Visar inlägg med etikett Antonio Tabucchi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Antonio Tabucchi. Visa alla inlägg

lördag 10 februari 2018

Till Isabel

I Till Isabel - en mandala av Antonio Tabucchi möter en en polsk poet vid namn Tadeus som söker efter sin tidiga ungdoms kärlek, Isabel. Hon liknade ingen annan. Och hon gjorde annorlunda saker. Hennes familj var inga Salazaranhängare och Isabel gick i fransk skola vilket ansågs vara upproriskt. Liksom att välja att läsa moderna språk. Så småningom blev Isabel - troligen - revolutionär. Tadeus beslutar sig för att söka efter sanningen och att undersöka om Isabel fortfarande finns i livet. Detta beslut för honom till olika personer som haft kontakt med henne och som är försiktiga i sina utlåtanden. Dessa nya bekantskaper innebär ofta en måltid eller ett glas av någon sort. Sökandet försvåras av att Isabel använder olika namn. Tadeus måste resa omkring en hel del, men Lissabon är utgångspunkten. Som längst reser han till den forna portugisiska kolonin Macao. Någon nämner att Isabel kanske varit gravid? Tadeusz tänker. Romanen är uppbyggd kring nio cirklar som leder längre och längre in mot en kärna. Liksom i Rekviem - en hallucination flyter gränsen mellan fantasi och verklighet. Gränsen mellan då och nu är upphävd. En person består av olika personligheter. Isabel var en gåtfull person redan i den romanen. Pessoainflytandet är tydligt även i Till Isabel. Beethovens Avskedssonat spelar också en roll i romanen; Les adieux, l´absence, le retour. Till Isabel gavs ut postumt 2013 och på svenska 2017 i översättning av Viveka Melander 2017. Jag tycker att Till Isabel var en utmaning att läsa och jag kanske inte förstår allt. Om det nu är det en ska göra.  Språket tycker jag om, de filosofiska utläggningarna liksom alla samtalen och maten. Tabucchi är en gåtfull författare som jag gärna läser. Men det är svårt att skriva något om hans romaner och noveller.

måndag 22 januari 2018

Läs en novell III

En äldre kvinna ser på sitt ansikte i spegeln och förstår inte riktigt hur det kom att se ut så här.  Hon är stilig och elegant och det grå håret är täckt av en svart mantilj. Huset är fullt av blommor som doftar kvävande. Möblerna känns också kvävande. Den äldre damen vet att hon måste genomlida sin mans begravningsdag. Maken var en stor kulturpersonlighet och får en statsbegravning. En minister som ärligt beundrat hennes man begär företräde. Ett TV - bolag har monterat upp sina attiraljer i ett rum för att få en intervju med henne. Den stränga sekreteraren har gett dem tre minuter. 
En tysk förläggare bjuder stora summor för makens dagbok. Den gamla damen flyttar någonstans utanför sin kropp och utstår tårlöst alla ceremonierna. På kvällen ser hon till att få vara ensam i sitt stora hus. Hon vill påbörja sin nya ensamhet ensam. Mitt i sorgen kan hon plötsligt känna en flickaktig lätthet och frihet. Brasan är förberedd i biblioteket. Kvinnan känner hur tårarna väller fram. Det hon företar sig näst är en inte riktigt beredd på. Men det säger mycket om det som varit och kanske också något om hur kvinnans framtid kommer att bli.
I väntan på vintern heter Antonio Tabucchis novell som står att läsa i novellsamlingen Små missförstånd utan betydelse i översättning av Ingela Sjölander. Brombergs förlag.

lördag 13 januari 2018

Rekviem för munspel

Nilsson förlag
Rekviem - en hallucination är den italienske författaren Antonio Tabucchis första bok på portugisiska. Den kom ut 1991 och nu har den kommit även på svenska i översättning av Hans Berggren. Romanens jag vandrar omkring under en het dag i Lissabon i väntan på att träffa en berömd, sedan länge avliden stor poet. Under tiden träffar han en rad olika personer, levande såväl som döda, äter en rad förnämliga måltider, vilar sig på ett seriöst pensionat som vanligtvis inte tar emot ensamma kunder, köper Lacoste - tröjor av en gammal zigenerska och blir spådd på kuppen. Han träffar sin unge far, som säger att det är bättre att använda pennan än händerna; ett elegantare sätt att utdela örfilar. Människorna han möter delar gärna med sig av sina livshistorier. Alla är öppna och vänliga och inte sällan utmynnar samtalen i diskussion av existensiella frågor. Den korsordslösande järnvägskonduktören är emot allt modernt, till exempel minikjolar; den klassmedvetne biljardspelande hovmästaren bjuder på ett utsökt portvin; över historieförsäljaren, som egentligen är läkare och misslyckad författare, lyser poeternas måne. Han tipsar om en fin restaurang dit berättarjaget kan bjuda sin gäst. Gästen (Fernando Pessoa 1886 - 1935) och berättarjaget skålar för saudosismen, längtan efter det förflutna och gnabbas lite om vem som egentligen bjudit in vem. Rekviem är en älskvärd bok, skriven på ett mjukt och vänligt språk. Det finns inga gränser mellan fantasi och verklighet, men det gör ingenting. Romanen är en hyllning till Pessoa, Lissabon, berättelser och mat. Jag blev helt förtrollad av den här boken, men jag funderar mycket över den gåtfulla Isabels öde. Kanske möter hon i nästa Tabucchi - roman som heter Till Isabel - en mandala? Rekviem - en hallucination. Nilsson förlag 2017. Översättare: Hans Berggren.