Tematrio - Världsböcker

Lyran: "Det är Världsbokdagen och jag har precis påbörjat omläsning av en av världens allra bästa böcker så temat idag är väl rätt givet. Berätta om tre böcker ni själva vill kalla världsböcker!"

1. Klassikern Anna Karenina nyligen kommit ut i vacker pocket. Tolstoys inledning har blivit ett bevingat ord: Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt. Många anser att detta är den bästa roman som någonsin skrivits. Jag har läst den förut, men ser fram emot att göra det igen.
2. Walden av David Henry Thoreau. Den här boken började jag läsa kanske mera av någon sorts pliktkänsla, men ganska snart var jag helt fascinerad av den egensinnige Thoreau och hans skogsboende i nära umgänge med djur och natur. På kvällarna satt han vid sin stockeld och läste de antika klassikerna medan stormen tjöt runt den lilla stugan. Inte konstigt att Walden blivit en klassiker.

3. Kristin Lavransdotter av nobelpristagaren Sigrid Undset är min tredje omläsning. De två första delarna, Kransen och Husfrun, är redan avklarade. Återstår Korset. Nyöversättningen är gjord av Gun - Britt Sundström. Jag är lika fascinerad nu som någonsin i tonåren fast på ett annat sätt. Författarens djupa kunskap om 1300 - talet skapar en fantastisk närvarokänsla. Kristins och Erlends kärlekssaga är inte av det enkla slaget. 

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

" Syskonen Dias hade börjat ge sig av i tät följd efter varandra, två år efter Walter, och meddelat sin avfärd endast en vecka i förväg. Hon kom ihåg Adelina och hennes man Fernandes, han som hade studerat till elektriker, han som hade lärt henne bokstaven W som i Watt och Walter. Hon kom ihåg Joaquim, Manuel och deras fruar. Möjligen deras söner och döttrar. De ogifta, Luis, Jao och inácio, hon kom ihåg deras namn och ålder bättre än deras ansikten, men betraktade som en helhet tyckte hon när hon återkallade dem i minnet att de var undergivna mot fadern, maktlösa och lydiga som dresserade mulor, och trots det hade de kommit överens, gjorde de i tysthet upp planer på att lämna Valmares genom att viska lågt mellan tänderna, tala ur mungipan, kvinnorna med slutna läppar. Adelina Dias brukade säga "Vi pratade inte om någonting, pappa!" Från sidan 77 i Walters dotter av Lidia Jorges. 
Brombergs förlag 2001. Översättning: Örjan Sjögren 
Fler smakebitar HÄR

En gudabenådad föreläsare

Biologen, författaren och miljöförkämpen Stefan Edman är en lysande föreläsare som får lyssnaren att  gripas av  förundran inför naturen, humlans flykt, klockgrodans sång och koltrastens fantastiska läte.  "Moder Jord och mänsklighetens överlevnad har jag hittills skrivit drygt 45 böcker, gjort tusentals krönikor och föreläsningar, varit rådgivare åt statsministern, medverkat i radio-TV och startat många projekt", skriver han i sin blogg. Stefan Edmans senaste bok heter mot alla odds och består av sex personliga essäer

med utblickar mot idéhistoria och vetenskap. Boken rekommenderas varmt av till exempel Göran Greider. (Och mig.)

Kulturkollos vekoutmaning: Favoritsyskon

Kulturkollos veckoutmaning gäller syskon i kulturens värld.

Jag kommer omedelbart att tänka på cellisten Jaqueline de Pré och hennes syster Hillary de Pré, flöjtist.  Mellan dem rådde en ständig rivalitet. 
Hilary och Jacqueline heter filmen om de båda systrarna                                                                                                                  
Simone de Beauvoir hade en syster som hette Hélène. De var olika på alla sätt och vis men hade ändå ett starkt band mellan sig. Claudine Monteil har skrivit en bok om dem som heter Systrarna Beauvoir: syskonkärlek och rivalitet.

I boken Unga kvinnor av Louisa May Alcott finns en syskonskara.

Tommy och Annika i Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.

Kain och Abel i Första Mosebok. 

Anna Kareninas bror hette Stiva och var gift med Kittys syster Dolly - två syskonpar i Anna Karenina av Leo Tolstoy.

Olikhetsutmaningen: sanning och lögn

enligt O: "Det finns flera anledningar till att veckans ordpar är sanning och lögn, en av dem är det virrvarr av rykten och spekulationer kring vad som egentligen pågått och pågår i Svenska Akademien, en annan att vi hade tema källkritik på Kulturkollo förra veckan."

I Vera av Anne Swärd finns en del dolda agendor. Det var väldigt trevligt att höra henne berätta om sitt författarskap ikväll

I Katrina av Sally Salminen handskas Johan väldigt ovarsamt med sanningen när han lockar med henne till sin lilla fallfärdiga stuga på Åland

En halv sanning är också en lögn av Hanne Kjöller. Om hur medierna vilseför läsarna genom att inte berätta hela sanningen.

Kallocain av Karin Boye. Kemisten Leo Kall har uppfunnit en sanningsdrog som får människor att avslöja sina innersta drömmar. 

Sanning och lögn i litteraturen av Stephen Vizinczey hittade jag av en ren händelse på Tradera. Kritik och essäer är undertiteln. Jag har inte läst den men det var alldeles för bra för att inte ta med den här.

Min första krets

I Sara Danius bok Husmoderns död och andra texter handlar sista texten Min första krets om hennes eget liv. Min första krets börjar med att Peter Englund ringer och erbjuder Sara Danius en stol i Svenska Akademien. Hon bävar lite, men tänker sedan att hon ställer sig i ett led och att hon ska göra så gott hon kan. "Förvalta, vårda, föra vidare." Med facit i hand skulle en ju kunna tillägga: försöka förändra. Varmt och med lätt hand berättar hon om hur hon blev frukten av en skandal. Fadern, Lars Danius, var född 1907 och modern, Anna Wahlgren, 1942.  Äktenskapet varade i fem år. Sara Danius berättar om barndomen, syskonen, den fyra månader långa vistelsen i Egypten som för hennes och den två år yngre systern Ninas del slutade med att de fick åka hem till Sverige och fadern eftersom de inte kunde gå i skola i Egypten. Det var säkert bäst för dem. Flickorna hade det bra hos fadern. Han var snäll, men de hade respekt för honom. Böcker och musik fick de med sig på vägen och cykelsemestrar. Fadern fortsatte också att stötta modern så länge han levde. Konsten att göra extra goda pannkakor lär han dem också: ett extra ägg i smeten. Sara Danius berättar om den vördnad för livet hon kände när hon bytte blöjor på småsyskonen. Hon minns från sitt andra skolår hur hon är övertygad om att hon aldrig ska kunna lära sig skrivstil. Det kan ju vara lite kul att minnas när hon senare blir professor i litteraturvetenskap och akademiledamot. Efter gymnasiet flyttade hon hemifrån och hade en massa lågstatusarbeten (nyttigt!) innan hon började läsa litteraturvetenskap och skriva uppsats om Tomas Tranströmer. Hon står nu på livets middagshöjd enligt den gamla välkända tavlan med livets åldrar. Hon har utsikt bakåt och kan blicka framåt. Det hon verkligen önskar sig av framtiden är att hennes son skulle vara beredd att ta sin plats i ledet när han blir gammal nog att stå på egna ben. Husmoderns död och andra texter kom ut 2014. Mycket har hänt sedan dess och pocketboken säljer som smör. Jag tänker återkomma om boken i sin helhet. 
Novellen passar in på nr 24 Läs en novell med något runt i titeln i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Veckans topplista v. 16 - Gula böcker

Johannas deckarhörna: Veckans topp lista - Gula böcker

En del av de gula böcker jag fann i min hylla.

Joseph Heller, God som guld
Inge Jonsson, Idéer och teorier om ordens konst
Melwyn Bragg, A Place in England
Anais Nin, The Journals of Anais Nin. Vol. 3
Torgny Lindgren, Merabs skönhet