skip to main |
skip to sidebar
Johannas deckarhörna: Vecka 4: Förintelsen (med anledning av förintelsens minnesdag den 27/1)
1. Enkel resa med retur av Cina Holmberg som hade nummer 7933 i Auschwitz
och som blev räddad i sista minuten just innan hon skulle arkebuseras. Hon fick inte veta förrän senare att kriget var slut. Lilla spröda Cina Holmberg har oförtröttligt rest runt och berättat i skolor och på andra ställen om sina skrämmande upplevelser. Snart finns det inga kvar som kan berätta om detta, säger hon.
2. Mannen utan öde av Imre Kertesz, ungerske författare och nobelpristagare (2002). Romanen
skildrar en ung pojkes vandring genom olika koncentrationsläger under
andra världskriget och ger också en bild av hur totalitära samhällen
fungerar.
3. Kvinnoorkestern av Fania Fenelon f. Goldstein skriver
om sina upplevelser i tysk fångenskap. Hon skrev dagbok under tiden i koncentrationslägren om de förnedrande kompromisser överlevnaden tvingade fångarna till, den svarta humorn; religiösa och nationella spänningar bland
fångarna (t.ex. mellan de judiska musikerna och polackerna, av vilka några var antisemiter); prostitution och lesbisk kärlek. När boken filmades fick Vanessa Redgrave, känd PLO - anhängare, huvudrollen. Detta väckte naturligtvis protester.
4. Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg. 2012 fick Göran Rosenberg Augustpriset i skönlitterära klassen för boken om fadern, David Rozenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. På biblioteken står den på avdelningen för biografier och memoarer. Göran Rosenberg har haft
boken om fadern i huvudet under trettio år. Han har sökt sig bakåt i
faderns spår och tagit del av brev, dokument, gjort intervjuer och läst
böcker för att kartlägga faderns väg från Polen på en mardrömsfärd
mellan olika orter i den tyska lägerarkipelagen till den lika
slumpartade som mirakulösa räddningen till Sverige och en rad olika
uppsamlingsplatser.
5. DE FATTIGA I LODZ av Steve Sem - Sandberg. En storslagen roman om det judiska gettot i polska Łódź under
andra världskriget. Nazisterna utsåg den judiske affärsmannen Chaim
Mordechai Rumkowski som lägerledare. Det visar sig att han är en mycket
komplicerad person som å ena sidan bygger upp ett fungerande samhälle i
lägret, som gör att det lämnas ifred av nazisterna i det längsta. Å
andra sidan är det han som pekar ut vilka som kan skickas till
gaskamrarna. Och han har åtskilligt annat på sitt samvete.
Författaren fick Augustpriset 2009 för De fattiga i Łódź . Jag har hört författaren berätta om sin bok under en fullständigt magisk författarkväll som ingen av de närvarande kommer att glömma - författaren inbegripen.
En äldre kvinna ser på sitt ansikte i spegeln och förstår inte riktigt hur det kom att se ut så här. Hon är stilig och elegant och det grå håret är täckt av en svart mantilj. Huset är fullt av blommor som doftar kvävande. Möblerna känns också kvävande. Den äldre damen vet att hon måste genomlida sin mans begravningsdag. Maken var en stor kulturpersonlighet och får en statsbegravning. En minister som ärligt beundrat hennes man begär företräde. Ett TV - bolag har monterat upp sina attiraljer i ett rum för att få en intervju med henne. Den stränga sekreteraren har gett dem tre minuter.
En tysk förläggare bjuder stora summor för makens dagbok. Den gamla damen flyttar någonstans utanför sin kropp och utstår tårlöst alla ceremonierna. På kvällen ser hon till att få vara ensam i sitt stora hus. Hon vill påbörja sin nya ensamhet ensam. Mitt i sorgen kan hon plötsligt känna en flickaktig lätthet och frihet. Brasan är förberedd i biblioteket. Kvinnan känner hur tårarna väller fram. Det hon företar sig näst är en inte riktigt beredd på. Men det säger mycket om det som varit och kanske också något om hur kvinnans framtid kommer att bli.
I väntan på vintern heter Antonio Tabucchis novell som står att läsa i novellsamlingen Små missförstånd utan betydelse i översättning av Ingela Sjölander. Brombergs förlag.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger vikarierar på läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att avslöja något väsentligt.
" Jag vet inte vad klockan är. Mitt i natten? Morgondagen kanske redan är här. Jag kan inte se mina ord men skriver så gott det går i månskenet för att nedteckna mina första tankar. I morgon bittida kanske jag avfärdar det hela som nonsens, men just nu är jag lite skärrad. Jag steg nyss upp och lämnade tältet för att uträtta mina behov. I och med månskenet brydde jag mig inte om att tända någon lykta. - Det enda som hördes var havet som sköljde upp på staranden. - När jag återvände till tältet hörde jag något som prasslade ovanför mig. - Jag förväntade mig att se något djur, kanske en uggla på en gren, men det var den gamla eyakindianen som satt upp i granen. Hans ansikte låg i skugga men jag kände igen honom på den spensliga kroppen och den höga svarta hattenpå huvudet. Månskenet skimrade över de märkliga smyckena han alltid bar runt halsen." från sidan 15 i Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey. Översättning av Johanna Svartström. Bazar förlag.
Fler smakebitar HÄR
Mias bokhörna: Vilka bloggaktiviteter deltar du i? ( Utveckla gärna svaret och skriv gärna om du tycker något saknas)
Bonusfråga: Har du något husdjur?
Jag har satsat ordentligt 2018, väl medveten om att det kanske inte kommer att lyckas på alla håll. Men det blir ett senare bekymmer. Jag har ambitionen så här strax efter nyår.
På måndagar brukar jag delta i Lyrans trevliga Tematrio
Tisdagar är det Veckans topplista som Johannas deckarhörna handhar
På torsdagar har brukar jag alltid delta i Mias Helgfrågan och ibland Monikas Hett i hyllan
På söndagar är det norska En smakebit på søndag där Astrid Terese vikarierar
Mrs Calloway proudly presents Sebedaios, i dagligt tal kallad Sebbekatten. Han är i regel mycket missnöjd med sina människor för han har aaaaldrig fått kvällsmat. Och i så fall var det för lite!
enligt O:
"Vi har tonårsvecka på Kulturkollo
och det är januari. Två skäl till att jag idag har valt ordparet himmel
och helvete. Nu är det visserligen ont om det förstnämnda just nu när
det är som mörkast och tråkigast, men en liten gnutta himmel finns
kanske ändå."
John Kalman Stefansson, Himmel och helvete.
Den helt underbara första delen i serien om Pojken. I ett fiskeläge strax
intill bor den faderlöse Pojken medan mor och syster bor på andra sidan
berget. Brodern finns på annat håll.
Shiita och Pazo är huvudpersonerna i den animerade film, den första som gjordes av Studio Ghibli 1986, Laputa - Slottet i himlen. Shiita är i besittning av
en kristallflygsten, vilket är en finare slags flygsten, och hon jagas
av såväl pirater som militär. Shiita och Pazo blir oskiljaktiga. De
hjälper varandra i den vilda jakt som utbryter på jorden, i himlen och
däremellan. handlar om
Den skyddande himlen av Paul Bowles
följer
vi tre rast- och rotlösa människor på resande fot i Marocko på
1940-talet. Port den äldste är mest tongivande. Kit, hans neurotiska
hustru, litar i trängda lägen endast på Port. Men annars kan hon tänka
sig ett litet mellanspel med den unge, leende Tanner, som är helt
impulsstyrd och ganska enerverande.
Stenblödning av Ibrahim al - Kohni, Libyens mest kände författare tilldrar sig i Sahara. Herden
Asouf vakar uppmärksamt över grottmålningarna i bergen så att inga
turister plockar med sig något eller förstör det som faktiskt berättar
hans folks historia. Det
är hårt att leva i öknen. Det är himmel och helvete och ställer
existensiella frågor på sin spets. Asouf tillhör det blå eller beslöjade
folket, det vill säga tuaregerna.
Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström har skrivit en roman, Själarnas ö, som bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm. Johanna Holmström stöder sig mycket på Jutta Ahlbeck - Rehns av handling om kvinnorna på Själö 1889 - 1944. Till Själö kom kvinnor som avvek från normen på det ena eller det andra sättet. Det var fattiga, förtvivlade, ensamma kvinnor och unga kvinnor som levt ut sin sexualitet på olämpligt sätt. Kristina Andersson är exempel på den första kategorin. Hon är trött och utarbetad; hon är förkastad av sina föräldrar och fästmannen är försvunnen. För att klara sig och de båda oäkta barnen tvingas hon arbeta utöver sin förmåga. Hon gör sig skyldig till en förfärlig handling och hamnar på Själö. Såväl samhället som kyrkan svek Kristina Andersson. Elli Curtén är bara sjutton år när hon hamnar på Själö. Hon har förälskat sig i fel man och blir naturligtvis övergiven av honom. Elli har borgerlig bakgrund. Det är föräldrarna som skrivit in henne på Själö, men de vill gärna ha henne hem igen. Först måste det bara göras en liten operation. Sigrid Friman är en ung, vacker och hängiven sköterska som trivs utmärkt på det natursköna Själö. Hon - och flera av de andra sköterskorna - ser med empati på de intagna. De som ofta är ganska arroganta och ointresserade är läkarna. Alla patienterna journalförs minutiöst. Allt bokförs, men när vikten börjar dra sig ner mot trettio slutar man att skriva. Kristina, Elli och Sigrid är tre nav som många andra kvinnor rör sig kring. Somliga är bortom all mänsklig kontakt; om andra tänker en släpp ut dem! Jag tyckte så mycket om Själarnas ö. Den är skriven med ett fint språk och det är inte svårt att känna igen sig i författarens engagemang och indignation. Det här är kvinnohistoria och ett stycke finsk historia som jag önskar att många läsare hittar fram till.
Inlägg
