Författare i Värmland och Dalarna

Utsikt från mitt fönster på vandrarhemmet i Ö Ämtervik

Efter som vi just passerat Värmland och delar av Dalarna kom väninnan/kollegan och jag att tala om författare i dessa båda landskap. Jag skulle haft med mig Gösta Berling, tänkte jag med jag avnjöt de underbara storskogarna i Värmland. Selma Lagerlöf alltså; Gustaf Fröding (Alsters herrgård besökte vi så klart), Rolf Alsing, Erik Gustaf Geijer, Lars Andersson, Nils Ferlin, Göran Tunström, Robert Kangas, Ninni Schulman, Bengt Berg (poet),  Hed  och Röster i Värmland. Fyll gärna på!

Alsters herrgård broschyr

Författare ifrån Dalarna:. Erik Axel Karlfeldt och Dan Andersson kom vi förstås på direkt. Werner Aspenström, Kerstin Hed (lyrik), Birgitta Lillpers (lyrik), Ottilia Adelborg, Lars Ardelius, Johan Olof Wallin, Johanna Nilsson, Lotta Lotass och Isobel Hadley - Kamptz. Kan inte se att det finns någon speciell författare från Leksand där vi landat nu. Fyll gärna på!

Veckans topplista v. 34

Johannas deckarhörna:  Vecka 34: Sommarens bästa

1. Hanya Yanagihara, Ett litet liv
 En fantastisk bok som gör stort intryck och lever kvar

2. Margaret Atwood, Tjänarinnans berättelse
Den här mångsidiga författaren borde få Nobelpriset snarast 

3. Pearl Buck, Den goda jorden .
PB fick verkligen Nobelpriset. Den goda jorden är en fin folklivsskildring från Kina. Forts.: Sönerna och Wang Lungs barnbarn
 
4. Pierre Lemaitre, Alex 
Otroligt spännande. 

5. Kati Hiekkapelto, Kolibri
Annorlunda debut. Finsk thriller

Tematrio - Mörker

Nu börjar det bli ordning på torpet efter ett långt sommaruppehåll. Lyran är tillbaka med sin tematrio. Mörker är temat. "Berätta om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form."

1. Evig natt av Michelle Paver har undertiteln En arktisk spökhistoria.
Gruhuken på Spetsbergen är hemsökt. Och fruktat av långt mer erfarna män än de fyra ungdomliga, övermodiga och teoretiskt välutbildade ynglingar som entusiastiskt reser iväg och möter en verklighet som är mycket hårdare än de någonsin kunnat föreställa sig.

2. Nattens historia av Gunnar Broberg. Natten upptar ju en stor del av våra liv men den har inte haft någon historia förrän 2016 när Gunnar Brobergs bok kom ut. I samma veva kom Jan Garnerts bok Ut ur mörkret: ljusets och belysningens kulturhistoria under 2016. 

3. Dykungens dotter av Birgitta Trotzig har under titeln ett barns berättelse och ska vara en roman om ljus och mörker, men jag upplevde mestadels mörker när jag läste den. Birgitta Trotzig är influerad av H C Andersens berättelse med samma namn.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! 

Bookmark förlag

"Jag åker längs en väg som är mig mycket bekant. Det är en grusväg som dammar och spottar sten mot dikena till höger och vänster och som hela tiden vill överraska med oväntade kurvor. Men mig överraskar den inte. Jag kan allt om den här vägen. Jag åker upp för den sista backen, den som alltid är så besvärlig i kvällssolen i juli, där pappa alltid sänkte farten och koncentrerat fällde ner solskydden vid framrutan. Om några hundra meter är jag framme vid familjen torp i Värmland. Bredvid mig i bilen sitter min bror Calle. Vi har suttit så här många gånger förut, i en het bil som plöjer genom sommaren, sista biten mot stugan. Det är så mycket av första dagen på semestern över den här sträckan. Vi är åtta, nio år, vi dricker varm läsk bak i bilen och vi har chipssmulor mellan låren. Vinden i pappas hår där fram när mamma vevar ner rutan för att röka. Solen mellan björkarna. Någon av oss jämrar sig: "När vi framme?" Och någon där fram svarar: "Nu är det bara sista biten, sista backen, sen är vi där!" Från sidan 9 i Glöm mig av Alex Schulman. Fler smakebitar HÄR

Stackars rika flicka

Natur&Kultur

I romanen Kära Barbro har Lena Ackebo tagit sig an Barbro som vi minns som lillasyster till Mona i Världens vackraste man; hon som blev sjuk på det skruttiga hotellrummet på Mallorca. Nio år skiljer de två systrarna åt och de grälar väldigt mycket. Mona är gift, men har inga barn. Hon arbetar som lärare. Barbro har gift sig fint med en läkare och är hemmafru med fyra barn varav endast ett, Sladdis, som hon kallar honom, bor kvar hemma. Barbro ägnar sina dagar åt att hålla formen. Hon går på spinning och springer. Svärföräldrarna börjar få krämpor och Barbro retar sig på att sonen, hennes man, åker till dem för att se hur det ligger till. Hennes egen mor sitter på ett hem i Stockholm. Barbro och hennes familj bor i ett havsnära område i Skåne. Modern är självisk och manipulativ och Barbro har mycket svårt att handskas med henne.  Och det är endast motvilligt hon åker för att hälsa på henne när personalen på hemmet kallar på henne. Jag förstår mig inte riktigt på Barbros man som gett upp två tjänster för hennes skull och som dessutom flyttat ifrån Malmö där både han och Sladdis trivdes så bra. Och varför är hon inte intresserad av att verkligen göra något? Sladdis kommer att flytta hemifrån så fort det bara går. Jag upplever Barbro som bortskämd och egotrippad. Mona föreslår att Barbro och hennes man ska komma och hälsa på och bokar en fin lägenhet åt dem.
Men det blir endast Barbro som åker iväg. Och allting blir så fel. Sista meningen i boken får mig att spärra upp ögonen och säga Va??? Nu måste det bli en tredje del helt enkelt! Jag tycker att Lena Ackebo skriver fram en trovärdig kvinnotyp och kanske också en trovärdig, konflikträdd man. Modern kan påminna om Tony Sopranos mor, men dottern har kanske svårt att vara rättvis. Kära Barbro är mycket välskriven och lättläst även om en blir illa berörd.

Helgfrågan v. 33

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar i sin helgfråga vad vi tycker om ljudböcker. I allmänhet tycker jag bättre om vanliga böcker. Men i vissa lägen - mycket beroende på uppläsare - fungerar det bra när jag har något annat för händer. Somliga uppläsare kan förstöra vilken bok som helst, medan andra fungerar tvärtom. Skådespelaren Peter Andersson är en fantastisk uppläsare; Marie Richardson, Krister Henriksson, Anita Björk är några andra. En alldeles förtrollande uppläsare var ju Torgny Lindgren. Astrid Lindgren läste också sina böcker väldigt bra. Philip Zandén läser utmärkt har jag hört nu i första avsnittet av radioföljetongen Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón.

Hett i hyllan

Bild: Forum förlag

"Varje morgon klockan kvart i nio ser man dem komma skyndande upp ur tunnelbanans mörka gap eller troppa ut i gåsmarsch från Grand Central Station och skynda vidare längs Lexington och Park, Madison och Fifth Avenue, hundratals och åter hundratals kontorsflickor. Somliga ser pigga och glada ut, andra surmulna, och andra rör sig som sömngångare. En del har varit uppe sedan halv sju på morgonen, det är pendlarna från Brooklyn och Yonkers och New Jersey, Staten Island och Connecticut. De bär på tidningar och fullproppade handväskor. Några kommer i rosa eller chartreusefärgad ulster, omoderna pumps med vristrem och håret upprullat på papiljotter under scarfen. Andra har en liten svart dräkt (möjligen från i fjol, men vem kan avgöra det?) och skinnhandskar och lunchsmörgåsen dold i en violmönstrad papperskasse från Bonwit Teller. Ingen av dem har några pengar att tala om."
Så inleds Det bästa av allt av Rona Jaffe. Den handlar om fyra unga kvinnor har som kommer till New York för att hitta ett arbete och en man. Caroline, som är den första en möter i morgonrusningen, hade verkligen inte alls tänkt att hon skulle behöva arbeta och försörja sig. Hon hade trott att hon skulle gifta sig med den hon var förlovad med, men så belv det alltså inte. De fyra flickorna träffar varandra på förlagshuset Fabian Publications och blir goda vänner. Vi är i början av femtiotalet. Samma tid som Mad Men utspelas men före Ett litet liv.Jag köpte boken delvis för omslagets skull men också för att jag kände till författaren. Och så tyckte jag att det verkade intressant med ett kvinnokollektiv på 50 - talet. Så - varför har den blivit stående?

Det är Monika på bloggen Bokföring enligt Monika som håller i den här utmaningen: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"