Fem en fredag v. 37: Google

Elisa Mathilda
googlade fram fem frågor den här veckan:

1. Vilken hushållssyssla tycker du allra minst om?  
Att dammsuga

2. Vilket kollektivmedel använder du helst inte

Har inget emot någon del av kollektivtrafiken även om jag inte åker taxi så ofta

3. Vad är ett ljud du älskar?

Att lyssna till barnbarnen

4. Om du skulle måla en tavla av ett motiv du sett ifrån veckan, vad skulle det vara?

5.Vad är något du lärt dig den här veckan 

En hel del om benediktinorden grundad av Benedikt av Nursia

Veckans mening v. 37

"I barndomen susade somliga träd även vindstilla dagar."

Ur I andras skönhet av Adam Zagajewskij, Norstedts 2015

I översättning av Anders Bodegård 

Det här är Roberts idé och jag har länge tänkt hänga på

Helgfrågan v. 37

Mia undrar i sin helgfråga: 

Varför tror du författare väljer att skriva ihop?

Jag kommer allra först att tänka på det franska paret Willy och Colette som skrev ihop på så sätt att han tvingade henne att skriva och satte sedan sitt namn på böckerna. Sidonie Gabrielle Colette var fjorton år yngre än sin man, musikkritikern, och journalisten Henri Gauthier - Villard, pseudonymen Willy. När Colette debuterade 1900 med romanen Claudine satte maken sitt namn på boken. Ytterligare tre böcker om Claudine fick Willy som författare. Jag läste böckerna som mycket ung och var gruvligt upprörd över att Willy stängde in sin fru och inte lät henne komma ut förrän hon skrivit ett visst pensum.

Så småningom  tröttnade Colette på makens otroheter och paret skilde sig, sakta men säkert. Flera av Colettes romaner har dramatiserats och filmats; till exempel Chéri och Gigi.

Bonusfrågan faller på eget grepp. Jag är ganska duktig på att bevara hemligheter - även mina egna - så min mun är förseglad.

Utmaning: Authors & Characters - John

LYRAN: "Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna."
Roligt med en ny utmaning ifrån Lyran. 

Den första författar - John som dök upp i mitt huvud var John Le Carré. Hans allra mest välkända roman är Spionen som kom in från kylan. Här associerar jag till bilden av den ensamme, dystre Richard Burton i rollen som den likaledes enstörige George Smiley. Om jag försöker läsa John le Carré dröjer det inte länge förrän jag har tappat bort mig. Filmerna klara jag ganska bra. Men hur håller spionerna och kontraspionerna rätt på alla trådar? Hur klarar de att inte försäga sig? Hur vet de vem som är vän eller fiende? Hur lyckas de klara livhanken?

John som fiktiv karaktär får bli butlern i en av W M Thackerays stora romaner, The History of Pendennis, som jag kom i kontakt med när jag läste Kongsager av Mathilda Malling för ett par veckor sedan. Tant Helena, som är en huvudkaraktär i den boken, läste gärna Thackeray och särskilt då Pendennis. Arthur Pendennis är den unge mannen ifrån landet som kommer till London för att göra sin lycka. Thackeray gisslade sin tids seder och bruk. Inte nog med att han kunde skriva. Han tecknade också och hade utbildat sig i teckning i London.                                                                           

Tisdagstrion: Norrland

Helenas tisdagstrio har temat Norrland. Det är tillåtet att tolka som en vill.

1. Hitom himlen av Stina Aronson är en fantastisk bok som jag ofta drar fram i olika sammanhang. Emma Niskanpää är och förblir en oförglömlig karaktär i svensk litteratur. Hitorm himlen är en modern klassiker. 

2. Lifterskan av Cannie Möller.
Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv.

3. Norrlands akvavit av Torgny Lindgren.  Olof Helmesrsson, 83, f. d. predikant återvänder efter femtio år till Avabäck i Västerbotten där ha en gång frälste fyrahundrasexton själar (och dessutom införde tandborstningen). Nu är förhållandet det motsatta. Olof Helmersson har tappat tron och tänker nu även omprogrammera de frälsta. Olof tänker inte riktigt på att församlingen troligtvis minskat. Detta är så  Torgny lindgrenskt.                      

PS! Skandal! Glömde en favorit: PO Enquist, Västerbotten. Läs till exempel Liknelseboken, den kärleksroman han aldrig trodde att han skulle skriva. DS

Prästkragsbukett

Kanske blir denna Prästkragsbukett från Ellen Keys Strand färdigbroderad om jag samtidigt lyssnar på Litterära samtal. Kerstin Wixe samtalar med tio av våra främsta författare om skrivandet och författarlivet. En möter P O Enquist, Katarina Frostensson, Knausgård, Aino Trosell, Majgull Axelsson, Klas Östergren, Sara Kadefors, Åsa Larsson, Torgny Lindgren och Bob Hansson.
Ellen Keys Strand; Ett hem för själen. Ingela Bendt har skrivit om Strand.

En smakebit på søndag

" När jag föddes existerade inte namnet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande av gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bra gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons, medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."
Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller. Övers.: Niclas Nilsson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.