Kvinnoalfabetet bokstaven X

 
enligt O:Dags för en av de svåraste bokstäverna, nämligen X. 
Följande uppgifter får du idag:
Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på X.
Favorit och favorit. Har bara läst en bok men i alla fall. Xiaolu Guo föddes i en fiskeby i Kina. Hon studerade först film och har skrivit manus till och regisserat How is your fish today? 2002 flyttade hon till London och började skriva dagbok på engelska och det blev upprinnelsen till Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande som genast kom ut i 20- talet länder och blev nominerad till Orange Prize for Fiction 2007.
Berätta om någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare). Xantippa, Sokrates baktalade hustru. Tror inte att hon hade det lätt. Inte tömmer en nattkärlet över sin make för intet?
Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?
Xue Xinran var programledare för ett radioprogram mellan 1989 och 1997 dit kvinnor kunde ringa och berätta om sina liv. Hon blev fullständigt dränkt i historier från hela Kina och hon insåg vidden av kvinnoförtryck i landet. I 
De goda kvinnorna från Kina. Berättelser ur det fördolda blandar hon dess kvinnors berättelser med egna erfarenheter.
X får också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X. Tack för det, enligt O. Jag väljer två favoriter; två normbrytande George: George Eliot (Mary Ann Evans) och George Sand (Amantine Lucile Aurore Dupin). De var tämligen samtida och båda levde i synd med var sin man. George Eliot rymde till Tyskland med sin gifte författare George Henry Lewes, var äktenskap aldrig upplöstes. Hon skrev sådana välkända romaner som Middlemarch, Kvarnen vid floden och Daniel Deronda. George Sand är väl mest känd för sin förbindelse med bl. a. Chopin och En vinter på Mallorca och Familjen Mauprat. Bonuskvinna: Ximena Pettersson, innebandyspelare

Fanfiction

"I fanfiction förflyttas förlagans miljöer och karaktärer in i andra sammanhang där nya historier skapas. Ungdomarna gör sina texter tillgängliga på olika nätsajter, där läsare över hela världen i interaktion med skribenterna kan kommentera och påverka." Så står det på baksidan av boken Författande fans. Om fanfiction och elevers literacyutveckling av Christina Olin - Scheller, fil dr i litteraturvetenskap och lektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Medförfattare är Patrik Wikström, fil dr i medievetenskap och lektor i medieekonomi vid Internationella handelshögskolan i Jönköping. Jaha, det är för ungdomar och försiggår på nätet, tydligen. Men jag vidhåller att idén inte är ny och det bekräftas också i boken som kom ut 2010. Gemensamt för så gott som all fanfiktion är kärlek. Inom fanfiction finns undergruppen "Mary Sue"  - historier där författaren skriver in en idealiserad bild av sig själv i historien. Fanfiktionförfattarna vittnar om hur de utvecklar sitt läsande och skrivande på olika sajter. Fanfiction har likheter med muntligt berättande , som enligt Roland Barthes "korsar alla nationsgränser, genomsyrar hela historien och alla kulturer - det existerar helt enkelt, som livet självt." Det har inte forskats så mycket om fenomenet men man menar att det började i en anglosaxisk språklig kontext med fandomen kring Star Trek på 60 - talet. (Fandom är en grupp fans som delar ett gemensamt intresse.) Egentligen användes termen fanfiction först av science fictionfans redan under 1920- och 30 - talen och spreds då av tidskrifter som kallade fanzines. Författande fans vänder sig till lärare, lärarutbildare och studenter. Jag tycker att det är en intressant och lättillgänglig bok för alla och envar som har ett intresse av att veta vad fanfiction är.

Leffler om Stark

Professor Yvonne Leffler vid institutionen för kulturvetenskaper i Göteborg har skrivit en bok om den folkkära, utskällda och produktiva författaren Sigge Stark (1896 - 1964). Signe Petersén, eller som hon hette som gift, Signe Björnberg fick författarnamnet Sigge Stark. (Vissa slutade läsa henne när de förstod att hon var kvinna!) Det passar egentligen bra att tala om Sigge Stark på Internationella kvinnodagen. Hon sysslade med en hel del i sitt liv; hon var bland annat lantbrukselev och blev Sveriges första kvinnliga travkusk samt uppfödde hästar och hundar (grand danois). 

Tyvärr var hennes ekonomiska sinne inte så välutvecklat och trots att hon var så produktiv var hon alltid fattig. Hon utnyttjades skamlöst av förlagen. Tidskriften Vårt hem hade väldiga upplagesiffror så långe de hade Sigge Stark som

följetongsförfattare. När de vid något tillfälle beslöt sig för att bli höglitterära och började publicera texter av Dostojevskij och Kafka sjönk läsarsiffrorna katastrofalt och Vårt hem måste genast återinföra Sigge Stark. 1921 debuterade Sigge Stark som författare med en berättelse i Vårt hem. 1922 kom hennes första roman, Den steniga vägen till lyckan. Hon skrev mellan 115 och 120 romaner och 5 – 600 noveller. En blir upprörd när Yvonne Leffler berättar om hur förlagen hanterade henne. De förvanskade hennes romaner genom att ge dem löjliga titlar och sätta fåniga rubriker på dem. Och naturligtvis skulle de sluta lyckligt! Det gör visserligen inte alla, men de flesta. Sigge Starks romaner var ingen formellitteratur. Hon varierar sig; hon skriver beredskapsromaner, krigsromaner, pusseldeckare och historiska konstsagor. Hennes djurberättelser är utmärkta. Sigge Stark är en god berättare. Hon låter sin läsare hamna mitt i skeendet; tempot är högt och handlingsdrivet ända till sista meningen. Hon skildrar ett småskaligt lantbruk och en landsbygd som blir glesbygd.  Kärleken till landet och hembygden är genomgående. Hennes kvinnor är ofta starka och normbrytande (liksom hon själv), åtminstone till en tid. Sigge Stark hyllar moderlighet i bemärkelsen medkänsla och omsorg. Sigge Stark fick mycket däng från helt olika håll. Hon kritiserades av sådana som Jordbruksverket, ABF, litteraturvetare och politiker för att vara alltför produktiv, för att ha ett dåligt språk och för att vara konservativ. Det var arbetarlitteratur och modernistisk lyrik som gällde. Men i en  LIX (läsbarhetsindex)- undersökning visade det sig att språket inte alls var så dåligt. Sigge Stark tog väldigt illa vid sig av kritiken. Hon var en outsider i litteraturen och hade inget nätverk av andra författare eller någon som ställde upp för henne i något avseende. Efter hennes död har flera litteraturvetare varit inne på en omvärdering av Sigge Stark. Det kändes väldigt bra att med Yvonne Leffler som ciceron uppmärksamma  ett liv och ett författarskap som behandlats så illa – allra mest av de inblandade förlagen – genom åren. Om Sigge Stark hade haft en bättre äkta man, en revisor med hårda nypor och en förnuftig redaktör så kunde mycket sett annorlunda ut.

Enastående!

Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Den s. k. japanska andan skiljde sig markant ifrån de australiensiska fångarnas syn på livet och döden.  Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Han försöker så långt det går att underlätta livet för de utsvultna, sjuka fångarna som misshandlas, torteras och dödas i meningslöst våld. I den japanska armén har soldaterna fått stryk ifrån första början och de fortsätter att slå. När de sedan blir dömda som krigsförbrytare och hängs har de fortfarande inte förstått varför. Flanagan har sett, förstått och förklarar. Alla gör på något sätt sitt arbete; alla har de fått det påtvingat uppifrån. Krigsfångarna, läkaren, lägervakterna och de som för befälet. Flanagan nyanserar skildringen som är förfärlig i krigsdelarna, men han gör inte odjur av japanerna. En lägervakt finns som beskrivs som helt omänsklig och får öknamnet Varanen, men han tillhör dem som fått stryk sedan barnsben. Att bli tillfångatagen är en stor nesa och vittnar om feghet. Japanerna vill dö för sin kejsare. Det är ärofullt. Men det är inte kejsaren som blir hängd för krigsförbrytelserna. Den smala vägen mot norr (titeln är lånad av den japanske haikudiktaren Basho)är inte på långa vägar endast en krigsskildring. Den handlar minst lika mycket om kärlek. Då är spelplatsen Australien. Flanagans roman berättar också om det som händer när de överlevande kommer hem; om svårigheterna att finna sig tillrätta i en tillvaro där ingen kan föreställa sig vad de gått igenom. De har också blivit tillrådda att inte prata om det. Här och där finns fina haikudikter av kända poeter insprängda. Vissa delar av romanen är väldigt  poetiska. Språket är vackert; metaforerna träffande och jag önskar att boken varit min så att jag kunde ha strukit under alla underbart filosofiska formuleringar. Blomman utanpå boken tror jag är en kamelia. Översättningen är gjord av Peter Landelius; förlaget Lind&Co. Missa inte den här underbara boken!
Denna värld av dagg
är bara en värld av dagg -
och ändå

En världsomsegling på 366 dagar

Issa       

Kaosutmaning 2016

En smakebit på söndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi anmodas dela med oss av det vi just läser utan att för den skull avslöja för mycket. No spoilers, alltså.

" Jag stod i köket och kokade spaghetti när det ringde. Ouvertyren till Rossinis "Den tjuvaktiga skatan" strömmade ut ur radion och jag visslade med i den. Det var perfekt musik för pastakokning. Först tänkte jag nästan strunta i telefonen. Spaghettin var praktiskt taget klar och dessutom höll Claudio Abbado på att föra Londonsymfonikerna mot en musikalisk höjdpunkt. Men till slut drog jag ner värmen på gasspisen, gick in i vardagsrummet och lyfte på luren. Det kunde ju faktiskt vara någon som ringde om ett nytt jobb. "Ge mig tio minuter", sa en kvinnoröst tvärt. - "Förlåt, men vem söker ni?" frågade jag artigt. "Dig, förstås. Det räcker om du ger mig tio minuter. Vi skulle kunna förstå varandra så mycket bättre då", sa kvinnan. Hennes röst var mörk och behaglig, men lite svår att få grepp om. "Förstå varandra?" - "Ja, varandras känslor." Jag stack in huvudet i köket. Ur kastrullen steg en vit ljuvlig ånga och Abbado dirigerade fortfarande "Den tjuvaktiga skatan".

från sidan 13 i Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. 
Fler smakebitar HÄR

Folket på Stigmansliden

 
Nu har jag läst Wanda från Stigmansliden också och trodde att jag läst hela serien om familjen Stigson. Men icke. Det finns två delar till - Vildkatten och Vildkatten i bur - som handlar om dottern Renja som blir herrgårdsfru med inomhussysslor. Naturligtvis håller hon på att kvävas i sitt nya liv. Kvinnorna är problematiska i Sigge Starks böcker. De är starka och upproriska, men bara till en viss gräns. Signe Björnberg själv lever ett helt annat liv än Sigge Starks kvinnor. Wanda förskjuts hemifrån när hon förälskar sig i skogvaktaren. Det enda som kunde varit värre skulle ha varit om hon förälskat sig i fjärdingsmannen. Elsas far vill inte veta av henne längre när hon gifter sig med Birger Stigson och flyttar från det bördiga slättlandet upp i finnskogarna. Mor Dordi Stigson är en klok kvinna som fått lära sig att vara tyst och ängslas inom sig. När hon finns i rummet ser ingen henne. Men om hon inte är där är första frågan: Var är mor? I Elsa får Dordi en bundsförvant. De båda kvinnorna lever helt i skuggan av de starka männen Stigson och deras mer eller mindre illegala förehavanden. Här finns blinkningar till Shakespeare och FA Dahlgrens Värmlänningarna. Och jag associerar genast till Den osynlige älskaren 
av Moa Martinson. Unga Betty kommer till Tallbo och bröderna Fredrik och Fritz och deras far. Hon är gravid efter det att Fredrik har våldfört sig på henne.  De vackra bröderna är våldsamma, hårdföra män. Skogen är en tröst för Betty. Och hon är betydligt tuffare i vardagen än Sigge Starks kvinnor. Moa Martinson är också mera realistisk än Sigge Stark är - men hon skulle absolut kunnat vara det om inte förlagen beställt kärlek och gjort fåniga omslag och löjliga titlar.
Jag återkommer till Yvonne Lefflers föredrag och hennes bok Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare (2015) vid senare tillfälle. 

Krig och fred

Ikväll börjar miniserien Krig och fred i SVT1 kl 21.30. Repris 6/3
Så här står det på SVT:s hemsida:
"För 40 år sedan visades den storslagna dramaserien med Anthony Hopkins i huvudrollen. Nu återvänder BBC till Leo Tolstojs klassiska Krig och fred. Den här gången i en helt ny miniserieversion med massor av stjärnor – och redan på lördagen är det seriestart i SVT.
Det är ett episkt drama – fyllt av stjärnor du garanterat sett förut. I rollerna ser vi bland andra Lily James (Burnt, Downton Abbey), Paul Dano (There will be blood, 12 years a slave), James Norton (Grantchester, Happy Valley), Gillian Anderson (The Fall, Arkiv X) och Jim Broadbent (London spy, Harry Potter).
Serien efter Leo Tolstojs epos visas i miniserieversion – sex avsnitt – och för manus står Andrew Davies, som bland annat ligger bakom serier som House of Cards och Mr Selfridge."
Jag tänker absolut se den. Hade ju tänkt läsa om den också.