skip to main |
skip to sidebar
"Om det bara ville regna, tänkte Ingmar där han stod böjd över den praktfulla Madame Hardy och lät fingrarna vandra längs med bladen. De gamla grenarna var beskurna sedan länge och överallt sköt det nya skott. I slutet av månaden skulle det komma vita, ibland ljusrosa blommor och omsluta det lilla gröna ögat i mitten. Mjuka blad som skyddade knoppen där inne. Växtbädden hade fått ordentligt med kogödsel i en väl avvägd blandning av jord och sand så att marken omkring busken fick den där riktigt leraktiga konsistensen. Allting var förberett, det fanns inte mycket mer att göra, ändå tyckte han om att stå där och ägna sig lite åt henne. Hon var en tålig och pålitlig ros som sällan drabbades av sjukdomar eller skadedjursangrepp. Perfekt placerad på en halvskuggig plats som gav all näring hon behövde. Om det bara inte hade varit så torrt."
Från sidan 5 i Regnmannen av Jonas Karlsson.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
I Fru Fannys son, 1905, av Annie Quiding, har fru Fanny gått ur tiden - hon stupade på sin post - och hennes man Arnold har varit i Indien i femton år. Det blev aldrig av att Fru Fanny återförenades med mannen. Hon hade jämt för många järn i elden. Hennes son, Kurt, har inte haft kontakt med "nya pappan" på fem år. Men nu känner han sig ensam och skriver ett brev till sin "Aldrig förgätne gamle vän!" Arnold Scheffer i Kalkutta svarar med glädje "Min gosse!" Och så är kontakten återupprättad. Kurt skriver halvhjärtat på en avhandling om lippierna. Kurt tycker att hans första plikt är att utveckla sin personlighet; mitt jag är mitt verktyg. Arnold har en annan inställning till livet. Han talar om offer och försakelse. Han tror på Brahman, världssjälen. Arnold har utöver sina uppgifter på universitetet ett arbete om det ariska lynnets och föreställningskretsens inflytande på kristendomens utveckling. Kurt är verkligen i beråd. Han har blivit kär i sin bäste vän Gunnars fästmö, Oleana. Kurt är rik och är verkligen inte beredd att försaka. De diskuterar brevledes och Arnold bjuder Kurt till Indien. På hemmaplan är släkten bekymrad. Kurts moster Eva skriver till Arnold och ber om hjälp. Tant Julia, en gammal kvinnosakskämpe, är den enda som håller det unga paret om ryggen. Hon blir också den som kommer att skriva det ödesdigra brevet som får Arnold att göra slag i saken och åka hem till Sverige. Fru Fannys son är inte fullt så lättläst och omedelbar som Quidings/Åkerhielms tidigare romaner, men det kan kanske bero på den manliga brevväxlingen och synvinkeln. Slutet kommer oväntat och chockartat.
1904, medan Annie Åkerhielm fortfarande var Annie Quiding, skrev hon romanen Fru Fanny. Fanny har ett livsintresse vid sidan av familjen och det är kvinnosaken och rösträtt för kvinnor. Fanny är dotter till en förmögen bankdirektör, Gotthard Hein, den personifierade borgarhögfärden. Fanny har varit gift och har i första äktenskapet en son som heter Kurt. Hon gifter om sig med en yngre, vacker tämligen medellös man som dock har doktorerat vid blott 24 års ålder. Arnold ägnar sig åt Rig Veda - studier. Ingen i familjen är särskilt intresserad av hans förehavanden, men svärfar släpper i alla fall till pengar. Fannys syster Eva är gift med Bengt som är adelsman och löjtnant. Svärfars pengar betyder mycket även här. Arnold är en leende, lidelsefri man som vill ha det svalt och fritt omkring sig. Fru Fanny är intensiv och älskar för mycket. De får dottern Etty, som blir dödssjuk medan hennes mamma befinner sig på en kvinnokongress i Köpenhamn. Redan tidigare har sonen Kurt fått uttrycka : Du är igen riktig mamma som Gunnars och Eriks. Men inget biter på Fanny. Hon startar ovanpå allt en tidskrift. Arnold ruvar på sina egna planer och meddelar en vacker dag att han tänker åka till Indien 4 - 5 år. Vill Fanny följa med? Fanny hatar Arnolds arbete. Hon framhåller att hon ju också har en verksamhet hon vill ägna sig åt. "Kasta skräpet över bord", säger Arnold. Kvinnans plats är hos mannen. Hon ska leva mannens liv eller hålla sig ur hans väg. Mannens plikt riktar sig utåt i världen; kvinnans inåt i hemmet. Kvinnorörelsen innebär en rasdegeneration, enligt Arnold. Cyniskt och förhatligt påstående, rasar Fanny. Kvinnorna utvecklas kanske, men männen försämras och blir karaktärssvaga, ömkliga och gosselika, mässar Arnold. Hans åsikter förvånar mig som läsare. Han har utvecklats till en riktig patriak i all stillhet.
Jag vet att fru Fanny sedd med dåtidens glasögon ansågs vara ett angrepp på kvinnorörelsen, men ur min synvinkel uppfattar jag den ungefär tvärtom. Fru Fanny arbetar för kvinnornas sak - trots en del splittring i leden - och hon trotsar både mannen och familjen i övrigt. Hon tycker att kvinnor kan klara två livsuppgifter på en gång. Den jag kan tycka sitter i kläm i den här välskrivna romanen Fannys son, Kurt Lorin.
Förmodligen kastas det lite ljus över honom i romanen Fru Fannys son från 1905.
Fröken Christina har hjälpt till med Mias helgfråga även den här veckan.
En bok att ge bort till en student
Det kan vara svårt om en inte känner studenten ifråga.
Naturlära av Lars Lerin. För den naturintresserade
Svenska noveller. Från Almqvist till Stoor För den litteraturintresserade
Svensk poesi. För den litteraturintresserade
Studentköket: Budget. För den hungriga
Agneta Pleijels debutroman, Vindspejare, kom ut 1978. Hon berättar om hur hon börjar skriva en bit för varje dag tills det börjar gå av sig själv. Hon reser till Paris och skriver där och hon åker också till Java och skriver där. Vindspejare är en roman om hennes släkt och den utspelas till stora delar i Indonesien, eller Nederländska Indien som det hette då. Berättelsen är en blandning av fakta och fiktion, drömmar och minnen. Kronologin är uppbruten. Vissa händelser går inte att belägga och då får fiktionen fylla i. Abel och Oskar är bröder. De är väldigt olika. Oskar är den som vill komma sig upp i världen. Abel vill måla. Oskar reser ut i världen och hamnar på Java dit han också lockar Abel. Abel är förlovad med Estrid som får stanna hemma och vänta och vänta. Abel möter den vackra Lientje, som är kontorist på Oskars mäklarfirma. Hon blir mormor till berättarjaget och Abel morfar. Si kallas berättarjagets mor; uppvuxen i Surabaya. Hon och dottern åker tillbaka till Java efter många år och finner sig vara ägare till inte mindre än fem hus varav ett är morfars och mormors hus. Si förvånar sin dotter genom att plötsligt fråga efter avräkningen på 54 års hyresintäkter. Men det finns inte många rupier att hämta. Förvaltaren har fört ett utsvävande liv. Vindspejare är en livfull, färgrik och sinnlig roman som är svår att göra rättvisa åt. Flera i den tidigare släkten får sina öden dokumenterade. Vindspejare berättar också en del av Indonesiens historia med holländska kolonisatörer, revolution och rysk ockupation. Agneta Pleijel har fått många priser; bl. a. Lagerlöfpriset och Övralidspriset.
Johannas deckarhörna: Nu är våren på väg att övergå i sommar och det är dags att summera
vårens favoriter. Därför handlar topplistan idag om vårens bästa böcker,
dvs guldkornen bland det vi läst under mars, april och maj
1. Tre systrar av
Dyster rapport från Maos Kina. Alla människor är underkastade ett system, men kvinnornas situation är förfärande
2. Fallet Sigrid Gillner av Eva F. Dahlgren
En fantastiskt skickligt skriven biografi över en rakryggad människa som alltid stod för sina åsikter och även kunde erkänna när hon haft fel.
3. Den goda dottern av Karin Slaughter
När jag äntligen kom mig för att läsa en roman av Karin Slaughter blev jag glatt överraskad. Spännande och psykologiskt trovärdigt.
4. Pachinko av Min Jin Lee berättar ett stycke okänd historia som man inte vill tala om i
Japan. Romanen tilldrar sig i Sydkorea och Japan. Pachinko är en bred episk roman och en släkthistoria som spänner över fyra generationer.
5. Odla i stan av Peter Streijffert är en entusiastisk och lärorik bok som kan få vem som helst att störta ut och åtminstone köpa en pallkrage. Handfast och rolig.
I Karin Smirnoffs andra roman, Vi for upp med mor, mötes läsaren av tvillingparet, albinobarnen Jana och Bror Kippo igen. Släkthistorien upprepas men betraktas ur en annorlunda synvinkel. Syskonen ska begrava sin mor, Siri Rahannis, i Kukkojärvi. Jana träffar sin kusin Jussi Rahannis och han berättar om sin upplevelse av Siri, som var hans moster och ständiga tillflykt. Tycke uppstår mellan Jana och Jussi. Bror möter den religiösa sekten som kallas gemenskapen och styrs av en diktatorisk pastorsilas (Karin Smirnoff skriver för det mesta alla namn så). Kvinnorna i sekten är andrahandsvarelser i jesuskappor och klutar på huvudet. Deras främsta uppgift är att föda barn. Bror blir ett lättköpt offer, men pastorsilas har inte räknat med Jana, som är beredd att offra sitt liv för bror Bror. Jana rotar i släktens historia och uppdagar häpnadsväckande saker. Syskonen hittar brev som modern skrivit till dem och deras döda storasyster Maria. Maria var moderns favorit. Jana och Bror förstår att modern inte vetat att Maria är död och att Maria inte fått veta vem som var hennes far. De ärver sin mors lilla hus men upptäcker att det är fullt bebott av kimmorantala och hans syndiga Maria Magdalena som för det mesta är berusad. Nu är hon dessutom gravid. Jana har mycket att rådda med. Men hon är orädd intill det dumdristiga och hon har ett hjärta för de svaga och hjälplösa i samhället, såsom gravida havande kvinnor, negligerade spädbarn och misshandlade hundar och hon trotsar både pastor silas och kimmorantala som är livsfarliga män var och en på sitt sätt. Vi for upp med mor handlar väldigt mycket om moderskap och mäns våld mot kvinnor. Den handlar också om konservativa, instängda och patriarkaliska samhällen. Karin Smirnoffs speciella språk är lika energiskt som någonsin Jana själv. Som läsare önskar en Jana lite lugn och ro och lycka. Tyvärr är hon ganska stukad av livet och har svårt att ta emot, men vem vet vad som kan hända i nästa roman. Vi for upp med mor slutar nämligen såväl bokstavligen som bildligen med en cliffhanger.
Titel: Vi for upp med mor
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Tryckår: 2019
Antal sidor: 349
Inlägg
