Som ett brev på posten

Jag vann Ugglan@Bokens utlottning av en fin förpackning med 4 noveller. Tack, säger jag som hamnat på efterkälken med novelläsningen.

Nr 111. Olle av kerstin Thorvall
Nr 112. Åtrå av Bodil Malmsten
Nr 113. Rösten av Birgitta Stenberg
Nr 114. Blomman av Suzanne Brögger

De blir bra att ha när en står på perrongen och väntar på tåget som kanske aldrig kommer utan att en får ta nästa...

Veckans topplista v. 38 - omslag i höstfärger

Johannas deckarhörna: "Många nya böcker som släpps just nu verkar ha hämtat inspiration i färg och form från naturen och matchar höstens löv och bär alldeles utmärkt. Därför tänkte jag att veckans topplista idag får handla om fem fina bokomslag som ni tycker lyser av höstens egna färger."

Den bok som jag allra först kommer att tänka på är Autumn av Ali Smith. När jag sedan ska plocka fram den ur hyllan så finns den inte där! Jag får låna en  bild från Goodreads

Men jag hittade fem andra böcker som är mer eller mindre höstfärgade.
Tove Jansson, Noveller; Kerstin Ekman, Herrarna i skogen; Maja Lunde, Binas historia; Elin Wägner, Vad tänker du mänsklighet? och Patti Smith Woolgathering

Tematrio: SVART

Lyran: Jag har känt mig rätt nere ett tag och tycker just nu att det passar bra med ett svart tema. Var gärna fria i era tolkningar av temat! Berätta om tre bra böcker på temat SVART.

1. Den svarta dahlian, thriller av James Ellroy från 1987; 
nummer ett i den sk. LA - kvartetten. Den bygger på det verkliga mordet på Elizabeth Short 1947. De  båda poliserna som utreder brottet blir som besatta av det. Dessutom är de båda kära i samma kvinna. 1990 kom romanen på svenska i översättning av Ulf Gyllenhak. Wiken förlag. Den svarta dahlian har också blivit en mycket bra film.

2. Rött och svart av Stendhal.
Huvudpersonen Julien Sorel är en ärelysten ung man som tänker stort och klättrar med hjälp av kvinnor. Det är också en kvinna som får honom på fall. Julien Sorel har mycket gemensamt med sin upphovsman. Ett faktiskt rättsfall; kampen mellan statsmakten (rött) och prästerskapet (svart) är genomgående teman. Romanen kom ut 1830. Jag läste den för några år sedan och blev alldeles överväldigad. Översatt av Tage Aurell. Albert Bonniers förlag.

3. Bruden bar svart av Cornell Woolrich 
Julie Kohler blir änka minuterna efter det att hon blivit fru. Maken skjuts på kyrktrappan. Julies förtvivlan vet inga gränser. Men så samlar hon ihop sig och bestämmer sig för att hämnas. Den här boken är också filmad med den oförlikneliga Jeanne Moureau i huvudrollen. Bruden bar svart kommer ut i ny upplaga på Modernista i slutet av september. Översättning Nils Jacobsson.

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"I början av sommaren 2014, medan jag som bäst förberedde mig för sista året på gymnasiet, försvann två bönder från sina åkrar utanför Kocho. I ena stunden strosade männen fridfullt runt i skuggan av sina grova hemgjorda presenningar,  i den andra var de fångar i ett litet rum i en grannby som till övervägande delen beboddes av sunniaraber. Förutom fångarna tog kidnapparna med sig en höna och några av hönans kycklingar, vilket förbryllade oss. "De kanske bara var hungriga", sa vi till varandra, även om det knappast lugnade oss. Koch är namnet på den lilla by i norra Irak där jag föddes och fram till nyligen trodde att jag skulle leva återstoden av mitt liv, och så länge jag har levt har Kocho varit en yazidisk by." Från sidan 15 i Den sista flickan av Nadia Murad.

Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i söndagsutmaningen där vi delar med oss av det vi just  läser. Utan spoilers förstås. Fler smakebitar HÄR

Drottningkronan

Ingrid Kampås har skrivit boken Drottningkronan. Den är nr 5 i Historiska medias stafettserie Släkten. Jag har inte läst något ur serien tidigare men nu fick jag blodad tand. Om jag förstår saken rätt har det hittills kommit ut 10 delar allt som allt. Drottningkronan handlar om den föräldralösa Ester som fostras upp hos sin morbror Lars. Hon kunde inte haft det bättre. Men när hon är 17 år börjar det bli dags att gifta bort henne. Ester har egna tankar om saken och därför blir hon helt lamslagen när Lars deklarerar att Ester ska gå i kloster. Hon vet att hon inte kan protestera och det är bara att ta skeden i vacker hand. Ester placeras i Gudhems kloster, men hon har svårt att finna sig tillrätta. Ödet griper in på ett oväntat sätt och Ester blir ett annat slags fånge. Hennes liv blir mycket händelserikt. Ester upplever mycken sorg men också mycken glädje och kärlek. Hon blir mor till sex barn och får ett stort hushåll att styra. Drottningkronan ger en mångsidig bild av livet i landet som skulle bli Sverige i senare hälften av 1100 - talet. Kvinnolivet accentueras i och med att det är en kvinna som berättar. Det är så det ska vara i den här serien. Många av karaktärerna i romanen har verkliga förebilder, men just Ester har ingen historisk motsvarighet. Ingrid Kampås berättar om en historisk verklighet på ett levande och medryckande sätt. Jag har lärt mig massor om 1100 - talet utan att ha blivit skriven på näsan.  Alla fakta vävs in i sitt naturliga sammanhang. Men - om jag inte tar alldeles fel levde Petrus Martyren inte förrän på 1200 - talet. Ja, jag kollar fakta...

Helgfrågan v. 37

Mias bokhörna: Tror du vi bloggare kan hjälpa nya författare att bli uppmärksammade?

Svar: Ja!

Bonusfråga: Har du något tips i dessa förkylningstider? Svar: Sov!

I det förflutnas grepp

I det förflutnas grepp av Julie Parsons har också den pensionerade, sympatiske polisen Michael McLoughlin som huvudperson. Den engelska titeln är I saw you och båda titlarna kan sägas vara relevanta. McLoughlin har svårt att glömma det tio år gamla fallet med en ung flicka som mördades och hennes sörjande mor, Margaret. På nytt möter han en kvinna som sörjer en dotter som har hittats drunknad. Alla kallar det självmord - utom modern. McLoughlin tar sig motvilligt an fallet. Margaret har återvänt till Irland för att en gång för alla göra upp med sitt förflutna. Jag gillar Parsons sätt att lägga in andningspauser. Hon låter McLoughlin stanna till och överblicka läget. Hon beskriver både stadsmiljöer och mera lantliga platser. Kanske är växlingarna mellan tidsplanen lite väl snabba. Det uppstår en viss röra ibland. Men jag tyckte ändå om romanen. Den har dock långt kvar till författarens senaste titel En sista söndag som var riktigt, riktigt bra. Men så tog det också tio år att skriva den.