Jord av järn, himmel av koppar

 








Yasar Kemal föddes 1923 i en by i Anatolien, Turkiet, av kurdiska föräldrar. Han är romanförfattare och aktiv debattör för yttrandefrihet. Efter trakasserier och mordhot i Turkiet sökte han skydd i Sverige.  1977 tilldelades han Stig Dagerman-pris för att han har använt språket som en "väg till varaktig fred och frihet".  Samma år  fick han de tyska bokhandlarnas fredspris för sin kamp för mänskliga rättigheter. Hans verk är översatta till över 40 språk. Kemal var omåttligt populär både i hemlandet och utomlands. Ingen vågade röra honom för att han var så känd. Men han dog utan att ha fått skriva en enda roman på sitt modersmål, kurdiskan. En missad nobelpristagare helt klart. Jord av järn himmel av koppar kom ut 1974 på Gidlunds förlag och i översättning av Tora Palm. Den är fristående fortsättning på Bomullsvägen och fortsättes av Gräset som aldrig dör. Den lilla bondbyn Yalak lider svårt av den hårda vintern och bristen på mat. Bomullsplockningen slog fel förra året och människorna kan inte betala sina skulder till handlaren i staden. De väntar på att han ska komma och kräva sin rätt. De gör sig de hemskaste föreställningar, ryktena går, allt uppförstoras och till slut vet ingen vad som är sant och inte. Byns ledare, Sefer, kommer på att alla ska gömma undan sina tillgångar. Alla gör som han säger - utom Tashbash som hela tiden håller huvudet kallt och lugnt ser tiden an. En bybo får en uppenbarelse och ser Tashbash komma med sju glödande eldklot dansande bakom sig som ystra föl. (Grönt är islams färg.) Tashbash antar ett helgons gestalt och Sefer, byledaren, känner sin ställning hotad. Tashbash uppsöks av människor från när och fjärran för att få hjälp med plågor av alla slag. Folket vet inte vilken herre de ska hålla sig till. Språket är enkelt och mycket mustigt och vitalt. Tonen mellan byborna är rå, men det tycks inte betyda så mycket. De flesta namn har adjektivattribut, Magre Mehmet, Mjölige Muslu, Gamle Halil och Fläckige Kemal. Här finns mycket av folkligt berättande. Kemal har stor kännedom om livsbetingelserna för det folk han berättar om. Turkiska är Månadens språk i Ugglans&Bokens läsutmaning med samma namn. Dessutom passar romanen in på nr 37. Läs en bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslagsbilden i Fröken Christinas Kaosutmaning.                     

Helgfrågan v. 18

Mias Helgfråga:

Vad tycker du? Är det viktigt att kommentera?

Visst är det viktigt att kommentera. De flesta tycker väl att det är trevligt att någon besökt deras blogg och gjort sig besväret att formulera en kommentar. Åsiktsutbyte är trevligt.

Så kör vi en lite enklare Bonusfråga: 

Vad läser du nu?

Just nu läser jag Inlandet av Elin Willows

och

Jord av järn, himmel av koppar av Yasar Kemal

Konturer

Den här boken fick jag jobba med, Rachel Cusk, Konturer. Vem är Faye, som åker till Aten för att undervisa i skrivande? Hon är författare, frånskild och har två barn. Precis som Rachel Cusk själv. På flyget träffar Faye en grek med yvigt grått hår som börjar prata. Faye lyssnar. Mannen har mycket att berätta. Han har varit gift tre gånger och har flera barn.  Han är rik och äger en ö där hans missanpassade son bor. Sonens mor har tagit sin hand ifrån honom. Vi får veta mycket om den här mannen och hans liv men mycket lite om Fayes. Hon ställer frågor och undviker att tala om sig själv. Det mönstret följer hon även i mötet med andra människor. Rachel Cusk säger att hon blandar skönlitteratur med biografiskt material i  den trilogi som börjar med Konturer är färdigskriven. Andra delen, Transit, kommer ut på svenska i september. Rachel Cusk har den kvinnliga erfarenheten som röd tråd i trilogin. Hon vill skriva om det som är sant och bryr sig mindre om att bli omtyckt. Hon har skrivit nio romaner. En handlade om moderskap och en om en bitter skilsmässa. För dem fick hon hård kritik. Jag tycker att Konturer handlar om skrivande, språk och identitet. Men framför allt om lyssnande. Jag tänker köpa den när den kommer i pocket och läsa om och stryka under och göra kommentarer i kanten. Och så är jag nyfiken på de två kommande delarna. Konturer innebar en ny slags läsning. Rebecca Alsberg har översatt. Albert Bonniers förlag 2018

Olikhetsutmaningen: Rött och blått

enligt O: Veckans olikhetsutmaning handlar om färgerna rött och blått. Tänk politik om ni vill, eller helt enkelt två fina färger.

Vicky Leandros sjöng L´amour est bleu i ESC 1967 och kom fyra. Jag kommer ihåg både melodi och text någonstans ifrån dock icke från själva tillfället. Vicky Leandros var grekiska och det hörs på hennes franska att det inte är hennes modersmål.

Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf är en klassiker som säkert många läst för barn och barnbarn. Originalutgåvan kom redan 1974 så den har mer än fyrtio år på nacken.

An der schönen blauen Donau av Josef Strauss II är också en klassiker. Här spelas den av wienerfilharmonikerna under ledning av Daniel Barenboim. Den kommer mig faktiskt att längta efter balklänning och god dansör.

Balladen om Röd-Eemeli

Röd-Eemeli föddes
i torpets bastu:
smuts och gråt.
Flickan knöt näven
kring horungens strupe:
bättre för dig och
bättre för mig –
men hon blödde och dog.
Ett kvidande barn
i moderns stelnade blod
såg vintermorgonen gry.
---
Elmer Diktonius. 1930

Det finns ytterligare sju strofer.

Den svarta nattens fånge

Mitt i svarta natten när ingen annan än poliser, vakthavande soldater och herrelösa hundar är ute, bankas en läkare och hans familj upp av män som säger att de har en sårad med sig som behöver tas om hand. Läkaren svarar som han ska att han inte får behandla okända i sitt hem, men det hjälper inte. Han ber att få se häktningsordern och att få veta vad han är anklagad för. De för bort honom och åker rundor i en minibuss och för honom mot ett stenhus. När han ber de unga männen förklara sig blir han slagen och till slut rinner blodet. Läkaren får en bindel runt ögonen. Han hör hur andra häktade hånas och blir slagna. Slutligen kastas han in i en minimal cell - fem handflator på ena hållet och tre på det andra. Här inleder han uppbyggnaden av en fantasivärld för att slippa tänka på den tortyr som kanske väntar honom. Den osmakliga maten blir ännu osmakligare när han upptäcker att den rör sig. En kackerlacka! Mannen i cellen bredvid visar sig vara ägaren till en fotoaffär. Han har varit häktad flera gånger. Läkaren berättar att det är första gången under sitt fyrtionioåriga liv som han varit häktad. Han anklagas nu för att ha behandlat en terrorist. Och han minns en femtonårig pojke som han räddat livet på. Nu återser han pojken som ett utmärglat skelett. Skräcken sprider sig från den fängslade läkaren till läsaren. En fasansfull grymhet och godtycklighet härskar och när läkaren kallas till chefen för anläggningen och denne anslår en vänskaplig ton blir läkaren misstänksam. Med all rätt visar det sig. Novellen berättas i andra person. Den kurdiske författaren Firat Ceweri kommer ifrån turkiska Kurdistan. Han föddes 1959. 1980 flydde han till Sverige och bor numera i Järfälla. Han översätter till kurdiska från flera språk. Hans novell har översatts från kurdiskan till svenska av Zana Servin. Den ingår i Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen Bokförlaget Tranan 2011. Den här novellen passar in på plats nr 17 Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Veckans topplista v. 18 - Arbetarlitteratur

Johannas deckarhörna: "Det är 1 maj och temat för veckans topplista är arbetarlitteratur. Ett område som jag inte är så väl bevandrad i så det blir extra spännande att se vilka böcker som kommer att dyka upp på andra bloggars listor den här veckan. Här är fem arbetarförfattare jag vill läsa"
Susanna Alakoskis första roman, Svinalängorna, fick Augustpriset 2007, blev teater och lovprisad film. Den handlar om en finsk familj där föräldrarna är missbrukare. Perspektivet är dotterns, Leenas. Ibland gömmer hon sig under bordet och lyssnar på mammas och tant Helmis samtal om mens, om sina arbeten som tidningsbud, städerska och diskerska, och om kriget

Folke Fridells skolgång var sammanlagt 12 månader och samma dag som han fyllde 13 började hans tjänst som "maskinbetjänt", det vill säga fabriksarbetare, på Smålands Yllefabrik. Julafton 1946 sade han upp sig därifrån för att helt ägna sig åt författarskapet. Sina första böcker skrev han under rasterna på fabriken, däribland den självbiografiska romanen Död mans hand (1946), som gavs ut av och sålde i en upplaga av 100 000 exemplar tack vare bokombudsmän på arbetsplatserna. Den här boken läste jag som mycket ung eftersom den fanns tillgänglig i mitt barndomshem. 

David Ericssons Truck stop är noveller som handlar om långtradarchaufförens ensamma liv på vägarna. De många milen bakom ratten, mellanhavandena med åkarna och det tunga arbetet med att lasta och lossa. Kamratskapet med andra chaufförer betyder mycket och man överger inte en kompis i trångmål.
 
Marie Hållander, Tjänster i hemmet. 2010
En debutbok som handlar om något för många så livsviktigt som hemtjänsten. Hon bygger sin berättelse på egna erfarenheter. Skrivandet började hon med för att hitta ett förhållningssätt till arbetet.

En statares visor ( 1943) av Sven Vallare är en direktrapport om hur det var att arbeta som statare. Tidiga morgnar och sena kvällar. Ständiga flyttar; bra gårdsägare; dåliga gårdsägare. Bra lön och stat eller inte. Statarsystemet upphörde 1945. 

Bonus: Natsuo Kirinos Fri handlar om några japanska kvinnor som arbetar nattskift på en fabrik i en förort till Tokyo. De framställer bentolådor med lunchmat. Kvinnorna har ett tungt arbete. De har skulder och bekymmer med män och barn. Men de håller ihop och stöttar varandra även när en av dem råkar riktigt illa ut. Det ena ger det andra och till slut lägger sig till och med den japanska maffian, Yakuza, i leken.

Vaggvisa

Natur&Kultur

Jag var tveksam till att läsa den här boken, men efter intervjun med fransk - marockanska författaren Leila Slimani i Babel blev jag intresserad ändå. Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paul och Myriam Massé har två små barn, Mila och Adam. Myriam är jurist och känner att hon gärna skulle ta upp sitt arbete igen. En barnsköterska, Louise, anställs efter ett noggrant urvalsförfarande. Egentligen är det Mila som väljer och Louise visar sig vara en skatt. Inom kort har hon fått ordning på den trånga lägenheten och väntar föräldrarna med middagen klar varje dag. Hon leker med barnen och hittar på trevliga saker för dem. Paul och Myriam Massé vet inte till sig av lycka och bekantskapskretsen avundas dem. Louise dröjer sig kvar hos familjen så länge som möjligt om kvällarna och hon är alltid beredd att hoppa in under helgerna. Hennes eget hyresrum ligger i en slummig stadsdel där det inte finns många vita. Hon gör ingenting för att göra det trevligt omkring sig. Louise äktenskap med Jacques var en besvikelse och när han dör efterlämnar han enbart skulder. Dottern Stépanie gav sig iväg  så snart hon kunde och har aldrig hört av sig igen. Under en tid har Louise vistats på sjukhus för affektiva störningar. Louise är en väldigt ensam människa utan något egentligt sammanhang. Leila Slimani skildrar Louise och hennes liv och förhållanden så att läsaren känner hennes ensamhet och saknad in i märgen. Någon enda gång gör hon saker som förvånar familjen. En granne i trappan iakttar också ett märkligt beteende hos Louise. Det franska höghastighetssamhället med människor i karriären som tjänar massor med pengar och ständigt jagar mera kritiseras liksom mödrar som sällan ser sina barn eftersom arbetet upptar all deras tid. Klasskillnaderna är uppenbara liksom skillnaden mellan könen. Det tragiska slutet meddelades redan på romanens första sida precis som i en grekisk tragedi. Elegant och logiskt rullas sedan hela historien som leder fram till katastrofen upp. Louises situation skaver. Som läsare lider en med henne och oroas över vad som händer när barnen Massé inte behöver någon barnsköterska lägre. Jag är inte förvånad över att Leila Slimani fick Goncourtpriset 2016. I höst kommer Sex och lögner ut på svenska också på Natur&Kultur. Den handlar om kvinnor i Marocko där Leila Slimani är uppvuxen. Nu bor hon i Paris. Maria Björkman har översatt Vaggvisa.