Mitt namn är Lucy Barton

I förgår började jag läs Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Det blev sträckläsning. Den är så bra att det var omöjligt att släppa den. Elizabeth Strout fick Pulitzerpriset för Olive Ketteridge. Jag var väldigt förtjust i filmen med den oförlikneliga Frances McDormand i huvudrollen. På svenska finns också romanen Amy och Isabelle. När vi först möter Lucy Barton ligger hon på sjukhus för en enkel blindtarmsoperation. Det blir komplikationer och hon får ligga kvar flera veckor. Hemma går maken William med de två små flickorna och saknar hustru och mamma. En dag när Lucy vaknar sitter hennes mamma vid fotändan av sängen. Och där blir hon sittande dygnet runt och slumrar endast korta stunder. Det är en vana hon av någon anledning skaffade sig redan i barndomen. Hon avböjer den erbjudna sängen. Lucy och modern har inte setts på många år och har ingen nära relation. Lucy är uppvuxen i ett garage i Amgash, Illinois och har inga ljusa barndomsminnen. Hon var fattig och udda. Men hon ger sig iväg till den stora staden New York, gifter sig och får barn. Lucy har ingen bakgrund, uttrycker sig svärmodern när hon presenterar Lucy för sina vänner. På sjukhuset  går modern och hon i cirklar kring det såriga. De talar mycket om skolkamrater till Lucy och andra gemensamma bekanta. Lucy inser hur mycket hon trots allt längtat efter sin mamma. Och hon inser att modern gått långt ur sin bekvämlighetszon genom att både flyga och åka taxi. Lucys mor är väldigt sparsam med ömhetsbetygelser av alla slag. Hon är inte den som lindar in några sanningar för att undvika att såra. Det är Lucys man, William, som kommit på idén att modern ska hälsa på sin dotter. En dysfunktionell familj är trots allt en familj. Och ett garage kan också ha sina trivsamma stunder. Det kommer sedan att gå många år innan Lucy återser sin mor. I själva berättelsen pågår en annan berättelse, nämligen den om hur Lucy kommer att bli författare. Hon går på en skrivarkurs  i Arizona och får den stränga uppmaningen att vara hänsynslös. Det är Lucy som äger sin berättelse. Elizabeth Strout har ett återhållsamt, sparsamt sätt att handskas med orden. Och hon kommer så nära. En uppfattar Lucys ensamhet både den hon bär med sig ifrån barndomen och den hon sedan väljer när hon är klar med familjeliv och tvåsamhet. Mitt namn är Lucy Barton är full av sårade barn i alla åldrar. Men de finner strategier att handskas med sina liv. Översättning: Kristoffer Leandoer. Forum

Bokbloggsjerka 26 - 29 maj

Annikas bokbloggsjerka-26-29-maj: Avsluta följande mening: Om jag kunde bjuda mina favoritkaraktärer på middag …
så skulle jag bjuda in till sommarstugan vid havet där jag också har nära till huvudrätten. Efterrätten kan till största delen göras klar i förväg. 
Gästerna väljer jag för att jag vill veta hur det gick sedan?

Bild:Ica

Förrätt: Parmaskinka och melon
Huvudrätt: Varmrökt lax dubbelfilé smaksatt med chili/lime
Efterrätt/kaffe: Pavlova med äggcrême och jordgubbar/mango/blåbär

Gäster: Scarlett O´Hara och Rhett Butler
Jane Eyre och mr Rochester 
Martha och George i Vem är rädd för Virginia Woolf

Jag vill ju gärna veta hur det gick för dem alla. Troligen kunde de ju ha ett och annat att tala om sinsemellan också.

Far och jag

Far och son har kvalitetstid tillsammans varje söndagseftermiddag när fadern är ledig. De vandrar längs järnvägen ut i skogen för att lyssna på fågelsången. Sonen är tio år och beundrar sin store, trygge far, som är järnvägstjänsteman. Han hälsar på lokförarna på tågen; han kollar signaler och semaforer; ansvarsfull även under ledig tid. Solen skiner, fåglarna sjunger och blommorna blommar. Det doftar från nyutslagna björkar, ljung, tjära, mandelblom  och vagnsmörja. Far och son njuter av  samvaron. De kommer fram till ån och far

pekar ut var man bäst kunde meta abborre när han var pojke. De fördriver åtskillig tid vid ån och snart börjar det skymma och det är dags att vända om. Mor väntar med maten. Men nu är allt annorlunda. Mörkret ter sig hotfullt och skuggorna skrämmande. Telefonstolparna är spöklika och banvallarna tycks slutta ner mot farliga djup. Plötsligt möter de ett framrusande helt nersläckt tåg. Lokförarens bleka, orörliga ansikte avtecknar sig i skenet från den flammande kolelden. Far vet att det inte skulle gå något tåg här vid den här tiden. Sonen förundras över faderns orubbliga lugn och trygghet. Vi har ju Gud, säger fadern trosvisst. Det hjälper inte. Någonstans inom sig vet sonen att för honom kommer livet att innebära oro och ångest. Den här novellen andas svensk försommar, svensk natur och en finstämd, innerlig samvaro mellan far och son. Med enkla ord skapar författaren en berättelse som skänker läsaren en stark närvarokänsla. Far och jag publicerades i Onda sagor 1924. Författare är Pär Lagerkvist.Den här novellen passar in på plats nr 7 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn

Olikhetsutmaningen: arbete - fritid

enligt O: Åtta timmars arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars vila brukar det heta. Förra veckan ägnade vi oss åt sömn eller brist därpå, nu blir det de två andra delarna av dygnet. Efter att ha ägnat alldeles för mycket tid åt arbete det senare är det nu dags för några dagars fritid. Planen är att läsa mycket, städa lite och ägna mig åt familjen. Veckans olikhetsutmaning handlar därför om arbete och fritid.

Bild: Jenny Wrangborg

Arbete: Det finns väldigt många som skriver skönlitterärt om olika yrkeserfarenheter. Men jag väljer Jenny Wrangborg som har skrivit en diktbok med titeln Kallskänken (2010)  Hon skriver om sina erfarenheter som kallskänka i Göteborg och Vancouver och om hur det är att vara arbets- och bostadslös i Stockholm, som hon ser som symbol för den nyliberala politiken. Hon är tydligt influerad av Bruno K. Öijer och Bob Hansson. 2014 fick hon Frödingpriset.

Fritid: Augustiresan av Anna Fredriksson. Fyra kvinnor i 40 -årsåldern ger sig ut på cykelsemester på Österlen sista veckan i augusti. Jenny, Martina, Petra och Anja har länge varit väninnor och varandras förtrogna. Men under det senaste året har de glidit isär - eller åtminstone har Jenny inte haft kontakt med någon av de andra trots deras anrop. Det blir en inte alltigenom trevlig semesterresa 

Tävling!

Nilmas Bokhylla: Nu tycker jag att det är dags för tävling här inne på bloggen! Det var alldeles för länge sedan och vad passar väl egentligen bättre när det är dags att kicka igång bloggen på nytt? I prispotten ligger ett presentkort på 200 kronor hos Adlibris men också ett hemligt, litet paket från mig. På ett eller annat sätt kommer det att vara bokrelaterat men mer än så avslöjar jag inte.
Tävlingsregler
– Tipsa mig om bra böcker att läsa för att få sommarfeeling. Motivera kort i en kommentar till det här inlägget.
– Tipsa gärna om tävlingen i andra sociala medier. Inget tvång såklart men jag blir glad och ni får en stjärna i kanten.
Tävlingen avslutas den 28/5 kl. 19.00

Det nionde brevet av Catrin Ormestad  en begåvad debut, som handlar om val en gör i livet och vad de leder till. Den handlar det om tillhörighet och utanförskap; om att stanna eller lämna; om identitet. Walter Höjer är navet i berättelsen. Hans dominanta mor Lea styr hans och systern Ellys liv med järnhand. Det finns också en mörk hemlighet vad det gäller Leas ursprung.  Handlingen tilldrar sig på Gräsö i Roslagen och det är mycket sommar i Det nionde brevet.  Miljö/naturskildringen tyder på god kännedom om platsen. (Författaren tillbringar sina somrar på Gräsö. Annars bor hon i Tel Aviv.) När romerna kommer till ön blir det oro i leden. Walters dotter Juliana kommer till Gräsö femtio år senare för att gå på sin älskade farmors begravning; farmor som doftade lavendel, ko och läggningsvätska. Det nionde brevet har ett driv som gör att en måste läsa vidare för att se hur det ska lösa sig. 

Sommarboken av Tove Jansson är en bok att läsa varje sommar.  Farmor och sondottern Sophia har djupsinniga samgal om det mesta här i livet. Pappa finns där också, men han märks inte så mycket, men är bra att ha att ta till när det händer något särskilt. Farmor fostrar utan att det märks. Hon sover lite då och då och blodtrycket far upp och ner, men så länge benen bär är hon nöjd. För det mesta är farmor och Sophia goda vänner, men det händer att båda kommer i trotsåldern och då blir det svårt...

Liten röd prydnadssak

I Jonas Karlssons väldigt korta novell En liten röd prydnadssak ryms en hel värld. Det är han och hon och två barn. Marktjänsten ska delas någorlunda jämt är det tänkt. Detta tillåter sig läsaren att tvivla på. Han och hon anpassar sina arbetstider efter varandras och möts på trappan i princip. Nu är han hemma. Han borde diska, städa sovrummet och skruva ihop och sätta undan en förarglig liten prydnadssak som blivit stående på hallbordet sedan jul. Vilket ska han ta först? Vilket blir hon gladast över att få gjort? Allt kan han inte hinna. Kanske bra att diska lite och sedan ta itu med prydnadssaken? Många stora och svåra beslut att ta. Och förresten borde blöjpåsarna stoppas i soptunnan och tvättmaskinen sättas igång. Tiden går obevekligt. Ett kort utsnitt ur en vardag som många kan känna igen sig i. Jonas Karlsson har fångat situationen väldigt väl och med glimten i ögat. Den här novellen passar på plats nr 2 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något rött i titeln.

Just - nu - enkät inför långhelgen

enligt O: "Som alltid när jag har för mycket att göra påbörjar jag böcker, tröttnar på dem eller glömmer bort dem, sprider dem halvlästa över huset och inte sällan också på mitt två skrivbord på jobbet. Nu är det snart några dagar ledigt (som uppvärmning inför sommarledigheten) och då vill jag hinna läsa. Jag strukturerar, eller försöker strukturera, med en just-nu-enkät. Det har funkat (hyfsat) förr."
Jag hänger på. Struktur är det som behövs. 

Bild: Gunilla Dahlgren

Vid sängen: Elizabeth Strout, Mitt namn är Lucy Barton. Den kom att tränga undan en del annat som redan låg där, t.ex. Fluberts papegoja av Julian Barnes.
På skrivbordet: Klass av Elise Karlsson och Gruppen av Mary McCarthy
På soffbordet: Anna Karenina av Leo Tolstoy. (Ingår i läsutmaningen  
17 författare att återvända till); Jag såg livet tvingas i mig av Lina Kalmteg; De sista indianerna av Marie - Hélène Lafon
I handväskan: Fågelburen av Lisa Jewell
I öronen: Grégoire Delacourt, Kärlekens fyra årstider (ingår i läsutmaningen 3 x 3)
Borde jag påbörja: Abbas Khider, Brevet till auberginerepubliken (tidigare läst: Presidentens apelsiner)
Borde jag läsa ut: Angelika Klüssendorf, Agnes (fortsättning på flickan)
Läsecirkelbok: Ett litet liv av Hanya Hanagihara
Längtar jag efter att få läsa: En engelsk gentleman av Jane Gardam
3 andra böcker i min TBR-hög: Memorys bok av Petina Gappah (tidigare läst: Sorgesång för Easterly), Vända hem av Yaa Gyashi och Just nu är jag här av debutanten Isabelle Ståhl