Veckans topplista v. 47

Johannas deckarhörna: Vecka 47: Böcker jag inte alls tyckte om i år (hittills under 2017)

Ljuset bakom ögonen av Matti Kinnunen
Jag läste första delen Där vägarna möts och den var helt OK, men sedan tog intresset slut.

The Ministry of Utmost Happiness av Arundhati Roy
Blev helt förvirrad

Camille av Pierre Lemaitre
Jag var så förtjust i Alex, men blev helt avskräckt av den låååånga och blodiga inledningen på Camille. Mycket besviken

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamsson.
Jag kunde ju tagit varning av den fåniga titeln

Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman
Vi klickade inte.

Nödåret

Lind&Co

Att någon kan skriva en sådan fantastisk roman som Aki Ollikainen har skrivit om något så förfärligt som Nödåret 1867 i Finland. Flera års missväxt gjorde att människor drevs på tiggarstråt eftersom de inte kunde få sin försörjning på sina små gårdar. Det är vinter, snöstorm och mycket kallt när Marja lämnar sin döende man Juhani i den lilla stugan och tar med sig barnen för att vandra till St Petersburg över Helsingfors. Flickan, Mataleena, är i tioårsåldern; gossen Juho ungefär fyra. Varför stängde du inte dörren, mor, undrar flickan när de lämnar stugan i Korpela. Det är barmhärtigare så här, svarar Marja. Det blir ingen lätt vandring. I prästgården blir de avvisade innan de nått dörren liksom i någon bondgård. På andra ställen får de lite välling och en bit barkbröd . I någon gård vill husmor behålla flickan, men Marja vill inte avstå från något av sina barn. Den katastrofala tiden lockar fram det sämsta hos en del människor medan andra visar prov på medmänsklighet. Särskilt besvärligt är det att som kvinna komma till överbefolkade härbärgen och genast utsättas för sexuella trakasserier. Vid den här tiden är Johan Vilhelm Snellman senator i Helsingfors och arbetar för nödhjälp åt de fattiga och utsvultna. Generalguvernör Adlerberg vill att en järnväg byggs till St Petersburg som nödhjälpsarbete. Läkaren Johan Berg dukar under efter att tappert ha bistått sjuka. Smittkoppor och tyfus härjar. Teo Saara är också läkare och något av en iakttagande kommentator. Språket är enkelt och avskalat; inte ett ord i onödan. Nödåret är en svidande historielektion som en känner in i benmärgen. Dödens färg är vit går som ett omkväde genom boken. Nödåret går som radioföljetong just nu. Redan efter första avsnittet visste jag att den här romanen är något utöver det vanliga. Så jag lyssnade på alla avsnitten i utmärkt uppläsning av Martin Wallström och läste sedan boken. Översättningen är gjord av Ann - Christine Relander. Ollikainens debutroman är nominerad till Bookerpriset och Finlandiapriset.

En smakebit på søndag,

"Längs vägrenen på motorvägen Shinjuku - Takaido fanns här och där särskilda fickor att köra in i och ställa bilen i nödsituationer. Fickorna var gjorda för en bil, ibland för två och ofta upptagna av bilar med bara parkeringsljusen tända, mestadels privatregistrerade privatbilar med vita nummerplåtar, släckt kupé och dunkla, tillbakalutade gestalter. - När konstnären en dag kom att färdas på motorvägen i dagsljus lade han märke till att det inte stod några fordon alls i fickorna, men det kunde ju knappast vara så att motorhaverierna inträffade bara om nätterna. Konstnären frågade sig varför det stod så många nödparkerade bilar just vid elva - tolvtiden, när han var på hemväg från Ginza, och varför de var nedsläckta. Under dessa hemresor från Ginza hade konstnären Ishiokas nyfikenhet tilltagit och han hade börjat titta noggrannare på bilarna som stod parkerade på motorvägen Shinjuku - Takaido"
Från sidorna 10 och 11 i Kvinnan som sålde hästar av Seicho Matsumoto, den japanska kriminallitteraturens grand old man, Vestigo AB 2017

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Bokens dag i Hässleholm 2017

Författaren Torbjörn Flygt berättade om sin senaste bok Flyktvägar. Inledningen till romanen läste han ur minnet. Augustpriset tilldelades han 2001 för romanen Underdog. Isabelle Ståhl är August - nominerad i år för sin debutroman Just nu är jag här. För dagen var hon hundvakt, men vovven nöjde sig snällt med de andra författarna medan Isabelle stod i talarstolen. Hon berättade om hur chockad hon blev när hon läste Ulf Lundells Jack, 70 - talets generationsroman, över den livslust och det hopp och de möjligheter som fanns då. Hon kände inte alls igen sig och sin generation. Hon kände att någon borde skriva Tinder - generationens roman.  Jag ser gärna att hon får Augustpriset. Efter pausen kom den absolut oefterhärmlige Gunnar Wetterberg och berättade i rask takt om sina
2000 sidor Skånes historia 1 - 3 där sista delen nyligen kommit ut. Inte lätt att vara den dom kom efter, men deckarförfattaren Anders de la Motte från Billesholm klarade det galant och berättade om sin väg från Billesholm till Stockholm och de hårdkokta deckarna och åter till Billesholm och de skånska byarna och slingrande byvägarna och en annan typ av deckare. Höstdåd är den senaste. Det ska komma tre delar till; en för för varje årstid och från olika delar av Skåne. Nästa del kommer att röra sig i skogarna kring ett par skånska sjöar på vintern. Anders de la Motte frågade publiken om de kunde gissa vad det är som är det svåraste med att skriva en roman. Det kunde inte publiken. Det är att sätta sig ner och börja, sa Anders de la Motte. Var det inte det jag trodde?

Outsider

I Outsider av Torbjörn Flygt möter vi Johan Kraft från Underdog.  Det har gått tio år mellan de båda romanerna. Underdog kom 2001 och Outsider 2011. Båda romanerna tilldrar sig i Malmö där författaren också är född. Outsider utspelar sig också till stora delar i Lund. Mamma Bodil är viktig i Johans liv; han beundrar henne och är irriterad på henne. Hon har en oöverträffad förmåga att ängslas och att säga fel saker. Bodil har arbetat på Strumpan och varit ensamstående mamma sedan maken Folke lämnade för att skaffa en ny familj. Johan inser att han inte har någon pappaförebild och kanske är det därför han svarar undvikande på flickvännen Helenas framstötar om ett barn. Helena har en helt annan bakgrund än Johan. Hon kommer från en akademisk familj och tar mycket för givet. Johan kan ibland bli irriterad på Helenas eviga pratande. Båda läser juridik och Helena kommer att sitta ting i Hässleholm. Johan lever studentliv på Malmö Nation. Korridorkamraterna är inte sena att uppta Johan i gänget. KL är en fixare, medan Traktor lever under stark press hemifrån att överta gården. Studier skattas inte högt. En tredje betydelsefull kvinna i Johans liv är systern Monika, en allvarlig flicka med ambitionen att rädda världen. Johan förvånar sig över att både mamma Bodil och syster Monika står i förbindelse med Helena så gott som från dag ett. Hur gick det till? Mannens ständiga förundran över kvinnligt nätverkande. Ormen i paradiset är Pernille, en gåtfull flicka med förmåga att vara tyst utan att det känns besvärande. Som läsare fattar en misstankar på ett tidigt stadium men den bortkollrade Johan är så blåögt naiv att det är rent otroligt. Läsaren blir också mycket upprörd å Helenas vägnar. Romanen innehåller även en del om Johans medelålderstillvaro, så tidsplanen växlar. Torbjörn Flygt har en fin och ömsint förmåga att skildra människor och deras relationer. Malmö och Lund känner en väl igen. Outsider innehåller massor av tidsmarkörer – det är 80 – tal och början av 90 – talet – och massor av aktuell musik. Språket är njutbart och lättläst även om meningarna kan bli långa. Humorn är det inget fel på och bildspråket inbjuder ofta till stillsamt fniss. Johans utanförskap tycktes inte besvära honom så mycket. En lägger ihop Outsider och undrar: Hur gick det se´n?

Helgfrågan v. 46

Mia: Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?

Jag skulle gärna vilja skriva romaner;  nyckelromaner typ Pelle Svanslös av Gösta Knutsson eller Mumin - böckerna av Tove Jansson. Begåvade allåldersböcker med drag av levande förebilder. 
Eller varför inte historiska kvinnoromaner som Kerstin Ekmans Katrineholms - serie eller  Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. 

Bonusfrågan: Om jag börjat smyglyssna på julmusik?  Det finns ett par julsånger jag lyssnar på året.
Den ena är När julen kommer till bondens hus framförd av barnbarnen

När julen kommer till bondens hus
är höstens arbete slutat

Man slaktar grisen och stöper ljus
och äter fisken man lutat.
Då är det julfint i bondens stuga
i fönstret surrar en sömnig fluga.
Då är det jul, då är det jul. 

Bild: Huffington Post

Den andra julsången är O, holy night framförd av Patti Smith. 

Hett i hyllan

 Den här boken är tydligen en fortsättning på Emma av Jane Auste  Emma Tennant har skrivit Lek och allvar som kom ut 1996 på Forum i översättning av Lena Torndahl. Jag visste inte att den fanns över huvud taget. Författarnamnet är välbekant. I min hylla står Tess, en berättelse om Thomas Hardy´s Tess som Emma Tennant nu återger berättad ur kvinnlig synvinkel.

Pemberley - Or Pride and Prejudice continued finns också. Emma Woodhouse lever i Lek och allvar sitt liv på ett stort gods med en älskande äkta man; lyckligt och bekvämt. Hon älskar fortfarande att agera äktenskapsmäklerska, men ibland blir det inte som hon tänkt sig. 

Originaltiteln är: Emma in love ... Idén att skriva fortsättningar på klassiker är väl i regel inte så tilltalande, men visst, Emma Tennant ska få sin chans vid tillfälle. (Nä, jag gallrar den.)

Bokföring enligt Monika: Jag bara      gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken  

Hett i hyllan.  Vad har du för dolda skatter i hyllan?