flicka som var så alldaglig men så full av vrede, kraft och energi. Jane Eyre har filmats massor av gånger, men ingen regissör har förstått att välja rätt skådespelare att gestalta huvudpersonen. Alla Jane Eyre har hittills varit alltför vackra. Fullständigt i onödan, tycker Birgitta Berglund.