Vera

Sandrine  växer upp i en hamnstad i Frankrike med sin mormor, som var sömmerska åt sjömännen, men även gick tillhanda på annat sätt om så önskades. Mormor var berber och morfar hade kommit från Karelen. Han var nu ute ur bilden. Tre flickbarnbarn och deras mor bor på andra sidan om den vackra karelska schalen som skilde mormors säng ifrån de andras utrymme. Sandrine var mellandottern,  Modern hade mött deras polske far i trappan när hon var på väg ut för att tömma nattkärlet. Stor passion uppstod, men snart uppstår meningsskiljaktigheter av ett sådant slag att de inte går att överbrygga. Det skulle dröja länge innan döttrarna förstod vad det var. När kriget kom bestämde modern att det var dags att fly till faderns hemtrakter i Polen dit de fyra också kom efter en otrolig färd i en fallfärdig bil som drog sin sista suck strax innan de kom fram till den lilla, konservativa bergsby där faderns barndomshem låg. Ett gammalt obekvämt hus möter dem. Byborna ser misstänksamt på dem och förstår inte ens att när modern tar fram en cigarett så vill hon ha den tänd. Här möter så småningom Sandrine sin första kärlek, Levi, son till byns judiske läkare. Så kommer tyskarna och det lilla kvinnokollektivet skiljs brutalt åt. Sandrine blir utvald av en tysk officer, Sacha. Eftersom hon är rädd om sitt liv gör hon som hon blir tillsagd.  Hon lyckas fly och hamnar slutligen på det badhotell i Skåne i närheten av världens vackraste skjutfält ( som lär vara Kabusa) där hon möter Ivan Ceder en vacker man av förmögen släkt som till allas förvåning gifter sig med Sandrine. Det ska visa sig att hon löser ett problem åt Ivan och hans mäktiga mor, släktens matriark. Sandrine lever på sätt och vis ett privilegierat liv, men hon har väldigt tråkigt. Och hon känner skuld över sina val. Hon känner på sig att systrarna är döda, men hur är det med Levi? Sandrine föder en liten flicka som får namnet Vera. Sandrine har väldigt svårt att känna något för sin flicka, men familjens tjänstekvinna, Vanna, ställer gärna upp. Så flyr Sandrine igen. Hon tänker söka efter Levi. Jag funderar lite på romanens titel. Flickan Vera spelar en förhållandevis liten roll i romanen, men veritas är ju det latinska ordet för sanning. Sandrine bär på hemligheter. I familjen Ceder saknas inte heller lik i garderoben. Vera är en skickligt berättad historia; poetisk, dramatisk och överraskande. Ibland har den drag av saga, till exempel i det alltigenom vita, vintriga och överdådiga bröllopet alldeles i början av romanen. Många tidsmarkörer placerar boken tidsmässigt och slutet är sådant att jag tycker att det borde komma en fortsättning. Det är så mycket en vill veta mera. Hur gick det för alla? Vera borde verkligen komma i fråga när det gäller Augustpriset.

En smakebit på søndag,

Norstedts

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar söndagsutmaningen där hon ber oss dela med oss av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers.

"De kom över fälten. De kom springande hand i hand över de snötäckta fälten med trötta steg och trots avståndet var det tydligt hur kvinnan hukade sig och kämpde. De pulsade fram nära varandra, långsamt och med de få krafter som återstod dem och när de kom närmare syntes hur kvinnan höll upp barnet, såg nästan ut att dra det med sig genom snödrevet för att det inte hade någon  egen ork. Två mörka skuggor mot en mörkgrå nattfond och snön som föll tätt med stora tunga flingor och drev med vinden från väster. Hart var tvungen att hålla sin nariga hand över ögonen för att kunna se."

Två kvinnor på flykt undan en regim som stängt gränserna och förföljer flyktingar. Vi befinner oss någonstans i Centraleuropa en bit in i framtiden. Medborgarskap omprövas och stora gårdar beslagtas. Så är läget iTorbjörn Flygt högaktuella höstroman, Flyktväg s. 7.     Fler smakebitar HÄR

Helgfrågan v. 42

Mias bokhörna undrar i sin helgfråga vad vi tycker att en recension ska innehålla

Som svar på själva helgfrågan svarar jag att jag vill veta något om miljö, tid och stämning; något om personskildringen,  språket, så lite som möjligt av handlingen, men kanske ett resonemang om vad det är för slags bok och recensentens personliga upplevelse av av berättelsen och kanske också om den påminner om något hen läst tidigare. 

Bonusfrågan gäller om vi unnar oss något särskilt när det blir helg.

   Vin och lördagschoklad
 

Olikhetsutmaningen: stad - land

enligt O: "Att läsa är att resa, brukar det heta och jag håller verkligen med. Jag tycker både om att läsa böcker om platser jag känner till väl och sådana jag aldrig har besökt. I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Olikhetsutmaningen gäller idag stad och land"

Korparna av Tomas Bannerhed är en fantastisk bok som handlar om landsbygden. En by håller på att avfolkas, affärer slår igen, skolan används intelängre och de gamla gårdarna bär sig inte. Den unge känner trycket från fadern att ta över ett olönsamt jordbruk som han inte är ett dyft intresserad av. Han vill komma ut och bort. Det stora intresset är fåglar.
Tokyo år noll av David Peace  skildrar en bombad stad under ett par heta augustiveckor 1946. Människor är trötta, hungriga, förnedrade och plågade av revorm och löss. Kriminella gäng -som polisen på en gång måste samarbeta med och bekämpa -  tar över staden och korruptionen brer ut sig. Författaren är egentligen ifrån Yorkshire men bor sedan länge i Tokyo.

Körsbärslandet av Dörte Hansen.  I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. I korsvirkeshuset i Olland bodde Karl Eckhoff och hans mor Ida. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan. I Karl får Vera en snäll styvfar. Hon utbildar sig till tandläkare. Nu är Vera en ensam människa som går sin egen väg. Hon jagar och rider som en husar, men låter huset förfalla.
NW av Zadie Smith. Nathan är frisör och bor med sin fru, socialarbetaren Leah, i Willesden i nordvästra London. De här båda är mycket förälskade i varandra, men är inte riktigt alltid överens om hur de ska ha det. Till exempel så vill Nathan ha barn. Leah är tveksam och norpar i lönndom p - piller hos sina väninnor. Undrar hur de löser detta? En följer också Leahs väninna Natalie och Nathans vän Felix. De har alla vuxit upp i Caldwell och nu försöker de leva vuxenliv i Kilburn.  Det är också där Zadie Smith har sina rötter.

Hett ihyllan

I min hylla står sedan ett antal år Strängt personligt av Elsa Nyblom. Den den kom ut 1943 och har tidigare stått i min mammas hylla. Det var författarens debutbok. Fru Nyblom var under 20 år chefredaktör på VeckoJournalen och blev publikfavorit när hon berättade minnen i radio. En tolvskillingsopera på Östermalm kallar hon sin roman. Fattigmanshuset Bahian är den centrala punkten i berättelsen som tilldrar sig i det tidiga 1900 - talets Stockholm. En möter vardagshjältinnor, skörlevande damer, positivhalare, filosofiska skomakare, busar, helgon präster, tjuvar och trasgranna f. d. subretter. Allt och alla skildrar Elsa Nyblom med humor, färg och stark atmosfär. Sedan tar hon en sväng om en gammal bondby i Västmanland där det levs 1700 - talsliv om en bortser ifrån den livsfarliga velocipeden som börjat sitt härjnings- och segertåg på landsvägarna. Elsa Nyblom skildrar både folket och bygden med poesi och inlevelse; humor och ett visst ifrågasättande. Ungefär så här står det på baksidan av Strängt personligt som gavs ut på förlaget Ljus.

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

den 19:e oktober

Atlantis

den 19: e oktober

hösten tränger
genom märg och ben

hjärtat blir blåslaget
och förvandlas till blå himmel

inte minsta kornblixt
inte ens muller

kvällens gula hav

inga påfågelsfjädrar flyter på vågorna
i bergsluttningarnas skugga

själen fylls av vånda

vid kusten leker några snäckskal
nu har jag ingen lust att lära mig mer
åh denna tröga hjärna
ska jag vara tacksam över att ha vuxit upp i detta lilla land
söder om vapenstilleståndslinjen

se skymningen by
inte en enda rökstrimma stiger upp från skorstenarna
inte en enda förälder ropar på sina barn

sådana blir utsikterna för idag

Vrålstark & skiträdd

Norstedts

Marie Göranzon och Stina Jofs träffades 2012. Stina Jofs, som är prisbelönt senior editor  för månadstidskriften VI,  och Marie Göranzon, hyllad skådespelare på Dramaten, påbörjade ett samtal som ledde till hundratals timmar av intervjuer som ledde till en bok, Vrålstark & skiträdd. Marie Göranzon berättar om sitt liv för Stina Jofs. Den kom ut på Norstedts förlag i september 2017. I år är det 50 år sedan Marie Göransson började som skådespelare på Dramaten. Eftersom hon hade barn hängde det på ett hår att hon skulle komma in. Åttabarnsfadern Ingmar Bergman och sexbarnsfadern Erland Josephson satt i juryn och var mycket bekymrade. Hur ska hon klara det, a Ingmar Bergman. Bibi Andersson tyckte att Ingmar Bergman kunde sitta barnvakt om det knep. Han borde ju ha vana inne. MG anser att barnen blev hennes räddning. Det hade varit lätt att komma på glid. Marie Göranzon berättar om sitt häftiga humor. Hon har ingen stubin alls och ibland kunde det bli lite överreaktioner. Hon berättar om modern som slet med föräldrarnas hotell, barnen och gästerna; om fadern som fick alkoholproblem; om storebror Bo, som nu bor alldeles i närheten och om systern Jane som dog. Livfullt beskriver hon scener ur sitt arbetsliv. Bästa väninnan Britt Ekland och skådespelaren Irene Lind har hängt med i alla år och det finns flera livlånga vänskaper. Ex - maken Lars Amble var också en sådan vän ända fram till sin död 2015. Vänner och kolleger berättar om Marie Göranzon. Svårt blev det när Marie Göranzon och Jan Malmsjö möttes och ljuv musik uppstod. MG var gift med Lars Amble och hade dottern Lolo. Jan Malmsjö hade varit gift två gånger tidigare och hade fyra barn. Nu har paret Göranzon och Malmsjö varit ett par sedan 1974 - i med- och motgång och har en son tillsammans. Kapitelrubrikerna i boken är enkla: Barnet, Drömmen, Arvet, Kärleken, Kampen, Rollen, Makten. Kronologin är bruten men det fungerar bra. Marie Göranzons språk är färgstarkt och tryfferat med många svordomar. Men en vänjer sig. När en hämtat sig från första förvåningen.