Mormorsutbildningen fortsätter oförtrutet

Fantastiska fakta om djur av Maja Säfström rekommenderas för barn 6 - 9 år. Jag tycker att detta är en typisk allåldersbok som lämpar sig väl för en 5 - åring, en 3 - åring, en mamma, en pappa och en mormor. Här finns så mycket att lära och en del fakta är så fantastiska att en säger: Näää, det är inte sant! Och så googlar en och kollar. Och naturligtvis stämmer allt. Inte visst jag att noshörningens horn består av hårämnen. Och att bläckfiskens armar är intelligenta och styrs av egna nervsystem som lyder impulser från hjärnan. 
"A fabulous picture book packed with fascinating details about London's most famous sights, from Buckingham Palace and The Tower of London to

Trafalgar Square and the museums in Kensington. There are pages on London's parks, transport and sporting events, and two stunning fold-out pages show all the bridges and landmarks along the River Thames." Så presenteras den här trevliga boken om London på AdLibris. Väldigt bra för barn och vuxna som står i begrepp att flytta till London att läsa tillsammans. Utmärkt med kartdel också.

Och så alla dessa dinosaurier! Hajarna har i någon mån fallit i glömska och efterträtts av dinosaurier av alla slag, större och mindre; köttätande och växtätande. "Mormor, kommer du ihåg dinosaurierna?" frågar de älskliga barnbarnen. Jag förklarar att 65 000 000 år är jag faktiskt inte ändå. Det är fascinerande att höra de små förklara de olika dinosauriernas egenheter och ofta uttala de vetenskapliga namnen som kan vara nog så svåra att hantera även för vuxna. I Fantastiska fakta:dinosaurier och förhistoriska djur av Polly Cheeseman har dinosauriernas namn även fått fonetisk text. Jättebra.

Japansk företagskultur i romanform

Amélie i Underkastelsens sötma av författaren Amélie Nothomb har fått en ettårig tjänst på det stora japanska företaget Yumimoto i Tokyo. Hon talar flytande japanska och franska eftersom hon härstammar från Belgien. Ingenting som hon gör blir rätt. Det börjar med en gång. Hon anmäler sig inte i receptionen. Ganska snabbt får hon lära sig att företaget är helt hierarkiskt organiserat. Allt går igenom närmast högre chef. Inget tänkande utanför boxen; inga direktiv för hur hon ska utföra sina arbetsuppgifter. Att lista ut det ingår i arbetsuppgiften. Amélies närmaste chef är en underskön kvinna som heter Fubuki. Hon är den enda kvinnan på företaget som nått chefsställning. Men - hon är tjugonio år och ogift vilket är rena skammen. Amélie försöker koppla ihop henne med en trevlig holländare, men det visar sig vara helt otänkbart. Han svettas! Tveka inte i valet mellan självmord och svettningar!  Självmord är något hedersamt, men endast en västerlänning kan tillåta sig att svettas. Amélie går från den ena arbetsuppgiften till den andra och misslyckas i tur och ordning med dem. Hon börjar med ochakumi, dvs att koka té till alla; kopiera, sortera papper i pärmar, kontrollera reseräkningar och så vidare. Allt blir fel. Chefer på olika avdelningar levererar fasansfulla utskällningar. Till slut hamnar Amélie som toalettstäderska på 44:e våningen. Hon accepterar allt oftast med ett leende. Amélie konstaterar att japaner kräver att främlingar till punkt och pricka rättar sig efter japanska sedvänjor medan de inte alls tycker sig behöva visa hänsyn till främmande kulturer. Underkastelsens sötma är självupplevd om jag förstår saken rätt. Det är också författaren som pryder omslaget. Amélie Nothomb berättar humoristiskt och satiriskt. Ganska ofta skrattar jag. Lika ofta blir jag riktigt upprörd och undrar: Stämmer verkligen detta? Men tyvärr är nog affärsklimatet inte det roligaste. Öst och väst har kanske lite svårt med kommunikationen och respektive kulturer.

Simma med de drunknade

Unge Edvard Hirifjell är uppfostrad av sin farfar, Sverre, i Saksum någonstans i Gudbrandsdalen. Han och farfar är potatisbönder med får. Edvards föräldrar är döda och när Edvard frågar farfar om dem säger han att han ska berätta när Edvard blir äldre. Men "... jag upptäckte sanningen för tidigt, och då var det för sent." Edvards sökande efter föräldrarnas historia såsom Lars Mytting berättar det i Simma med de drunknade för honom till Shetlandsöarna och Frankrike. Hans mor, Nicole, föddes i Ravensbrück och räddades därifrån av farfars bror och ärkefiende Einar. Föräldrarna har dött i närheten av Somme och de sexton valnötsträden som står skyddade i minerat område och som spelar en betydelsefull roll i berättelsen. Edvard läser brev, analyserar foton och intervjuar människor.  Allt leder vidare till nya förvecklingar. Edvard, som endast är ett par och tjugo år, förvånar med sin världsvana när han reser iväg. På Shetlandsöarna möter han rikemansflickan Gwen. Hon och Edvard är ute efter samma sak fastän från olika håll och egentligen är de antagonister.  Men naturligtvis blir de kära i varandra trots att de misstror och vaktar på varandra. Hemma I Norge  väntar huldran Hanne, som tror att det är Edvard och hon, så hon flyttar helt sonika in på hans gård medan hon ändå sköter den under hans frånvaro. Släktens historia rullas upp. Den bittra fejden mellan Sverre och Einar Hirifjell har sin grund i politiska meningsskiljaktigheter och ett oskiftat arv
Det är en intressant story, författarens berättarglädje är smittsam, naturskildringarna är väldigt fina - vad det gäller Norge näst intill förälskade -, författarens kunskaper om träd och trä och en del andra specialkunskaper är intressanta. Edvards karaktär är dock inte riktigt trovärdig och romanen hade vunnit på mera koncentration. Några rejäla översättarmissar finns också, bl. a. "Feldwebel Haraldsen tackade farfar för sin insats." Men på det stora hela en spännande roman för dem som gillar släkthistoria, historia ( inte visste jag att Norge och Shetlandsöarna delar ett förflutet!) och äventyr. 
Översättning: Lotta Eklund. Wahlström & Widstrand

Bokbloggsjerka 1 - 4 juli

Annikas bokbloggsjerka 1- 4 juli gäller Sherlock Holmes och Conan Doyle. Har du läst böckerna? Har du någon favorit? Har du sett tv-serien/tv-serierna? Kort sagt, skriv om vad du vill så länge det har med Holmes och/eller Doyle att göra.
Baskervilles hund (1902) av Sir Arthur Conan Doyle. Släkten Baskerville jagas enligt legenden av en stor spökhund. Sherlock Holmes avfärdar naturligtvis detta som nonsens, men när en man i släkten Baskerville dör ser man ett stort fotavtryck liket. Sherlock Holmes skickar Dr Watson till Baskerville Hall och Dartmoorheden i sydvästra England för att undersöka saken. Det spräckliga bandet är den Sherlock Holmesnovell som Sir Arthur Conan Doyle var mest nöjd med. Jag såg en filmad version av den en ensam sommarnatt för länge sedan och var stel av fasa. En ung kvinna kommer till Holmes och Watson för

att få hjälp. Hennes syster har dött en oförklarlig död och nu fruktar den unga kvinnan också sitt eget liv. Vad hände i det slutna rummet? Skulle det kunna hända igen?

Romanen Arthur & George av Julian Barnes  bygger på verkliga händelser. Sir Arthur Conan Doyle försöker rentvå en stackars man som oskyldigt anklagas för att plåga djur och även avslöja den verklige förövaren. Intressant är också hans dragning till spiritismen samt de komplicerade relationerna med den sjukliga hustrun och en ung sångerska. Det är en mycket fin roman som ger en trovärdig bild av Conan Doyle.  

Naturligtvis har jag sett en del film och en och annan TV - serie om Sherlock Holmes. Är dock inte särskilt förtjust i Benedict Cumberbatch.

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Jag har en oläst bok i min hylla som skaver mer än de övriga. Den står så till att min blick ofta (men inte gärna) faller på den och jag tänker lite halvhjärtat att jag borde ta itu med den, men så blir det inte ändå. Det värsta är att jag tror att jag skulle tycka om den om jag bara kom mig för. Det är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Många har berättat hur jättebra den är. Ett enormt bibliotek, De bortglömda böckernas gravkammare, gömt någonstans i gränderna i Barcelona låter ju hur läckert som helst. Alla böcker som på något sätt berör bibliotek och böcker brukar jag gilla.

En dag av David Nicholls står också oläst i min hylla. Och den kommer jag säkert aldrig att läsa. Jag tror mig ha läst en bit i den men den förmådde inte intressera det minsta så den släppte jag utan saknad. Den får stirra hur mycket den vill. Det hjälper inte!

Veckans bokbloggsfråga. v. 26

Barnboksbloggen: Hur påverkar sommaren ditt bokbloggande? Lägger du ner mindre tid på bloggandet under sommaren eller lägger du tvärtom ner mer tid nu när du förhoppningsvis är ledig? Kommer du att köra några speciella teman, utmaningar eller tävlingar på din blogg nu under sommaren eller kommer du kanske att ha ett semesteruppehåll från bloggen istället?
Jag fortsätter att läsa och blogga och bevaka de läsutmaningar och aktiviteter som inte tagit sommarlov. Däremot märker jag att jag inte följer några föresatser vad det gäller sommarläsning utan tar tag i det som kommer i min väg. Kanske blir det också något färre blogginlägg. Mera frihet, alltså, men så ska det väl vara på sommaren?

Lånad bild

 

La Cucina

La Cucina. En bok om bordets fröjder och köttets lusta av Lily Prior kom ut 2002 på Bra böcker. Av en händelse kom denna i min väg och plötsligt läste jag den; främst för att den tilldrar sig på Sicilien. La Cucina är ingen storslagen litteratur, men riktigt roande och näst intill burlesk i vissa lägen. Riktigt bra är avsnitten som handlar om gastronomi. Rosa Fiore är en mästare på matlagning alltsedan tonåren. Matlagningen är hennes glädje tröst. I gårdens kök händer allt viktigt. En stor kärlekssorg drabbar Rosa Fiore och hon ger sig iväg till Palermo och får tjänst på ett bibliotek. Åren går och Rosa blir äldre och stadigare och har slagit sig till ro i sitt lilla hyresrum,

strängt bevakad av sin 111-åriga hyresvärdinna. Då kommer l´Iglese och tar Rosa med storm. Han forskar i siciliansk gastronomi och där har Rosa mycket att lära ut. Själv är han mycket kunnig på erotikens område. Rosa är lycklig igen. För en tid. (Hyresvärdinnan är upprörd och viglar upp hela kvarteret. Rosas bror i Chicago varnar.) När Rosa så småningom återvänder hem och hennes mor dör övertar Rosa helt naturligt skötseln av familjens stora gård i Alcantaradalen nedanför fästningen Castiglione. I La Cucina finns det gott om starka, fertila kvinnor. Männen är virila odågor men saknar verklig betydelse. l´Iglese är det lysande undantaget. Maffian gör sig påmind allt som oftast. Människor försvinner spårlöst och ingen vet om de försvunnit av fri vilja eller röjts undan av maffian. Gamla sicilianska sedvänjor genomsyrar livet i dalen. La Cucina är en mycket sinnlig roman full av dofter och smaker; känslor och passioner. Den är mycket bildmässig och inte helt överraskande är den också filmad med Christina Hendricks (den sexiga Joan i Mad Men) i rollen som Rosa Fiore. Utmärkt solstolsläsning i skuggan.