Tematrio - GUL

Lyran: "Dags för en ny vecka och ett nytt tema, denna vecka på den varma färgen GUL. Var fantasifulla eller välj helt enkelt gula böcker, helt upp till er."

1. Gul ondska av Peter Gissy har i flera romaner haft sin gamle deckarhjälte Mortland som protagonist. Mortlandböckerna har sin egen fanclub. I Gul ondska
bryter han tema och låter handlingen  sammanfalla med jakten  på sin biologiska far. Den tangerar också sudettyskarnas historia efter andra världskriget. Det är i den meningen en historisk deckare, även om det förstås handlar om fiktion.

2. Det gula pensionatet av Per Wästberg.
"En svart humoresk, ett absurt mysteriespel, en samhällssatir, en självbekännelse, en nordisk svampbok? Poetisk, uppsluppen, bitsk, argsint, melankolisk, hemlighetsfull – denna utmanande ”händelselösa” roman med alla sina slingertrådar är utan motsvarighet i Per Wästbergs författarskap." Så beskrivs romanen på Wahlström&Widstrands hemsida

3. Den gula hästen av Agatha Christie.
I Uppenbarelseboken i Nya Testamentet kommer döden ridande på en gul häst.
Huvudperson i boken är författaren Mark Easterbrook, som bland annat får anledning att fråga sig huruvida det är möjligt att mörda med telepati. Varken Hercule Poirot eller miss Marple medverkar i denna roman. Mark möter dels deckarförfattaren Ariadne Oliver, som medverkar i Korten på bordet och många andra romaner med Poirot, och ett par av de övriga misstänkta från just Korten på bordet, och dels kyrkoherdeparet Dane Calthorpe, som miss Marple träffar i romanen Mord per korrespondens. Så på sätt och vis knyter denna bok ihop Poirots och miss Marples "universa"

En smakebit på søndag

Mie var i full gång vid köksön, när jag kom in. Jag var tvungen att kindpussa henne medan hon stod med utsträckta armar och durumdeg mellan fingrarna. Det såg ut som simhud. Pizzorna måste självklart vara hemlagade. Så kom hon på att det trots allt bara var tredje gången som Georg inte var med. och skyndade sig att tvätta händerna. Jag tvekade lite för länge innan jag gav efter för hennes kram. Hon är bara skinn och ben, för ett par år sedan var hon stor som Obelix, men så bestämde hon sig för att bli smal. För Mie är allt ett beslut, en plan. Hon löper kommunen runt varje morgon, och om Stefan frågar om hon inte vill ha ett glas vin, svarar hon att hon hellre vill spara de kalorinerna till något annat. Som vanligt var det Stefan som hade släppt in mig. När Mies föräldrar kommer flyger hon iväg för att möta dem ända ute på trädgårdsgången. Är jag småaktig? Ja, det är jag, men det är familjen, Anna. Den gör oss små om det bara är den vi har som måttstock. Man måste hemifrån. Kommer du ihåg hur bråttom vi hade att ge oss iväg?
Från sidan 17 - 18 i Ofta är jag lycklig av Jens Christian Grøndahl, översatt av Peter Stenson. Atlantis förlag

Den här vecka är det Astrid Terese på  den norska bokbloggen Betrktninger   som har hand om En smakebit på søndag, en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 
Fler smakebitar HÄR

Från doktorsstolens tid

Historiska media

I En ny tid av Ida Jessen fick en lära känna lärarinnan Lilly Høy och sedermera doktorinnan Vigand Bagge. Själva doktorn fick en inget riktigt grepp om. Han var tyst och tvär men otroligt hängiven sina patienter. I Ida Jessens nya roman Doktor Bagges anagram är det Vigand Bagge som har ordet. Han är tjugo år äldre än hustrun och hans hälsa vacklar. Men det är det ingen som vet. Jo, möjligen doktor Eriksen som vikarierar när Vigand Bagges smärtor blir för svåra. När han blir uppmanad att skriva en artikel om hur det är att vara läkare och säger han naturligtvis nej. Men hur det nu är så börjar han skriva ner minnen allt eftersom de dyker upp. Och då kommer det där med barndomen som en väntat på. Fadern var en hård uppfostrare men Vigand Bagge beundrade fadern gränslöst. De hade en ordlös förståelse och behövde inte prata. Modern hatar han oresonligt och vill inte ha henne i sitt liv. Han upplever henne som kletig och i grunden ointresserad och falsk. Doktor Bagge älskar ensamhet och tystnad. Lilly älskar att prata. Hon är socialt kompetent och har många bekanta i byn. Ibland tar doktorns patienter en runda inom Lilly först. Doktorn känner också många men från ett annat håll. De båda makarna är verkligen varandras motsatser. Vigand Bagge har en  stoisk livshållning medan Lilly är böjligare och mera ödmjukt vardaglig. De har mycket de borde tala om, till exempel barnlösheten. Båda sörjer över den, men doktorn vill inte tala om den. Lilly har förslag på lösning, men Vigand Bagge vill inte prata. Jag märker att jag funderar mycket på dem båda. Var för sig. Inte tillsammans. Jag läste också Doktor Bagges anagram två gånger. Och jag tog fram En ny tid igen. De båda tunna böckerna innehåller så mycket. Språket är underbart och Lilly Høy och Vigand Bagge lever och växer vidare långt sedan jag slagit igen de båda romanerna. Vackert omslag och en mycket kompetent översättare, Ninni Holmqvist, gör sitt till att även denna roman blir en otroligt njutbar läsning. Jag beundrar doktor Bagge, något mer förstår jag honom, men jag skulle inte säga att jag känner honom. Men det gör ju å andra sidan inte hans hustru heller. Historiska media 2018

Helgfrågan v. 40

Mias helgfråga: Har du fått hem någon bra bok på sistone?
Det har jag faktiskt. Härom dagen kom Härligt är att leva av Marie Darrieussecq och idag kom Det som göms i snö av Carin Gerhardsen.                                                 

Bonusfråga: Vad ser du fram emot?
Det vet jag precis. Barn - och barnbarnsresan imorgon. Och lite senare i oktober resan till södra Japan.

Pål och Iris

Bonnier Audio

För en gångs skull har jag lyssnat på uppläsning av en bok. Det gick hyfsat. Jag lyssnade på Ninni Schulmans senaste spänningsroman Bara du. Julia Dufvenius läste Iris delar och Niklas Engdahl Påls. Tror inte att jag var så förtjust i det arrangemanget. Pål och Iris har funnit varandra av en tillfällighet. Båda tycker sig ha funnit den de alltid letat efter. Det är väldigt gulligt en tid och jag hinner nästan tröttna på kuttret. Men - då smyger sig en liten misstanke in hos mig. Den där Pål är inte riktigt trovärdig. Jag känner att han är creepy på något sätt. Och när väl den tanken smugit sig in är den inte möjlig att göra sig kvitt. Efter ännu en tid börjar Iris själv bli lätt misstrogen. Det är så mycket hon inte vet om Pål. Och hon har så mycket att göra som grafisk designer, som just fått ett drömjobb, att hon har lite svårt att handskas med Påls krav på närhet och umgänge. Och så kommer julen. Pål bestämmer att de ska fira jul för sig själva i en enslig gård norrut. Han ska ordna allt. Iris har svårt med entusiasmen. Hon börjar fundera över Påls avlidna hustru. Och hon börjar fundera över sin egen egendomliga matthet där de sitter i snöstormen utan kontakt med yttervärlden. Iris förstår att hon måste vara mycket listig och försiktig. Därpå utvecklar sig en otäck katt - och råttalek som slutar i katastrof! Ovanpå den kommer den verkliga katastrofen! Mer kan jag inte säga för slutet blir inte det förväntade. Ninni Schulman har ett bra språk och hon är alltid pålitlig i spänningssammanhang, men nästa bok ska jag läsa.

Veckans topplista v. 40 - Kina

Johannas deckarhörna:
"Idag handlar veckans topplista om Kina – böcker som utspelar sig där eller kinesiska författare. En ganska klurig uppgift, böcker om Kina finns – men inte i överflöd. Här kommer min lista med kinesisk koppling."

1.  Spelerskan av Shan Sa.
Boken handlar om brädspelet Go, kinesisk - japanska kriget på ockuperad mark i Manchuriet, samt kärleken mellan en ung japansk officer och den lilla kinesiska flickan som är en mästare på Go. Att spela Go på De tusen vindarnas torg är deras möjlighet att träffas.

2. De hemlösa  av YiYun Li
Året är 1979, några år efter kulturrevolutionen i Kina. Man förbereder sig för en offentlig avrättning av en ung kontrarevolutionär kvinna, Gu Shan, dotter till läraren Gu och hans hustru. Ingen utav dem förstår sig på sin våldsamma dotter och hennes verksamhet.De skäms över henne. Särskilt fadern. Alla skolor och arbetsenheter är utkommenderade till fördömelseceremonin.

3. Kejsarinnan Orkidé. Kinas sista kejsarinna av Anchee Min 
Det bär utför med Qingdynastin. Hovet är förvandlat till en isolerad och otäck plats. Hit kommer den vackra, fattiga Orkidé för att bli en av kejsarens konkubiner. Hon utvecklar en sällsynt överlevnadsförmåga och lyckas dessutom föda kejsaren en son. 

4. Snöblomma och den hemliga solfjädern av Lisa See
Den här boken är det länge sedan jag läste, men jag minns att den var väldigt bra. Och hemsk. Aldrig förut har jag läst en så utförlig beskrivning av hur det går till när flickor får sina fötter snörda. Vilket lidande! Och detta bara för att behaga en man. Giftermål var viktigt. Och det skulle helst inte vara med vilken bondtölp som helst.

5. Tårarnas bärstol. En kinesisk kvinna berättar om sitt liv av  Ching-li Chow. Den här boken läste jag också långt före bloggtiden. Det är en fascinerande självbiografi, som jag nu känner att jag skulle vilja läsa som.

Tematrio - ORANGE

Lyran 
tycker att det börjar bli höst och att träden skiftar färg. Därför blir vår uppgift att hitta bra böcker som på något sätt anknyter till orange. Vi får vara hur fantasifulla som helst.

1. "En orange påse från Sainsbury´s svepte för fulla segel längs med den mörka trottoaren. Med putande mage och handtagen i vädret svassade den fram som en viktoriansk herre ute på söndagspromenad, passerade en trädgårdsgrind och följde den låga stenmuren tills en plötslig vindfläkt knuffade till den, lyfte tjockisen från marken och vräkte den rakt i sidan på en vit skåpbil. Tömd på luft skrynklades påsen ihop på marken och slog sig mjukt till ro under skåpbilens bakhjul" Så inleder Denise Mina I midnattens stillhet, den första romanen med kriminalinspektör Alex Morrow som huvudperson.

2. Clementine Churchill av Sonia Purnell
Ny biografi om Winston Churchills hustru Clementine, som utan tvekan hade stort inflytande på Churchills liv och politik och som verkligen är värd en egen biografi. 

3. Orange Prize for fiction 2011. The tiger´s wife 
Bettany Hughes, Chair of Judges, said: "'The Tiger's Wife is an exceptional book and Téa Obreht is a truly exciting new talent. Obreht's powers of observation and her understanding of the world are remarkable. By skilfully spinning a series of magical tales she has managed to bring the tragedy of chronic Balkan conflict thumping into our front rooms with a bittersweet vivacity."