Veckans mening v. 37

"I barndomen susade somliga träd även vindstilla dagar."

Ur I andras skönhet av Adam Zagajewskij, Norstedts 2015

I översättning av Anders Bodegård 

Det här är Roberts idé och jag har länge tänkt hänga på

Helgfrågan v. 37

Mia undrar i sin helgfråga: 

Varför tror du författare väljer att skriva ihop?

Jag kommer allra först att tänka på det franska paret Willy och Colette som skrev ihop på så sätt att han tvingade henne att skriva och satte sedan sitt namn på böckerna. Sidonie Gabrielle Colette var fjorton år yngre än sin man, musikkritikern, och journalisten Henri Gauthier - Villard, pseudonymen Willy. När Colette debuterade 1900 med romanen Claudine satte maken sitt namn på boken. Ytterligare tre böcker om Claudine fick Willy som författare. Jag läste böckerna som mycket ung och var gruvligt upprörd över att Willy stängde in sin fru och inte lät henne komma ut förrän hon skrivit ett visst pensum.

Så småningom  tröttnade Colette på makens otroheter och paret skilde sig, sakta men säkert. Flera av Colettes romaner har dramatiserats och filmats; till exempel Chéri och Gigi.

Bonusfrågan faller på eget grepp. Jag är ganska duktig på att bevara hemligheter - även mina egna - så min mun är förseglad.

Utmaning: Authors & Characters - John

LYRAN: "Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna."
Roligt med en ny utmaning ifrån Lyran. 

Den första författar - John som dök upp i mitt huvud var John Le Carré. Hans allra mest välkända roman är Spionen som kom in från kylan. Här associerar jag till bilden av den ensamme, dystre Richard Burton i rollen som den likaledes enstörige George Smiley. Om jag försöker läsa John le Carré dröjer det inte länge förrän jag har tappat bort mig. Filmerna klara jag ganska bra. Men hur håller spionerna och kontraspionerna rätt på alla trådar? Hur klarar de att inte försäga sig? Hur vet de vem som är vän eller fiende? Hur lyckas de klara livhanken?

John som fiktiv karaktär får bli butlern i en av W M Thackerays stora romaner, The History of Pendennis, som jag kom i kontakt med när jag läste Kongsager av Mathilda Malling för ett par veckor sedan. Tant Helena, som är en huvudkaraktär i den boken, läste gärna Thackeray och särskilt då Pendennis. Arthur Pendennis är den unge mannen ifrån landet som kommer till London för att göra sin lycka. Thackeray gisslade sin tids seder och bruk. Inte nog med att han kunde skriva. Han tecknade också och hade utbildat sig i teckning i London.                                                                           

Tisdagstrion: Norrland

Helenas tisdagstrio har temat Norrland. Det är tillåtet att tolka som en vill.

1. Hitom himlen av Stina Aronson är en fantastisk bok som jag ofta drar fram i olika sammanhang. Emma Niskanpää är och förblir en oförglömlig karaktär i svensk litteratur. Hitorm himlen är en modern klassiker. 

2. Lifterskan av Cannie Möller.
Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv.

3. Norrlands akvavit av Torgny Lindgren.  Olof Helmesrsson, 83, f. d. predikant återvänder efter femtio år till Avabäck i Västerbotten där ha en gång frälste fyrahundrasexton själar (och dessutom införde tandborstningen). Nu är förhållandet det motsatta. Olof Helmersson har tappat tron och tänker nu även omprogrammera de frälsta. Olof tänker inte riktigt på att församlingen troligtvis minskat. Detta är så  Torgny lindgrenskt.                      

PS! Skandal! Glömde en favorit: PO Enquist, Västerbotten. Läs till exempel Liknelseboken, den kärleksroman han aldrig trodde att han skulle skriva. DS

Prästkragsbukett

Kanske blir denna Prästkragsbukett från Ellen Keys Strand färdigbroderad om jag samtidigt lyssnar på Litterära samtal. Kerstin Wixe samtalar med tio av våra främsta författare om skrivandet och författarlivet. En möter P O Enquist, Katarina Frostensson, Knausgård, Aino Trosell, Majgull Axelsson, Klas Östergren, Sara Kadefors, Åsa Larsson, Torgny Lindgren och Bob Hansson.
Ellen Keys Strand; Ett hem för själen. Ingela Bendt har skrivit om Strand.

En smakebit på søndag

" När jag föddes existerade inte namnet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande av gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bra gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons, medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."
Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller. Övers.: Niclas Nilsson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Kongsager

Kongsager - eller som romanen heter på svenska Släktmötet på Kungsåkra - skrevs av Mathilda Malling 1928. Båda titlarna är bra. Kongsager/Kungsåkra är faktiskt någon sorts huvudkaraktär i boken; navet kring vilket allt och alla rör sig. Ägare till Kongsager är Jesper Dobberan som tänker fira sin 75 - årsdag med en stor sammandragning av släkten. Han är änkeman efter Adelheid som var den som hade förmögenheten. Äktenskapet blev barnlöst, men det saknas inte intressenter till Kongsager. Farbror Jesper har också sina favoriter. Det finns tre föräldralösa flickor som fostrats upp av en syster till honom och som han tycker sig stå i skuld till efter det att han behandlat deras far illa. Den äldsta Arna, ingår ett resonemangsäktenskap för att rädda den gård som är flickornas. Hon offrar sig för sina systrar. Emma, mellanflickan, vill skriva. Lusten att skriva finns i släkten och verkar vara helt accepterad. Emma finner sig väl till rätta på Kongsager dit hon blivit bjuden på obestämd tid. Den yngsta, Minnie, ägnar sig framför allt åt att vara vacker. Ett par yngre kvinnor uppvisar likheter med Berta Funcke - huvudperson i Stella Kleves/Mathilda Mallings skandalroman från 1885 med samma namn. Yta, flärd, fester dygnet runt; tomt och renons på planer och innehåll och ett omåttligt begär efter sensationer. Bojan är till ex en sådan kvinna "född till mannekäng och med ungefär lika mycket hjärta och fantasi som en sådan". Tant Gunilla finns vid sin bror Jespers sida. Hon är en storslagen kvinna älskad av så gott som alla. Intressant är att hon läser Baudelaire och hennes favorit är Henri Beyle. Här diskuteras kvinnor med kortklippt och bobbat hår och sådana som valt bort spinnrocken för ratten. Ett ungt äktenskap är på väg att gå i kras. Vad ska farbror Jesper säga? Pengar är klyftan som skiljer folk och folk, sägs det. Miljön är Skåne, troligtvis den västra delen. När det äntligen blir farbror Jespers födelsedag den 4 augusti har mycket klarnat för en del av kontrahenterna och farbror Jesper har slutligen kommit fram till en lösning han är nöjd med. Det finns mycket av olika slags ensamhet i Kongsager. Kvinnornas/flickornas villkor belyses. En får en känsla av nytt som rör sig i tiden och som kan verka svåröverkomligt för många. Vad är vänskap? Ska en gifta sig av kärlek eller  ingå resonemangsäktenskap? Jag har den bestämda känslan att Mathilda Malling har lagt ner mycket av sig själv och sina tankar i den här romanen. Romandebuten aktualiseras och barndomens Skåne återupplivas. Mathilda Malling har nu bott i Köpenhamn i 38 år. Hon är 74 år och kanske känns det bra att i Kongsager åter besöka fosterlandet?
Den här boken passar in på nr 31 i Roberts Kaosutmaning: Läs en bok på ett annat språk än svenska och engelska.