Midsommarbrud

Elisabeth Östnäs har skrivit sista delen i Historiska medias serie Släkten. I del 10 har vi kommit fram till mitten av 1400 -talet. Bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson blir trots sitt fysiska handikapp utsedd att leda missnöjda bönder och andra i uppror mot Erik av Pommern som satt i Köpenhamn och krävde allt högre skatter av sitt folk. Först och främst ger sig upprorsmännen på jakt efter Eriks fogdar i Sverige. Prästerskapet var inte sena att suga ut folket heller. Engelbrekt är en begåvad man med talets gåva. Hans unga hustru Karin har blivit bortgift för pengar och mot sin vilja Efter en tid i mannens gård återvänder hon till sitt hem. Hon står inte ut med frillan Gertruds regemente. Dessutom hade hon själv valt en man åt sig. Men han blev i sin tur bortgift med en kvinna han aldrig tänkt sig. Det är ur Karins perspektiv romanen berättas. Karin kommer att följa Engelbrekt i hans fredliga förehavanden lika väl som i strid. Precis som de andra männens fruar. Somliga kvinnor är också stridande. Engelbrekt fann att han släppt lös krafter han inte kunde styra. Han hade gärna hållit sig till fredliga förhandlingar. Karin har funnits i verkliga livet liksom de flesta av de andra personerna som figurerar i romanen. De historiska händelserna är helt autentiska. Karins livslånga kärlek till Folke, den man hon älskade men (nästan) inte fick, är både rörande och bitterljuv. Men äktenskapet med Engelbrekt blir inte olyckligt ändå. Hon uppskattar honom på många sätt och beundrar och stöttar honom. Engelbrekt förstår sig på människor; Karin och Folke har speciell hand med hästar och hundar. Jag gillar alla gamla ord en får slå upp, som byttgräs, mjöhund, örsar. Och en får repetera Hansan, Tyska orden, Kalmarunionen, beginer, drottning Filippa och Jösse Erixon. Välskrivet, väldigt väl dokumenterat;  en av de allra bästa om inte rent av den bästa i Historiska medias serie Släkten. Researchen är viktig och det allra roligaste, säger Elisabeth Östnäs.

Veckans topplista v. 3 - Brittisk feel - good

Johanna på bloggen Johannas deckarhörna vill att vi listar 5 brittiska feelgoodförfattare.
Det blev inte lätt. Hittade två i min egen hylla. Resten har jag sökt mig fram till.

Jenny Colgan, Christmas at the Cupcake Café har jg i hyllan. Jag har läst den för flera år sedan och tyckte att den var ganska trevlig med kakrecept och allt.

Lucy Dillon, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar,  finns också i min hylla men tro inte att jag läst den fastän min syster påstår att hela serien är riktigt trevlig.

Lucy Diamond, Strandcaféet finns inte i min hylla. Jag har över huvud taget inte läst något av henne. Men, vem vet. det kanske blir! Dessutom heter hon egentligen Sue Montgredien.

Judy Leigh, Damen som köpte en buss och bara drog finns inte i hyllan. Blotta titeln får jag utslag av.

Sophie Kinsella = Madeleine Wickham har skrivit bl.a. The secret dreamworld af a shopoholic. Har dock inte läst något av henne.

Japonism och ikigai

Japonism, Ikigai, Skogsbad, Wabi - Sabi och mycket mer. Av Erin Niimi Longhurst. Författaren är japansk/amerikansk.  Japonismen är konsten att bli mer nöjd med livet. Ordet japonism användes första gången på 1800 -talet som ett uttryck för västvärldens enorma intresse för japansk konst, kultur och design. Ikigai vetyder syfte. Om en väljer att inte försöka har en ju inte heller möjligheten att lyckas. Att inte lyckas är resultatet av att inte försöka.
Utgivare: HarperLife. I översättning av Bodil Bergh
Justyn Barnes har skrivit Ikigai: meningen med livet. Övers. Susanne Nobel. Tukan förlag

                                                      

Ikigai : hitta din väg till ett långt och lyckligt liv. Av Garcia Hector. Övers. Elisabeth Helms. Norstedts förlag            

En smakebit på søndag,

"Chernek Kuritzev hette en rik handelsman som bodde i ett stort, vackert utsmyckat trähus i den stora staden Kiev vid Dnjeprs strand. Det är den stad folk norrifrån kallar Könugård. Han handlade med lyxvaror, mest med slavar och sidentyger , och hade kunder av alla slag: khazarer, bulgarer och ruser, sveoner, daner och varjager. Hans släkt var av rusisk härkomst och hade flyttat från Novgorod som nordmännen kallar Holmgård för två generationer sedan. Affärerna gick bra och han hade många vänner och beskyddare bland   härskarna i det mäktiga Kiev Rus. Bland dem var han känd som Chernek Eleganten för han tyckte om att visa sina varor genom att glå klädd i ett urval av sina vackraste sidentyger draperade kors och tvärs över kroppen, med ett litet följe av slavinnor lika elegant uppklädda. I broderade sidentofflor och med håret flätat med pärlor kom de trippande efter honom på de stadiga träplankor som täckte Kievs gator."  Från sidan 17 i Blandat blod av Katarina Mazetti; första delen i Historiska Medias serie Släkten.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter läsutmaningen En smakebit på søndag den här veckan. Inga spoilers är enda regeln. Fler smakebitar HÄR.

Vaxade juveler och brända hjärtan

Tredje delen i Ewa Klingbergs Huskvarna - serie har titeln Vaxade juveler och brända hjärtan. Precis som i tidigare delar har vi två tidsplan; ett nu och ett då. Marika heter huvudpersonen i nu - delen. Hon är en vilsen, rotlös kvinna som tillfälligt återvänt till Huskvarna och fått ett arbete som innevaktmästare i kyrkan. Det är precis detsamma som städerska, men i alla fall. Hon är ändå inte så ensam i världen som det kan förefalla. Kvinnan i dåtid heter Karolina och henne träffar en i Eksjö 1865. Karolina är dotter till en vaxblekare (ja, det är bara till att googla). När fadern dör tar Karolina för givet att hon och systern kan driva verksamheten vidare. Fogden Hans Crona tar henne snabbt ur den villfarelsen. En måste ha ett speciellt tillstånd som hon som kvinna inte kan få. Modern Alma, som är änka, kunde ha fått det om hon inte suttit i rullstol. Alma, som är en hjärtlös kvinna, kommer på "lösningen". Här uppenbaras med all önskvärd tydlighet hur förtryckta kvinnorna var i ett samhälle där männens vilja var lag. En följer Marikas och Karolinas respektive öden. Karolinas griper av naturliga skäl mest. Som vanligt får Ewa Klingberg till ett elegant slut. Och som vanligt får en lära sig något nytt. Och som alltid har hon en speciell värme i sina välskrivna romaner. Men i den här finns en svärta som jag inte känt i de två tidigare romanerna. Och en fråga om ett beteende ärvs i generationer. Ewa Klingberg har tagit ett steg till. Detta är den bästa av hennes romaner. Hittills.

Bokbloggsjerka 11 - 14 januari

Annika frågar oss: Vilka boksläpp ser du fram emot under 2019?

1. 64 av Hideo Yokoyama
2. Starkt kul av Micael Dahlén
3. Nitton kvinnor. Berättelser om syriskt motstånd av Samar Yazbek 
4. Jag föreslår att vi vaknar av Beate Grimsrud
5. Den försiktiga resenären av Merete Mazzarella

6. Anders Hansen, Skärmhjärnan
7. Saugenay av Lise Tremblay

8. Hon var som jag. En memoar om Alzheimer av Wendy Mitchell
9. Besökaren av Cannie Möller

Dessa böcker kommer under våren. Höstens utgivning känner jag inte till.

Helgfrågan v. 2

Mias bokhörna: "Jag har tänkt mycket på val av böcker, framförallt vilken genre man väljer. Förr läste jag bara deckare men numera blir det gärna feelgood böcker och en och annan fantasy."

Jag tycker nog att val av genre ändrar sig hela tiden. Jag läste många fler deckare tidigare. Nytt på senare tid är historiska romaner, feel - good - romaner och dystopier. Barndomsskildringar väljer jag ofta bort eftersom de nästan alltid handlar om barn som far illa på ett eller annat sätt. Sci - fi, fantasy och romance hoppar jag gärna över. Just nu i alla fall är det väl bäst att säga.
Skräck, vampyrer och zombies intresserar mig inte alls heller, förresten. 

Bonusfråga: Har ni plockat bort julen än?
Jag smyger undan lite då och då av julpyntet. Granen har jag ett gott öga till trots att den fortfarande doftar gran. Hyacinterna är billiga nu så det har jag burit hem några stycken. Mina amaryllislökar har överträffat sig själva och blommar och blommar så de får naturligtvis stå i det längsta.